Soluppgång över Göteborg

För ett tag sen var jag på stadsupptäcksfärd med särbon och besökte Sjöbergen. Även om man levt snart femtio år i Göteborg finns det fortfarande fina ställen man aldrig hittat till. Väl där såg jag den här vyn över Älvsborgsbron och tänkte att jag skulle vilja fota soluppgången där.

Men det brann lite i knutarna. Jag har bara bil fram till sommaren. Man kan cykla i och för sig, men man är ju lat också, och solen går ju upp tidigare och tidigare ju längre man väntar. Idag vaknade jag halv fem och molnen var lovande, så jag stack iväg.

Vissa morgnar är soluppgången som en tvåstegsraket. Först blir molnen djupröda om det är ett tjockare molntäcke och ljusare om det är tunnare. Sen kommer solen och himlen blir orange.

Jag var framme strax efter fem och hann precis rigga när himlen blev röd, sen klingade det av lite innan det startade igen. Då var det frestande att hitta ett annat motiv, men jag stod ståndaktigt kvar. Det var ju den här bilden jag ville ha, och jag kommer nog aldrig att göra om just detta igen. På vägen hem stannade jag till på ett par ställen till och fotade Sjömanshustrun och Damen.

A while ago me and my partner was on a city safari in our own hometown Gothenburg and discovered Sjöbergen. I have lived here almost fifty years and there are still magical places I've never been to. Going there I saw this view of Älvsborgsbron and decided that I wanted to shoot it while the sun was rising.

But I had to hurry. I'll only have access to a car until summer. I could ride a bike of course, but I am lazy, and the sun will rise earlier and earlier the longer I wait. Today I woke up early and the clouds looked promising, so off I went.

Some mornings the sunset is like a two step rocket. First the clouds turn deep red if they are thick and lighter red if they are thin, then sun rises and they turn bright orange..

I arrived around five o'clock, and I was just about ready when the sky turned red, then it declined a bit until it started again. It was tempting to go and look for another view, but I stuck it out, thinking I probably never do this again. On my way home I stopped taking shots at the Sea mans wife and the floating dock Damen.

Solnedgång på Bunkeberget

Efter att ha varit ute och farit två kvällar i sträck ville jag inte åka lika långt igår så jag valde att fota från Bunkeberget i Gamlestan.

När man fotar landskap är det lätt gjort att man bara tänker vidvinkel i alla lägen, så jag ville visa här hur det blir om man tänker lite utanför boxen och hakar på ett tele istället.

Nedersta bilden är motsvarande 14 mm och översta är 90 mm. På nedersta bilden är det (för) mycket blå himmel, medan telet krymper ihop avstånden så att molnen täcker mer bildyta. Just igår blev detta en intressantare bild, tycker jag. Men det beror ju på hur mycket vackra moln man har att jobba med.

After being out two evenings in a row, I didn't want to go that far away yesterday, so I went to Bunkeberget in Gamlestan, here in Gothenburg.

When you're shooting landscapes it's easy to just use your wide angle lens out of old habit. I wanted to show you here what happens when you think out of the box and use a tele lens instead.

The last picture here is shot with the equivalent of 14 mm and the top one 90 mm. On the last picture there is too much blue sky for my liking, while the tele brings the background in closer and fills the frame with clouds. Yesterday this was the better choice, but it depends of course with how the sky looks.

Solnedgång vid Klippan

Molnen var lovande igår, så jag åkte ut på fotosafari till bergen i Klippan. Det var egentligen en annan bild jag hade tänkt ta, men man kan ju inte bestämma var på himlen man vill ha molnen, så då får man tänka om.

Medan jag fotade hade jag pumpande dansmusik i bakgrunden, mycket trevligt. Det var ett gäng som körde ett minirave där medan solen gick ner.

The clouds looked promising yesterday, so I took a photo safari in the hills at Klippan, here in Gothenburg. It was another picture I had mind than the ones I took, since the clouds didn't really blew my way.

While I was shooting I had som nice dance beats in the background. Some guys had a mini rave there while the sun was setting.

