Här kommer sommaren

Om du vill ta ett steg vidare med ditt fotograferande och har en lite mer avancerad kamera än mobilen, kan det vara dags att börja fota i RAW. Det låter lite läskigt kanske och själv hade jag i början fullt sjå med att lära mig hur kameran fungerade och sköt på det här steget så länge jag kunde. Det ångrar jag idag.

Bilderna jag fotat i JPG är vad de är, inte mycket att göra åt, medan de i RAW kan redigeras om till högre nivåer än vad jag var kapabel till när jag tog dom.

Bilden ovan är tagen i Fiskebäck vid sextiden igår kväll. Ljuset kommer in framifrån sidan vilket innebär att både himmel och vatten är väldigt ljust. Horisonten och fiskargubbarna blir silhuetter. Det första jag gjorde efter importen till Lightroom är att dra ner högdagrarna nästan i botten. Det gör att jag får fram mer detaljer i himlen och vattnet.

Skuggorna drog jag iväg åt andra hållet, vilket gör att jag får liv i horisonten och fler detaljer hos fiskarna. På några sekunder har bilden gått från att varit platt och trist, till åtminstone lite roligare.

I RAW formatet finns alltså mer information, men man måste själv bestämma vad man vill göra med den informationen. Fotar du i JPG bestämmer kameran detta åt dig. Lite extra tryck i färgerna, okänslig brusreducering osv.

När jag är nöjd med vad jag gjort i Lightroom exporterar jag filen i TIFF formatet för att behålla lite svängrum i Photoshop och Nik där jag jobbar vidare med färg, ljus, kontrast, brusreducering och eventuellt skärpa. När man väl har lärt sig detta tar det inte många minuter, men det är väl värt det.

If you want to take your photography a step further and own a more advanced camera than a cell phone, you should consider shooting in RAW. It may sound scary, and when I started out I was so busy learning how my camera worked that the concept of learning this was too daunting for me to take on. I regret that now.

The images I shot in JPG are what they are, while the ones in RAW can be re-edited to levels I wasn't capable of when I took them.

The picture above is from yesterday evening. The light is coming from the side which means that the sky and water are very bright and the horizon and the fishermen mere silhuettes. The first thing I did after importing it to Lightroom was to pull the highlights slider almost all the way down. That way I get more details in the clouds and the water.

I pulled the shadows slider almost all the way up which brings life and details to the horizon and the men. In a few seconds I turned a flat and uninspiring image into, well, a little less flat and uninspiring image.

So shooting in RAW will give you an image with more information, but you have to decide what to do with this information. Shooting in JPG leaves these decisions to the camera, more color, insensitive noise reduction and so on.

When I'm pleased with what I've done in Lightroom, I'll export the file as TIFF to get some leeway in Photoshop and Nik where I'll continue to work with color, contrast, light, noise reduction and maybe sharpness. When you have learnt all this, it won't take more than a few minutes, it's well worth it.

How low can you go?

Hur lågt kan man gå? Den här gången handlar det inte om hur lågt basen kan nå i en house-låt eller hur billigt ett telefonabbonemang kan bli, utan hur nära marken man kan hålla kameran.

Den första bilden är från Partille Centrum. Kameran är i marknivå och jag hade ju gärna sett att folk snubblade över mig om det inneburit att jag fångat dom mer centrerat i bilden. Men den enda som var i närheten var en mopedist som kom bakifrån och strök förbi mig.

Den andra bilden är från Fiskebäck, det är säkert många som fotat det här trädet, eftersom det står precis vid parkeringen. Med kameran i marknivå blir himlen bakgrund istället för ängarna, vilket skapar mer dramatik i bilden. I svartvitt känner man mer av trädets strävsamma vilja att överleva i de hårda vindarna från havet. Kan tänka mig att de kala grenarna förstärker den känslan ytterligare. Lite Bergman känsla i den.

How low can you go? This time I won't write about how low the bass can go in a house tune or how cheap your phone bills can get, but how close to the ground you can hold your camera.

The first picture is from Partille Centrum, just outside of Gothenburg. The Camera is on ground level and I had been happy if people had tripped over me if it had meant that I had caught them more in the centre. But the only one who got close was a teenager on a moped that came from behind and brushed past me.

The second picture is from Fiskebäck, I guess loads of people have photographed this tree as it's just by the parking lot. With the camera at ground level the sky becomes the backdrop instead of the fields, which creates more drama in the picture. In black and white this diligent tree's will to survive the cumbersome winds from the sea becomes more apparent. The naked branches probably enhances this as well. Very Bergman-esque.

Fiskebäck, bättre än verkligheten?

"Men du photoshoppar väl bilderna?" Jag vet inte om den frågan har ersatt, "fin bild, du måste ha en bra kamera", eller om det bara är jag som råkar ut för det eftersom folk utgår från att jag inte skulle ha råd att köpa en dyr kamera.

Jo, jag "photoshoppar" bilderna. Arbetsordningen just nu är att fota i RAW, importera till Lightroom och justera vitbalans, färger (dra ner blått och rött som ofta blir för starka och saknar detaljer), högdagrar och skuggor. Sen exportera bilden som TIFF och jobba vidare med den i Photoshop Elements, först i plug in:et Nik Colour Efex, där jag normalt nöjer mig med att justera kontrast, ljus och färg.

Det där kunde man lika gärna gjort direkt i Lightroom, men jag tycker att det är både lättare och snabbare att jobba så här och jag gillar möjligheten att jobba i lager. Har man tagit i för mycket, kan man enkelt backa effekten genom att dra ner på opaciteten. Är man nöjd med effekten på delar av bilden, men inte allt kan man enkelt sudda bort den delen man inte är nöjd med och så syns lagret under igenom.

