Årets tio bästa bilder

Årets viktigaste händelse för mig var så klart att jag fick min FA-skattsedel och kunde börja fakturera. Mitt första jobb var att dokumentera Drottning Silvias besök på Sjumilaskolan och Universeum. Det var första gången jag ägnade mig åt mingelfoto och jag hade ännu inte köpt en blixt, men jag köpte Panasonics ljusstarka lins Nocticron och kunde få till fina bilder även utan extra ljus.

Jag hade också turen att få till en bra bild på JM:s VD Johan Skoglund när han pratade med drottningen. Det var uppskattat och den här bilden hänger nu inramad på JM:s huvudkontor.

Årets mest uppskattade bild på Instagram och Facebook var en bild på en vattenpöl i ett industriområde i Sävedalen. Jag är väldigt förtjust i idén att fota vyer som som är allt annat än klassiska och hitta något vackert i dom. Visst kan man åka till Indien och fota Taj Mahal och få fantastiska bilder, precis som hundratals andra fick, bara den dan. Det är roligare att hitta något eget.

Göteborg bjuder ju så klart också på en del väldokumenterad vyer, då gäller det att ha tur med vädret. Jag behövde bara tre kvällar med bra solnedgångar för att få till den här bilden. Efter detta kändes det poänglöst att åka tillbaka. Även om det ser ut som att hela himlen brinner var det inte riktigt så fint egentligen. Bilden är tagen på långt avstånd med kraftigt tele som skär ut en mindre del av himlen. Jag hade lite tur också med att det inte blåste den här kvällen. Lång slutartid och blåst är ingen bra kombo.

Den här kvällen i höstas blev också lite finare än vad jag innan anat. Färgerna på båten och himlen och kranens placering mot molnen. Det var inget jag planerat, om man säger så.

Årets bästa konsertbild är en av de jag tog på Julgalan. Danny Saucedo, glädje och publikkontakt i en och samma bild. Man kan fota artisten i rätt ögonblick, eller publiken, men jag gillar att jag fick med allt i en bild. Danny gillade den också.

Att ta med kameran ut och bara fota lite planlöst är kul. Den här söndagen hade jag parkerat i Nordstan och på vägen tillbaka till bilen satt de här ungdomarna i trappen vid hissarna upp till P-däcket. Ljuset föll fint på dom och jag frågade om jag fick ta en bild. Ska du anmäla oss till vakterna, frågade dom. Nej, nej, försäkrade jag och sekunden senare hade de glömt att jag överhuvudtaget existerade. Precis så intressant som en femtioårig gubbe är för en tonåring.

Till slut fick jag köpt en blixt och lärde mig lite om hur den funkade. Jag är inte så förtjust i det där starka rakt på blixtljuset, utan brukar ha den löst i handen, så ljuset slår lätt från sidan. De porträtt jag tycker mest om själv är så klart de på särbon, men av kommentarer jag fått är mitt populäraste porträtt i år helt klart det av Eric Saade från i somras. Många ville se en färgvariant och eftersom jag själv tycker att jag hade för mycket exter för mig när jag redigerade porträtten i somras, gjorde jag en ny redigering som är mer i linje med hur jag jobbar nu.

Jag har experimenterat en del med att fota över wifi och fått en del fågelporträtt med extremt kort skärpedjup som får pippin att se närmast uppstoppad ut, men den jag gillar mest själv är en rödhake i Botaniska som var allt annat än kameraskygg och lät mig gå riktigt nära med telet.

Årets mest uppskattade djurbild var dock den på en ko på Orust. Jag hade vidvinkeln på, vilket trollade bort kroppen bakom huvudet. För att förstärka den surrealistiska effekten photoshoppade jag bort stängslet och skuggan som kroppen kastade.

Fyrverkerier har jag alltid varit barnsligt förtjust i, och det blir ännu roligare när man har en kamera med sig. Hemligheten bakom bra fyrverkeribilder är lång slutartid. Dels får du med raketens hela resa och dessutom miljön runt om. Att bara fota mot himlen blir sällan lika kul. Det är också därför denna är min favorit. Götaplatsen och Poseidon är en underbar fond mot Wallenstams 70-års firande.