Här kommer sommaren

Om du vill ta ett steg vidare med ditt fotograferande och har en lite mer avancerad kamera än mobilen, kan det vara dags att börja fota i RAW. Det låter lite läskigt kanske och själv hade jag i början fullt sjå med att lära mig hur kameran fungerade och sköt på det här steget så länge jag kunde. Det ångrar jag idag.

Bilderna jag fotat i JPG är vad de är, inte mycket att göra åt, medan de i RAW kan redigeras om till högre nivåer än vad jag var kapabel till när jag tog dom.

Bilden ovan är tagen i Fiskebäck vid sextiden igår kväll. Ljuset kommer in framifrån sidan vilket innebär att både himmel och vatten är väldigt ljust. Horisonten och fiskargubbarna blir silhuetter. Det första jag gjorde efter importen till Lightroom är att dra ner högdagrarna nästan i botten. Det gör att jag får fram mer detaljer i himlen och vattnet.

Skuggorna drog jag iväg åt andra hållet, vilket gör att jag får liv i horisonten och fler detaljer hos fiskarna. På några sekunder har bilden gått från att varit platt och trist, till åtminstone lite roligare.

I RAW formatet finns alltså mer information, men man måste själv bestämma vad man vill göra med den informationen. Fotar du i JPG bestämmer kameran detta åt dig. Lite extra tryck i färgerna, okänslig brusreducering osv.

När jag är nöjd med vad jag gjort i Lightroom exporterar jag filen i TIFF formatet för att behålla lite svängrum i Photoshop och Nik där jag jobbar vidare med färg, ljus, kontrast, brusreducering och eventuellt skärpa. När man väl har lärt sig detta tar det inte många minuter, men det är väl värt det.

If you want to take your photography a step further and own a more advanced camera than a cell phone, you should consider shooting in RAW. It may sound scary, and when I started out I was so busy learning how my camera worked that the concept of learning this was too daunting for me to take on. I regret that now.

The images I shot in JPG are what they are, while the ones in RAW can be re-edited to levels I wasn't capable of when I took them.

The picture above is from yesterday evening. The light is coming from the side which means that the sky and water are very bright and the horizon and the fishermen mere silhuettes. The first thing I did after importing it to Lightroom was to pull the highlights slider almost all the way down. That way I get more details in the clouds and the water.

I pulled the shadows slider almost all the way up which brings life and details to the horizon and the men. In a few seconds I turned a flat and uninspiring image into, well, a little less flat and uninspiring image.

So shooting in RAW will give you an image with more information, but you have to decide what to do with this information. Shooting in JPG leaves these decisions to the camera, more color, insensitive noise reduction and so on.

When I'm pleased with what I've done in Lightroom, I'll export the file as TIFF to get some leeway in Photoshop and Nik where I'll continue to work with color, contrast, light, noise reduction and maybe sharpness. When you have learnt all this, it won't take more than a few minutes, it's well worth it.

Säveån

Man kunde ha varit ute i natt och jagat norrsken, i varje fall enligt GP, men jag behöver min skönhetssömn. Däremot har jag inga problem med att stå med vatten till anklarna och vänta på att solen skall nå de dansande älvorna på Säveån. Det är magiskt.

Last night you could be out chasing the aurora borealis, at least according to the local newspaper. I, however, need my beauty sleep. I don't mind rising early though, so I spent this morning with my feet in the river waiting for the sun to reach the fog on Säveån. Absolutely magical.

Delsjön

Dagbilden är från i påskas och kvällsbilden är från igår kväll.

The daytime picture is from easter and the night one is from yesterday.

Maritiman

Det blev en fin solnedgång igår lite överraskande. Eftermiddagens kompakta molntäcke löstes upp och det blev istället för få moln. Jag satte mig i bilen utan att egentligen veta vart jag skulle åka och hamnade vid Maritiman på Packhusplatsen.

Solen gick ner bakom en kran så jag hittade min bild ganska omgående. Lite längre bort satt ett gäng tiggare och söp och skrålade, så jag valde att inte utforska motivmöjligheterna åt det hållet. Men det kom ett större moln som gled in i position så jag kunde använda vidvinkeln också.

