Gatufoto porträtt

Som fotograf ser man inte på människor som alla andra. Man tänker inte i termen vacker eller ful, utan bara mer eller mindre intressant. Amir som jag fotade på Eldfesten har ett mycket intressant ansikte. När jag fotade honom var det i blå timmen, det vill säga precis efter solen gått ner, så i förra posten lät jag den vara svagt blåaktig, eftersom jag såg mig själv mer som en fotojournalist i det sammanhanget.

Jag ville pröva att redigera den som ett konventionellt porträtt också, så jag fixade till vitbalansen, korrigerade ljussättningen och så vidare. Åldersrynkorna är ju det i hans ansikte som framför allt berättar hans livs historia, och det är ju underbart. Det är lätt att ryckas med här och förstärka dom. Det har jag själv gjort mig skyldig till, se till exempel mina bilder på Iggy Pop.

Men om jag tittar mig själv i spegeln, så är det ju knappast rynkorna under ögonen jag gillar mest med mig själv. Därför har jag varsamt lättat upp dom här. Att ta bort dom helt hade ju varit fånigt, men jag har tänkt utifrån vad Amir skulle tycka om han ser detta. Jag tror och hoppas att han gillar det.

As a photographer you don't look at people the way other people do. You don't think in terms of ugly or beautiful, just more or less interesting. Amir, who's portrait I took at Eldfesten has a very interesting face. When I took the photo it was in the blue hour, i.e. just after sunset, so in the last post I kept the blue colors as I saw myself as a photojournalist that day.

I wanted to edit the picture as a conventional portrait also, so I set the white balance straight, corrected the light, and so on. The wrinkles in his face is hat really tells his life story, and I love it. So it's easy to get carried away and enhance them. I've done that in the past, see my pictures of Iggy Pop for instance.

But when I look at myself in the mirror, it's hardly the lines under my eyes that I appreciate the most. So I kept them back here ever so slightly. To remove them would have been silly, but I have edited with Amir's perspective in mind, what he would think about it if he saw it. I believe and hope he likes it.