Årets tio bästa bilder

2012 lärde jag mig hur min kamera fungerade, jag lärde mig jonglera med de tre bollarna, ISO, slutartid och bländare. 2013 började med att jag köpte två nya kameror och att jag satt hela vintern och övade på att redigera bilderna. Nu har jag kommit fram till ett ganska snabbt sätt att arbeta, men jag är säker på att jag om ett år kommer att tycka att jag gjort helt fel. Då får jag väl gå tillbaka och göra om.

Att välja ut bara tio bilder känns helt omöjligt, och att t ex välja tio konsertbilder blir också helt fel, för i år har jag fotat så mycket annat också. Men sammanfattar jag året i kronologisk ordning ser det ut så här.

Under vintern kom jag knappt ut alls, men när solen började värma letade jag efter ett motiv och gick ner till Säveån för att mata änder. Fågelfoto är det kanske populäraste av alla fotoinriktningar och en av de lättaste fåglarna att fota är gräsanden. Men jag försökte hitta nya infallsvinklar, ibland hade jag t o m reflexskärm med mig ner. (Funkar bara om det är vindstilla.)

Mina bilder på gräsänder hittar du här.

New York är en stad som är som gjord för foto, förmodligen är det världens mest fotade stad. Detta är en av de allra första bilderna jag tog direkt efter att vi lämnat av väskorna på hotellet. Även om man är där en dryg vecka blir tempot så högt att det bara blir snap shots, men motiv finns överallt. Fler bilder hittar du här.

Konserter är fortfarande det roligaste jag vet att fota, samtidigt tycker jag att konsertbilder kan vara sjukt trist att titta igenom. Man kan så klart ha inställningen att man ska dokumentera en spelning, men ett bra konsertfoto är sällsynt. Man vill ha energi, intensitet, kontakt, bra ljus. Det där ögonblicket på en hundradels sekund när allting stod på spel. Nu finns det ju inga garantier att det där ögonblicket överhuvudtaget händer under hela konserten. Eller så är det som en spelning med The Hives där det händer hela tiden.

Den här bilden på Iggy Pop har jag fått bra respons på, själv vet jag inte vad jag tycker. Det är ju så att ett konsertfoto blir bättre ju kändare artisten är.

Mitt konsertfotande har blivit mycket bättre än vad jag kunde åstadkomma 2012, men mina krav på mig själv har också blivit mycket högre, så även om jag tycker att jag hållit en hög kvalité och tagit intressanta konsertbilder överlag är jag bara hundra procent nöjd med en enda bild, och den kommer längre ner. Iggy Pop bilderna finns här i två inlägg.

Det finns en beprövad metod i Photoshop för att skapa såna här bilder, men dom kan bli lite platta, dessutom funkar de bäst när det finns mycket hus i horisonten. Här har jag använt fisheye för att föreviga vårt midsommarfirande. Originalbilden är på 250 Mb och hänger på min vardagsrumsvägg i 120 x 120 cm. Antingen har jag putsat på den ytterligare sen jag postade den här eller så är det googles komprimering som skapat linjer i bilden som jag inte känner igen. En kul bild och ett kul minne.

Fågelfoto igen, jag fick öva en vecka för att sätta den här. Lära mig vilken tid på dan jag hade tillräckligt med ljus från rätt håll, vilka inställningar som funkade och försöka förutsäga småfåglarnas irrationella flykt. Den här är knappt beskuren. Fler fågelbilder finns här.

Årets absoluta höjdpunkt måste ha varit när Carl-Einar Häckners nummer plötsligt fanns i min mobil och han ringde mig för att prata foto och sociala medier. Jag blir sällan starstruck. Jag har serverat mängder med kändisar under mina år på krogen, och fotat många fler. Det är alltid kul när dom kontaktar en, eller bara postar bilderna på sitt instagram, speciellt om de kommer ihåg att länka. Men det finns ju några få som skulle få en att tappa fattningen. Carola är en sån t ex, jag vet inte riktigt vad jag skulle göra om jag träffade henne. Stå och stamma antagligen.

Jag tror jag lyckades vara cool när Häckner ringde, men vem vet, det blev ju inget av det där samarbetet. Egentligen gillar jag bäst ögonblicksbilden jag tog av Carl-Einar när han står med svärdet över huvudet, men själv hade han svårt för den, han tyckte han såg hemsk ut. Man kan ju tycka att det är meningen när man hotfullt står med ett svärd i anfallsposition, men jag väljer bilden på Silea istället. En bild som man förvånat såg först genom kameran. Fler bilder från varietén här.