I redigeringen är det mer kontrast och ljus jag jobbat med än att bara dra på färgerna. Att bara dra på färgmättnad gör att mycket detaljer försvinner, medan kontrastreglagen gör precis tvärtom.

It turned out to be a rather nice sunset yesterday after all. Almost too few clouds. I took a drive without really knowing where I'd end up and found myself by Maritman (Gothenburg's warship museum) at Packhuspiatsen.

The sun was setting behind one of the cranes, so I found my picture straight away. Further down some romaninan beggars were boozing and making a racket, so I chose not to explore the photo opportunities there. Later on one big cloud came sailing my way so I could use the wide angle zoom also.

In the editing process I used the contrast tools more than just saturation. Just pushing the colors makes you lose details, while contrast is just the opposite.

Stenhuggare

Jag hugger i sten, jag jobbar mig inåt tills jag ser en kontur, skaldade Lasse Winnerbäck på den tiden han var bra, och så kan det vara med foto också. Igår var jag nere vid Säveån i Partille Centrum och jagade ett motiv som ständigt undflyr mig, på vägen tillbaka till bilen ser jag att molnen ligger snyggt vid kyrkan och kutar dit.

Väl där börjar jag mejsla ut den översta bilden. Nästan försiktigt provar jag olika vinklar innan jag hittar rätt. Men är ljuset det bästa det kan bli? I morse var jag tillbaka igen strax efter sju och hoppades att morgonsolen skulle göra något kul med molnen. Nja.

Några kundbesök senare har solen stigit en bit och jag åker tillbaka igen och där satt den.

När man ändå är där är det intressant att gå och läsa på gravstenarna, titlarna på de som ligger där. Postiljonen, tulltjenstemannen, hemmansägaren... Och stenarna som står utmed kyrkan, historiens vingslag och allt det där. Det är inte helt lätt att läsa vad som står, men på den första kan man läsa Her under ligger begrafven Cirstina Andersdotter Död anno 16xx. Märklig (fel)stavning på Cristina och ca 400 år sen.

På den andra står det: Her under ligger begrafven Olof Andersson Död anno 1692.

Photography can be a lot like stonemasonry. You start with something and you work your way to the core. Yesterday I was in Partille centre, looking for an image that constantly eludes me. On the way back to the car I took a look over my shoulder and saw that the clouds looked nice by the church, so I ran back.

Then I started carving out the top picture, moving in slowly, trying different angles before I found the right one. But what about the light, is it the best it can be? This morning I went back around seven, hoping that the morning sun would find something fun to do with the clouds. Well. 

I did a little work and went back when the sun had risen a bit in the sky, and there it was.

While I was there it was interesting to read the stones. People were proud of their titles, post master, toll master, even homeowner. And the stones along the church, the tides of history and what not. It's not that easy to read the text but the first one reads: Here under lies buried Cirstina Andersdotter Dead anno 16xx. Did they spell Cristina wrong, who knows, it was 400 years ago.

The second one reads: Here under lies buried Olof Andersson Död anno 1692.

How low can you go?

Hur lågt kan man gå? Den här gången handlar det inte om hur lågt basen kan nå i en house-låt eller hur billigt ett telefonabbonemang kan bli, utan hur nära marken man kan hålla kameran.

Den första bilden är från Partille Centrum. Kameran är i marknivå och jag hade ju gärna sett att folk snubblade över mig om det inneburit att jag fångat dom mer centrerat i bilden. Men den enda som var i närheten var en mopedist som kom bakifrån och strök förbi mig.

Den andra bilden är från Fiskebäck, det är säkert många som fotat det här trädet, eftersom det står precis vid parkeringen. Med kameran i marknivå blir himlen bakgrund istället för ängarna, vilket skapar mer dramatik i bilden. I svartvitt känner man mer av trädets strävsamma vilja att överleva i de hårda vindarna från havet. Kan tänka mig att de kala grenarna förstärker den känslan ytterligare. Lite Bergman känsla i den.

How low can you go? This time I won't write about how low the bass can go in a house tune or how cheap your phone bills can get, but how close to the ground you can hold your camera.