Därefter är det brusreducering med Dfine, också ett Nik plugin, och till sist lokal skärpa med ett high pass filter.

Som sagt är detta en metod jag jobbat fram för att redigeringen skall gå så snabbt som möjligt. Bilden ovan tog tre minuter att redigera. Tiden har egentligen inget med resonemanget att göra, man kan redigera sönder en bild på tio sekunder och det finns säkert purister som anser att alla mina bilder är sönderredigerade, men ändå.

Det tog mig en halvtimme att åka ut till Fiskebäck. Jag gick runt där i två timmar och letade vinklar och motiv. Provade olika objektiv för att testa vad som fungerade bäst. Hur stor skillnaden kan bli mellan två olika objektiv illustreras bäst i det här inlägget.

Var himlen så vacker som jag visade den i förra inlägget? På mittenbilden kan man tydligt se att det där röda i himlen bara är strax ovanför horisonten. Jag använde ett objektiv som motsvarar 24mm, en iPhone t ex har en lins som motsvarar 4,28mm. Det innebär att mobilkameran får med mycket mer av den "trista" delen av  himlen där det redan blivit kväll och grått. Jag har dessutom ett kraftigt gråfilter på som gjorde att jag kunde låta slutartiden bli 25 sekunder, vilket fick vattnet att bli spegelblankt. (På bilden ovan är det 15 sekunder.)

På första bilden i förra inlägget, så använde jag motsvarande 70mm, då hade solen gått ner och bara en liten del av himlen var röd, från den platsen jag till slut valde att fota solnedgången ifrån var skådespelet redan över, men från den här positionen med en tydligare förgrund och starkare tele, kunde jag skära ut en väldigt liten del av himlen och ge en illusion av att hela himlen var röd.

Min konklusion är alltså att det är inte huvudsakligen photoshoppandet som gör en bild, den förstärker den bara. Det är valet av teknik, utrustning och framför allt kompositionen som är avgörande. Bara genom att höja och sänka kameran ändrar man totalt bildens uttryck. Bilden ovan är tagen en halvmeter ovanför marken. Tar man alltid bilder i sin egen ögonhöjd går man miste om många bra bilder.

"Surely you photoshop your pictures?" I don't know if that question has replaced; "nice picture, you must have a good camera" or if people just don't think I could afford an expensive camera.

Well, I do "photoshop" my pictures. At the moment my modus operandi is that I shoot in RAW, import the pictures into Lightroom, where I adjust the white balance, colors, (reduce blue and red that often are too strong and lack details), highlights and shadows. Then I export as TIFF and open in Photoshop Elements where I start the plug in Nik Colour Efex. Usually I just correct contrast, light and colors.

I could have done all that in Lightroom as well, but for me it's quicker and easier this way, and I like the ability to work in layers. If I find that if I overdid it, I can back up a bit by adjusting the opacity, and if just a part of the picture is overdone I can erase it and let the layer below shine through.

Then it's noise reduction with Dfine, also a Nik plug in and finally local sharpness with a high pass filter.

This is a method I have fine tuned to edit as fast as possible. The image above took three minutes to finish. Time isn't important, as you can destroy a picture with ten seconds of bad editing and I'm sure that there are purists that consider all my pictures to be badly edited, but still.

It took half an hour for me to travel out to Fiskebäck. I spent two hours there looking for angles and motifs. I tried different lenses to see what worked best. The difference two lenses can make are best illustrated here.

So was the sky really as beautiful as I showed it in the last post? Look at the picture in the middle and it's clear that the red part of the sky is just above the horizon. I used a lens that is the equivalent of 24mm, an iPhone for instance has an equivalence of 4,28mm. So a cellphone camera will capture a lot more of the "boring" part of the sky where it's already night and grey clouds. On top of that I also used a grey filter that allowed me to get an exposure time at 25 seconds, that made the water completely still. (On the picture in this post it's 15 seconds.)

On the first picture in the last post, I used the equivalent of 70mm, the sun had completely set and only a small part of the sky was red. From the position where I finally had decided to capture the sunset it was already over, but here with a more defined foreground and a bigger tele, I managed to slice out a this part of the sky and give the illusion that all the sky was red.

My conclusion is that it isn't the photoshopping that makes a good picture, it will merely enhance it. It's the choice of technique, equipment and most of all composition that makes the difference. Just changing the altitude of the camera will dramatically change the feel of the picture. The image above is taken half a meter above the ground. If you always take pictures with the camera in your own eye level, you're missing out on a lot of good pictures.

Fiskebäck

Den här solnedgången väntade jag mig inte mycket av egentligen, men jag ville passa på att sticka ut till havet medan jag fortfarande har en bil. Mycket folk ute vid promenadstråken där och alla hade sina mobiler ute och fotade solen medan den sakta sjönk ner i havet. Inte lika många hade tålamod att vänta tills solen gått under horisonten dock, för det var då det faktiskt blev något av det, lite oväntat.

Den första bilden här var också en av de sista jag tog. En blick över axeln på väg till parkeringen och jag stannade en kvart till och väntade på att folk skulle jogga eller cykla förbi. Man fick vara lite slug så att inte folk som inte ville gå i vägen för det dom trodde var motivet. Det är ju cyklisten som gör bilden här.

I didn't expect too much of this sunset really, but I wanted to go to the ocean while I still have a car. Lots of people out walking their dogs and all of them capturing the setting sun with their cell phones. Few of them had the patience to wait until the sun had finally set though. Because it turned out quite nice actually.

The first picture here was also one of the last I took. A glance over my shoulder while walking to the parking lot, and I had to stay another fifteen minutes waiting for people to jog or ride by. I had to be a bit candid though, to trick people who didn't want to the disturb the photographer, not knowing that the motive was them. The bike rider really makes the shot.