Det blev en vecka i Alanya också, för nästan inga pengar alls fick vi sviten högst upp, det tackar vi Aftonbladets löpsedelsmakare för. Magsjuka i Alanya stod det och då slog vi till. Den här bilden tog jag med telet från tolfte våningen, Ett stilleben, men det varade inte många sekunder, poolen är ju full med ungar.

Under hösten vann jag min första fototävling med den här bilden, det har blivit några vinster och finalplatser till, men denna blev ett kvitto på att man är på rätt väg.

Fler Alanyabilder här.

En genre inom foto som jag inte riktigt hunnit med är gatufoto. Jag tycker att ett bra gatufoto berättar en liten historia, men det absolut vanligaste man ser är bilder på folk som är ute och går.

Det kanske också är en historia, men inte så intressant. En annan fälla är gatuporträttet, när personen görs medveten om att man ska bli fotad. Det kan bli jättebra, men om man inte är modig kan det lätt bli ett foto som är lite sämre än om man haft bra ljus och känt modellen. Mina tafatta försök finns här.

I slutet på sommaren fick jag hem några lampor och en rökmaskin, så jag äntligen kunde börja experimentera med studiobilder. Här har yngste sonen fått agera modell, men det är fler som fått stå framför kameran och fler vill jag ha, kontakta mig på min gmail om du är intresserad.

Fler porträtt här.

Säveån nere på hörnet är kanske min favoritplats på jorden. Det är många timmar jag spenderat där och sett molnen formas och solen sakta stiga medan älvorna dansar över vattnet och en bäver sakta simmar förbi.

Någon kanske undrar varför jag inte skrivit ut vilka kameror jag köpte. Dels är det för att jag inte har fått betalt för att göra det och dels för att kameran bara är en och inte alls den viktigaste biten i vad som gör en bild. Den här bilden t ex hade jag inte kunnat ta om jag inte införskaffat ett par stövlar!

Detta är min favorit av alla bilder jag tagit på soluppgångarna, men det finns fler bra, även om jag i början drog alldeles för hårt i reglagen på redigeringsprogrammen. Här finns dom.

Apropå att kameran bara är en del av det hela, utan bilen som jag fick tillgång nu det sista kvartalet hade jag aldrig fått till den här bilden på hästarna i Billdal som egentligen stod och smågnabbades. Ljuset var perfekt, så det var bara att stanna till en stund innan hästarna travade iväg.

Gillar du djur har jag samlat alla såna bilder här.

Här är den då, den enda konsertbild som jag är riktigt nöjd med. Linda Pritchard och Roger Pontare i en duett på Julgalan på Scandinavium.

Jag hade full koll på att det kunde bli coola bilder när artisterna passerade den här spotlighten, men det var ändå inte självklart att stå där och vänta in ögonblicken. Det var sällsynt att jag såg mer än ryggar när de hastigt pausade där, så för det mesta följde jag med så jag kunde fota framifrån, men här hade jag tur att de vände sig emot varandra och gav mig en snygg silhuett. En extra bonus att Pontare har tillräckligt med pondus för att dölja hela spotlighten så jag bara får de här snygga graderingarna istället för linsöverstrålning, (som ju också kan vara snyggt såklart).

Bilder från Julgalan här och här.

Till sist ett motiv från Kviberg, som jag först fotade i motljus och sen kom tillbaka till för en julig HDR-version. Kanske för mycket HDR, tycker nån, men jag gillar värmen i den, symmetrin och linjerna.

Det var det, inte bara är årets tio bästa bilder mycket bättre än förra årets, utan också fler!

Sammanfattning av 2012

Så här års är det ju brukligt att man sammanfattar året som gått, så varför inte. Jag tänkte välja ut mina tio favoritbilder från i år. Inte helt lätt, många bra konserter har det blivit, men lite lättare blir det ju av att jag började fotosäsongen 2012 med att inte veta vad jag sysslade med.

Det var autoinställningar i kameran som gällde även när 2011 gick över i 2012, men en tanke hade börjat gro att man kanske kunde åstadkomma mer. Jag skriver kanske för jag var mycket osäker på om min relativt billiga kamera överhuvudtaget kunde konkurrera med tio gånger så dyra kameror som jag såg andra fota med.

Hur som helst ville jag pressa min kamera till det yttersta och så mycket förstod jag att det gjorde jag inte med autoinställningar.