The first picture is from Partille Centrum, just outside of Gothenburg. The Camera is on ground level and I had been happy if people had tripped over me if it had meant that I had caught them more in the centre. But the only one who got close was a teenager on a moped that came from behind and brushed past me.

The second picture is from Fiskebäck, I guess loads of people have photographed this tree as it's just by the parking lot. With the camera at ground level the sky becomes the backdrop instead of the fields, which creates more drama in the picture. In black and white this diligent tree's will to survive the cumbersome winds from the sea becomes more apparent. The naked branches probably enhances this as well. Very Bergman-esque.

Fiskebäck, bättre än verkligheten?

"Men du photoshoppar väl bilderna?" Jag vet inte om den frågan har ersatt, "fin bild, du måste ha en bra kamera", eller om det bara är jag som råkar ut för det eftersom folk utgår från att jag inte skulle ha råd att köpa en dyr kamera.

Jo, jag "photoshoppar" bilderna. Arbetsordningen just nu är att fota i RAW, importera till Lightroom och justera vitbalans, färger (dra ner blått och rött som ofta blir för starka och saknar detaljer), högdagrar och skuggor. Sen exportera bilden som TIFF och jobba vidare med den i Photoshop Elements, först i plug in:et Nik Colour Efex, där jag normalt nöjer mig med att justera kontrast, ljus och färg.

Det där kunde man lika gärna gjort direkt i Lightroom, men jag tycker att det är både lättare och snabbare att jobba så här och jag gillar möjligheten att jobba i lager. Har man tagit i för mycket, kan man enkelt backa effekten genom att dra ner på opaciteten. Är man nöjd med effekten på delar av bilden, men inte allt kan man enkelt sudda bort den delen man inte är nöjd med och så syns lagret under igenom.

Därefter är det brusreducering med Dfine, också ett Nik plugin, och till sist lokal skärpa med ett high pass filter.

Som sagt är detta en metod jag jobbat fram för att redigeringen skall gå så snabbt som möjligt. Bilden ovan tog tre minuter att redigera. Tiden har egentligen inget med resonemanget att göra, man kan redigera sönder en bild på tio sekunder och det finns säkert purister som anser att alla mina bilder är sönderredigerade, men ändå.

Det tog mig en halvtimme att åka ut till Fiskebäck. Jag gick runt där i två timmar och letade vinklar och motiv. Provade olika objektiv för att testa vad som fungerade bäst. Hur stor skillnaden kan bli mellan två olika objektiv illustreras bäst i det här inlägget.

Var himlen så vacker som jag visade den i förra inlägget? På mittenbilden kan man tydligt se att det där röda i himlen bara är strax ovanför horisonten. Jag använde ett objektiv som motsvarar 24mm, en iPhone t ex har en lins som motsvarar 4,28mm. Det innebär att mobilkameran får med mycket mer av den "trista" delen av  himlen där det redan blivit kväll och grått. Jag har dessutom ett kraftigt gråfilter på som gjorde att jag kunde låta slutartiden bli 25 sekunder, vilket fick vattnet att bli spegelblankt. (På bilden ovan är det 15 sekunder.)

På första bilden i förra inlägget, så använde jag motsvarande 70mm, då hade solen gått ner och bara en liten del av himlen var röd, från den platsen jag till slut valde att fota solnedgången ifrån var skådespelet redan över, men från den här positionen med en tydligare förgrund och starkare tele, kunde jag skära ut en väldigt liten del av himlen och ge en illusion av att hela himlen var röd.

Min konklusion är alltså att det är inte huvudsakligen photoshoppandet som gör en bild, den förstärker den bara. Det är valet av teknik, utrustning och framför allt kompositionen som är avgörande. Bara genom att höja och sänka kameran ändrar man totalt bildens uttryck. Bilden ovan är tagen en halvmeter ovanför marken. Tar man alltid bilder i sin egen ögonhöjd går man miste om många bra bilder.

"Surely you photoshop your pictures?" I don't know if that question has replaced; "nice picture, you must have a good camera" or if people just don't think I could afford an expensive camera.

