100 Höjdare - Hansson de Wolfe United - Iskalla Killen, 1979

På åttiotalet kunde man utan att skämmas sätta sig och titta igenom någons musiksamling när man var bortbjuden. Det säger en hel del om en person vilken musik den lyssnar på. Det är nog inte lika populärt idag att gå på fest och starta värdens dator och börja leta efter mp3-filerna. Den här skivan hittade jag ofta hos vuxna och det är verkligen musik för vuxna. Texterna har vuxna teman och musiken är mjuk och följsam.

Det är också så mycket 80-tal att gamla proggare med rötter i Contact och Vargen poserar i slips på omslaget och tar ett bandnamn som låter som ett företagsnamn. De måste ha haft kul när de kom på det här konceptet, men minns jag rätt så hatade de gamla proggjournalisterna i musikpressen det.

Jag var tretton år 1979 och föga imponerad, men dom var populära på radion och efter ett par år tog jag den här skivan till mitt hjärta och behöll den där.

För mig är detta vaggvisor för själen. Till och med när Lorne de Wolfe sjunger om ösregn och fnurror på tråden, slutar det med att solen tittar fram samtidigt som musiken slingrar sig fram i ett softat jazzlandskap. Så trösterikt.

In the eighties you could sit down and look through somebody's music collection without any shame. The music you listen to says quite a lot about a person. It probably wouldn't be as popular today to start up the hosts computer and begin searching for mp3-files. I would often find this record in collections of grown ups and it really is music for grown ups. The lyrics have adult themes and the music is soft and sensitive.

It's also so eighties that the old progressive musicians with roots in the bands like Contact and Vargen pose with their ties on and take a band name that sounds like a business corporation. I bet they had a lot of fun making this up, but if memory serves me, the old journalist in the music press hated them. 

I was thirteen years old in 1979 and not that impressed, but they were real popular on the radio and after a few years I took this record to heart and kept it there.

To me these are lullabies for the soul. Even when Lorne de Wolfe sings about heavy rain and love troubles, the sun comes out in the end and the music is soft jazz. Comforting.

Hansson de Wolfe United - Iskalla killen full av mänsklig värme på Spotify

1. "Iskalla killen" – 4:08
2. "Som att gunga sin själ i en hammock" – 3:39
3. "En tidig morgon" – 3:58
4. "Minnenas sorl" – 4:45
5. "Vad gör väl ett regn ibland" – 2:46
6. "Snurra mitt lyckohjul" – 4:31
7. "(Sjung för mig) Byssan lull" – 3:56
8. "Vargen i din kropp" – 3:46
9. "I Couldn't Live (without That Music Swinging)" – 3:02
10. "Old Cuba libre bar" – 3:32
11. "Iskalla killen 2" – 2:29

Fler Höjdare

Tanten som inte ville vara stor

Allt handlar om utgångspunkter. Hade Madonna varit man hade hon hyllats för att hon ständigt är aktuell efter en lång och framgångsrik karriär, ungefär som Bob Dylan. Visst det är svårt att jämföra två så olika artister; möjligen har Madonna aldrig berört mig på djupet som Dylan har, men Bob har aldrig fått mig att dansa som en Nurejev på syra i köket medan jag tömmer diskmaskinen.

Jag har inte längre några anspråk på att hänga med i musikens framkant, vilket innebär att Madonna blir den framkanten för mig. Hon är det modernaste jag lyssnar på, och jag älskar det. På Rebel Heart finns texter som kan få en fripastor att sätta hallongrottan i halsen och hastigt kippa efter luft. Och synthbasen som avslutar Bitch I'm Madonna får mig att skrika rakt ut av lycka, det är det coolaste jag hört i år.

Den här skivan är fantastisk rakt igenom och ändå är recensenterna ljumma, hade Bob fått till en så här bra platta igen hade hyllningarna aldrig slutat. (5/5)

It's all about perspective. If Madonna had been a man she would be revered for always being current after a long and succesful career, just like Bob Dylan. Sure it's hard to compare such different artistry; it's possible that Madonna never touched me quite so deep as Dylan has, but Bob never made me dance like Nureyev on acid in the kitchen while tending to the dishwasher.

I no longer claim to keep up with the music scene, which means that Madonna is as hip as it gets, and I love it. There are lyrics on Rebel Heart that would make a priest choke on his eclair. And the synthesizer base that ends Bitch I'm Madonna makes me scream with happiness. It's the coolest sound I've heard this year.

This record is great all the way through and still the papers call it lukewarm, if Bob made an album this good again the accolades would never stop. (5/5)

100 Höjdare - The Monochrome Set - Volume, Contrast, Brilliance..., 1983

Nån gång där runt 83-84 läste jag en artikel om The Monochrome Set i fanzinet Larm, den gjorde mig tillräckligt nyfiken att köpa den här samlingsskivan. Jag kan fortfarande komma ihåg vissa formuleringar i artikeln där författaren raljerade över Adam Ant som spelade med musikerna i bandet under en kort period.

Efter det läste jag aldrig en rad om bandet igen, någonsin, så det vore verkligen att sträcka på sanningen att kalla bandet ett kultband. Visst, legenden säger att Johnny Marr och Morrissey bondade när de upptäckte att båda älskade bandet. Franz Ferdinand har föga överraskande nämnt bandet i intervjuer. Och Fatboy Slim har gjort en cover på He's Frank med Iggy Pop på sång. Allt det här upptäckte jag genom google idag, för det här är en obskyr skiva.

Akademisk postpunk är den korta beskrivningen av musiken. Lester Squares gitarrer tar vilka vägar de vill och sångaren Bids texter överraskar också med humor och udda vändningar. Men när man kommer underfund med alla lager av gitarrer så finns det under allt en räcka käcka melodier som egentligen borde bli hits allihop. Lyssna på Avanti (Ten Don'ts For Honeymooners) t ex.

