När man lyssnar på mycket musik letar man alltid efter något nytt som kan "drabba en", det där som är så bra att allt annat blir lite meningslöst. Det händer inte många gånger i livet. När jag första gånen hörde låten
Med Solen I Ögonen på radion var jag tvungen att stanna bilen. (Det där är en beskrivning jag en gång hörde om A Day In The Life, i mitt fall var jag visserligen redan hemma, men jag satt kvar i bilen.)
När Lasse Winnerbäck peakade konstnärligt 1998, hade han redan släppt flera bra plattor och utvecklats från punkare till visartist, en helt naturlig utveckling när man har så mycket att säga. Precis som vanligt var det texterna som drog in mig. I den här vevan började man också kunna hitta musik på nätet. Det var ett tålamodsprövande jobb att hitta låt efter låt i rätt ripp med bra ljudkvalitet, dvs 128 kbs. Fortfarande tycker jag att de tre plattor som kom innan denna är bättre än det som kom efteråt.
Första konserten var i maj år 2000 på Trädgår'n med turnén
- Gråa dagar (4:53)
- Tvivel (5:26)
- Mamma är säkert nöjd (3:58)
- Idiot (2:55)
- Pacemaker (5:57)
- Pollenchock & stjärnfall (4:59)
- Att fånga en fjäril (4:16)
- Vinter över ån (4:12)
- Solen i ögonen (3:35)
- Med bussen från stan (4:33)
- Varning för ras (4:59)