Well, I do "photoshop" my pictures. At the moment my modus operandi is that I shoot in RAW, import the pictures into Lightroom, where I adjust the white balance, colors, (reduce blue and red that often are too strong and lack details), highlights and shadows. Then I export as TIFF and open in Photoshop Elements where I start the plug in Nik Colour Efex. Usually I just correct contrast, light and colors.

I could have done all that in Lightroom as well, but for me it's quicker and easier this way, and I like the ability to work in layers. If I find that if I overdid it, I can back up a bit by adjusting the opacity, and if just a part of the picture is overdone I can erase it and let the layer below shine through.

Then it's noise reduction with Dfine, also a Nik plug in and finally local sharpness with a high pass filter.

This is a method I have fine tuned to edit as fast as possible. The image above took three minutes to finish. Time isn't important, as you can destroy a picture with ten seconds of bad editing and I'm sure that there are purists that consider all my pictures to be badly edited, but still.

It took half an hour for me to travel out to Fiskebäck. I spent two hours there looking for angles and motifs. I tried different lenses to see what worked best. The difference two lenses can make are best illustrated here.

So was the sky really as beautiful as I showed it in the last post? Look at the picture in the middle and it's clear that the red part of the sky is just above the horizon. I used a lens that is the equivalent of 24mm, an iPhone for instance has an equivalence of 4,28mm. So a cellphone camera will capture a lot more of the "boring" part of the sky where it's already night and grey clouds. On top of that I also used a grey filter that allowed me to get an exposure time at 25 seconds, that made the water completely still. (On the picture in this post it's 15 seconds.)

On the first picture in the last post, I used the equivalent of 70mm, the sun had completely set and only a small part of the sky was red. From the position where I finally had decided to capture the sunset it was already over, but here with a more defined foreground and a bigger tele, I managed to slice out a this part of the sky and give the illusion that all the sky was red.

My conclusion is that it isn't the photoshopping that makes a good picture, it will merely enhance it. It's the choice of technique, equipment and most of all composition that makes the difference. Just changing the altitude of the camera will dramatically change the feel of the picture. The image above is taken half a meter above the ground. If you always take pictures with the camera in your own eye level, you're missing out on a lot of good pictures.

Fiskebäck

Den här solnedgången väntade jag mig inte mycket av egentligen, men jag ville passa på att sticka ut till havet medan jag fortfarande har en bil. Mycket folk ute vid promenadstråken där och alla hade sina mobiler ute och fotade solen medan den sakta sjönk ner i havet. Inte lika många hade tålamod att vänta tills solen gått under horisonten dock, för det var då det faktiskt blev något av det, lite oväntat.

Den första bilden här var också en av de sista jag tog. En blick över axeln på väg till parkeringen och jag stannade en kvart till och väntade på att folk skulle jogga eller cykla förbi. Man fick vara lite slug så att inte folk som inte ville gå i vägen för det dom trodde var motivet. Det är ju cyklisten som gör bilden här.

I didn't expect too much of this sunset really, but I wanted to go to the ocean while I still have a car. Lots of people out walking their dogs and all of them capturing the setting sun with their cell phones. Few of them had the patience to wait until the sun had finally set though. Because it turned out quite nice actually.

The first picture here was also one of the last I took. A glance over my shoulder while walking to the parking lot, and I had to stay another fifteen minutes waiting for people to jog or ride by. I had to be a bit candid though, to trick people who didn't want to the disturb the photographer, not knowing that the motive was them. The bike rider really makes the shot.

Partille Johnny!

Nej, jag har inte bytt stil, däremot så bor jag ju ett stenkast från Partilles kommungräns och v36 o 37 kommer jag att ha min första utställning på Partille Bibliotek. Utställningen har arbetsnamnet Min del av stan, så jag får ju börja ta lite bilder med lokal anknytning tills dess.

Här är två bilder från Oxled och en bild från Kåsjön till att börja med, sen får man ju se vad man tycker om just dessa om ett halvår, om de håller måttet då.