Efter mycket huvudbry, ändrade inställningar och joxande med diverse programvaror, knäckte jag till slut nöten och började få de bilder jag hela tiden missade när jag inte visste vad jag gjorde och kvalitetén höjdes ett par snäpp. Det är ganska talande att nio av tio bilder kommer från årets senare hälft. Så i kronologisk ordning mina tio favoriter från 2012.

Pernilla Andersson på Taubescenen. När det gäller Lisebergs lilla scen brukar jag vara där tidigt så jag kan välja en bra plats längst fram, det hjälpte inte här, en timme innan hade redan mycket folk samlats framför scenen, så jag fick ta den plats som fanns kvar.

Pernilla satt bakom sitt piano mest hela tiden och jag hade två mikrofoner i skottvinkeln. Den här bilden tog jag när hon gick in på scenen, typ första bilden på "rullen". Jag visste direkt att jag hade en bra bild, slappnade av och lät inte mickarna störa mig.

Darin fotade jag först bakom scenen på RixFM galan på Götaplatsen, det skrev jag mer om här.

Shirley Clamp fotade jag ute på Hisingen i Flunsåsparken i regnet. Bitvis satt jag på scen och fotade, (med arrangörens goda minne, så klart) för att försöka rädda kameran. Vid det här laget hade jag som synes lärt mig bemästra kameran och kunde fota rätt in i strålkastarna och ändå få en korrekt exponering. Regnet sätter pricken över i.

Årets absolut roligaste spelning måste ha varit Sister Sin på Sticky Fingers. Jag gick loss helt, fotade som en galning och headbangade däremellan. Ljuset var blått LED-ljus, men i svartvitt blev det helt ok, och att man kom så extremt nära lyfte bilderna till reportagekänsla.

Den Svenska Björnstammen begriper jag mig inte på rent musikaliskt, men jag visste att det skulle hoppas och skuttas på scen, så jag satte på min vidaste lins och det gav resultat. Kanske min första lyckade hoppbild. Utöver att jag fotat med för långsamma slutartider har jag i och med micro43-systemet nackdelen att jag ofta kommer för nära och tajt inpå. Jag har fortfarande inget riktigt bra objektiv för det här. Från Volvofestivalen i Bältesspännarparken.

Detta är förmodligen inte ens min bästa bild på Timbuktu, men den är rolig, så jag vill ändå ha med den här. Det blev fyra konserter med Timbuktu för min del i år.

Invigningen av Clarion Post där mörker och okunskap gav mig helt misslyckade bilder.

Lisebergs stora scen, där jag försökte tänka till angående inställningarna, men tänkte fel och fick inte en enda bra bild. En blind höna som gick hem tomhänt.

Götaplatsen på Kulturkalastet var tredje försöket och nu tänkte jag nästan rätt, min ljusstarkaste lins, men jag borde mixtrat med ISO-inställningarna för slutartiderna räckte inte till.

Volvofestivalen i Trädgårdsföreningen till sist då och nu visste jag att jag hade kunskapen med mig. Kameran dog minuterna innan det skulle börja, men efter att ha plockat ur batteriet och satt in det igen, funkade allt som det skulle.

We Love The 90's galan gav mig galet många bra bilder, men den här bilden på Haddaways körsångerska toppade allt. En sexig pose i ett spännande ljus och i princip helt oredigerad, lättat upp ljuset lite bara.

Streetsmartfestivalen på Grönsakstorget direkt dan därpå var också mycket lyckad ur fotosynpunkt. Dagsljus och ett bra molntäcke som jämnade ut ljuset. I en paus satt Daniel Gilbert längst bak på scenen och pustade ut. Jag brände av fem snabba och fångade den här intima bilden, man kan inte tro att han var drygt tio meter bort.

På Streetsmart fångade jag också Ebbot från The Soundtrack of our Lives i en klassisk Jesus-pose. Han höll den i flera sekunder så den var svår att missa, men det krävdes en del redigering för att få den ödesmättade stämningen som jag gillar i bilden.

Chris Isaak på Trädgår'n var ju också stort att få fota, eller få och få, jag var tvungen att köpa biljett. Men jag fick valuta för pengarna, tre första låtarna, riktigt bra ljus. Kanske kunde herr Isaak bjudit på mer show när kameran var framme istället för att vänta tills jag var tvungen att ta ner den. Petitesser.

Ett fantastiskt fotoår, många härliga nya vänner som delat med sig av sina kunskaper och utmanat mig och tvingat mig att tänka till. Det gav ju resultat, eller?