Ok, this is not easy to translate. Partille Johnny is a dress style among young boys. Probably long since out of fashion as well. Partille is just around the corner from here, and my name is Johnny. And in September I will host my very first exhibition at Partille Library. I will probably call it My part of town, so I'll better start taking some local pictures until then.

Here are two images from Oxled and one pic from Kåsjön (K-lake). Time will tell if I still like them in six months though.

Drömmarnas Kaj

Den här bilden är från september förra året, då valde jag en annan ruta att jobba vidare med, den hittar du här. Då gjorde jag en HDR bild av två exponeringar, denna är bara en bild. Lite överraskande att de blev så lika när det var färdiga och även att molnen är så olika. Det skiljer bara sex minuter mellan dom.

Here's an image from september last year. I chose a different frame to work with then, you'll find it here. Then I made a HDR conversion of two exposures, this is just one. It's a bit surprising that there's very little difference between them in color and light, and yet the clouds are quite different in spite of there's only six minutes between them.

Uppdatering: Eftersom det bara tog några minuter att redigera, gjorde jag om den gamla på samma sätt. Det är inte helt lätt ) för mig i varje fall) att avgöra vilken som är bäst. Jag gillar segelbåten och ljuset över fiskebåten på den första, men molnens reflektion i vattnet är mer dramatiskt på andra. Vad tycker du?

Update: Since it just took a couple of minutes to edit like this I remade the old one in the same fashion. It's not that easy to decide (for me anyway) which the better one is. I like the sailboat and the light over the fishing boat on the first, but also the reflection of the clouds on the second. Which one do you prefer?

Solen går ner över Götet

Solnedgången från tidigare ikväll blev kanske inte vad jag hoppats på, men har jag väl tagit mig iväg, så får jag väl bjussa på en bild i varje fall.

The sunset from earlier tonight wasn't all that I had hoped for, but since I took the trouble to go out, the least I can do is to post picture of it.

Från ax till kaka

Här på Kvibergs kyrkogård stod jag och fotade för några veckor sen. Först tog jag den här bilden med vidvinkel.

Here at Kvibergs graveyard I shot this picture a few weeks ago. First I used the wide-angle lens.

Och sen hakade jag på telet, och då blev det så här. Telet gör att avstånd krymper, inte bara till motivet, utan också mellan de olika delarna i bilden. Därför ser det ut som allt är ihoptryckt, men inget är flyttat.

Then I used the long lens. Everything gets packed together, not just the distance to the subject, but also the distance between the different parts of the picture. That's why it looks like everything is thrown together, but I haven't moved anything. 

Bilden var med bland 5700 bidrag i GP:s Instagramtävling och hamnade i tidningen.

The image was entered in the local newspapers Instagram competition among 5700 others and ended up in print.

Och nu är den också en tavla som kommer att hänga i Optimeras butik nere i Marieholm (kör från stan om du ska dit eftersom gatan är avstängd efter butiken). 120 x 90 cm, akrylglas och en aluminiumbaksida. Väldigt snyggt och vilken känsla både att se sin bild så här och att se kundernas reaktioner. Någon gång i år måste jag få till en utställning, för det här var riktigt roligt.

(Mitt pris för en sån här tavla är 4024.- med moms.)

And now it will be hanging on the wall in Optimeras shop in Marieholm. 120 x 90 cm, acrylic glass and aluminum back. Gorgeous, and what a feeling to see your own picture this big and to see the customers reaction to it. Sometime this year I got to have an exhibition, because this was so much fun.

Klippans Kulturreservat

Älvsborgsbron var Sveriges längsta bro när den invigdes 1966 med sina 900 m. Här är några bilder till från förra veckans fina solnedgång.


Älvsborgs bridge was the longest bridge in Sweden when it was opened in 1966, being 900 m long. Here's a few more pictures from last week's lovely sunset.

Sunrise Tuesday morning

Soluppgången i tisdags bleknade lite jämfört med solnedgången samma dag, men nu när vi är tillbaks i gråvädret, tål den väl att tittas på igen. Det här är runt knuten där jag bor.


The sunrise this Tuesday took a beating by the sunset the same day, but now that the weather is monochrome again, it may be worth a gander. This is just around the corner from where I live.