I build a pyramid on the pole
With Frosties packets and glue
I'll serve rubber bullets in a bowl
And call it Irish Stew

I change all the water into wine
And walk on the Dead Sea
I'll sing the Song of the Golden Rhine
Then it's time for tea

I'd make a world in seven days
Pasteurise the Milky Way
Sing, yi yi yip, yip yipee yay

Sometime around 83-84 I read an article in a swedish fanzine called Larm about The Monochrome Set that made me curious enough to buy this compilation album. I can still remember how the author heckled Adam Ant who for a short period played with some of the band members.

After that I never heard about the band again, so calling them a cult band would be stretching it. Sure, according to legend Morrissey and Johnny Marr bonded when they realized both of them loved the band. Franz Ferdinand mentions them in interviews, not very surprising. And Fatboy Slim has made a cover of He's Frank with Iggy Pop. All this I learned today through Google, not many people has heard of them sadly.

Academic post punk is the short description of the music. Lester Square's guitars take whatever road that pleases them and singer Bid's lyrics are full of surprises and humour. But when you figure it all out, there's a couple of great songs hidden in there that should have been hits. Listen top Avanti (Ten Don'ts For Honeymooners) for instance.

The Monochrome Set - Volume, Contrast, Brilliance... på Spotify

1. Eine Symphonie Des Grauns
 2. Jet Set Junta
 3. Love Zombies
 4. Silicon Carne
 5. Ruling Class
 6. Viva Death Row
 7. Man With The Black Moustache
 8. He's Frank
 9. Fun For All The Family
 10. Lester Leaps In
 11. Ici Les Enfants
 12. Fat Fun
 13. Alphaville
 14. Avanti (Ten Don'ts For Honeymooners)

Fler höjdare

100 Höjdare - Chris Isaak, 1986

När Chris släppte sin andra självbetitlade lp fanns han redan på min radar. Musikvideon till Dancin' från första skivan hade visats på det musikprogram som för stunden gick på en av våra två kanaler. En timme i veckan om man hade tur! Det var lätt att känna att man hade koll på den tiden.

Även om det knappast osar country om den här skivan finns det där, så detta var mitt första steg in i den världen. Han blev ju gladare och mer avslappnad med tiden, Chris, men här är det depp och vemod. Olycklig kärlek om det nu finns nån kärlek kvar. Och skulle det finnas lite lycka vet man att regnet kommer att falla när som helst, det är bara att vänta.

Det finns inga dåliga låtar här, men någon riktig hit blev det aldrig. Nästa skiva var väldigt ojämn, och blev inte samma favorit på min skivspelare. Man blev ju ganska paff när Wicked Game blev en världsvitt ett år senare efter att ha varit med i David Lynchs Wild at Heart.


When Cris released his second, self titled lp, he was already on my radar. The music video for Dancin' from the first album had been on the music program that was on one of the two channels we had. One hour a week if you were lucky! It was easy to feel like you were on track with the music scene at the time.

Even if this album isn't all that country, but it's there, so this was my first foray in that genre. Well, he got happier and more relaxed with time, Chris, but this is all doom and gloom. Unhappy love, if there is any love at all. And should there be an ounce of happiness, you know the rain is gonna fall, you just wait.

There are no bad tracks here, but it didn't become a big hit. The next album was rather uneven and failed to make it to my record player often. I was quite taken aback when Wicked Game became a global hit one year after release, when it was featured in David Lynch's Wild at Heart.

Chris Isaak på Spotify.

1. "You Owe Me Some Kind of Love" – 3:51
2. "Heart Full of Soul" (Graham Gouldman) – 3:20
3. "Blue Hotel" – 3:10
4. "Lie to Me" – 4:12
5. "Fade Away" – 4:15
6. "Wild Love" – 2:57
7. "This Love Will Last" – 2:45
8. "You Took My Heart" – 2:31
9. "Cryin'" – 2:30
10. "Lovers Game" – 2:55
11. "Waiting for the Rain to Fall" – 3:39

Fler Höjdare

100 Höjdare - The Doors - L.A. Woman, 1971

När jag var tonåring ville jag vara Jim Morrison, inte den fete, livströtte Jim på L.A. Woman då, utan den unge Jim på första plattan utan ett uns av plufsighet. Nu drygt 35 år senare känner jag mig mer besläktad med denne senare Jim, men ändå har det alltid den här skivan varit min favorit.

Då tyckte jag att den var ojämn, vissa av låtarna var för bluesiga för min smak, men jag har aldrig känt att jag måste hoppa över något och till slut har jag börjat gilla allt.

Skivan är till stor del inspelad live, säkert en eftergift till Jims lynniga humör. Man fick passa på att spela in medan det gick, helt enkelt. Men det gör ju också att musiken svänger som det sällan gör om musik numera. Men medan musiken utstrålar livslust är Morrison så trött på att leva, på fyra år hade han levt mer än de flesta av oss gör på en livstid, och det hörs i rösten. Tre månader efter skivan släppts låg han död i ett badkar i Paris.

Jag undrar om jag som tonåring kunnat föreställa mig att jag skulle lyssna på samma musik då som nu, och tycka att det är lika bra om inte bättre...

When I was a teenager I wanted to be Jim Morrison, not the fat, weary Jim on L.A. Woman of course, but the young and lean Jim on the first album. Now, 35 years later I feel more connected with this later Jim, but this album has always been my favorite.

I used to think it was uneven, some of the songs were to bluesy for my taste, but I never did feel the need to skip a track, and eventually I have grown to like them all.

The album is largely recorded live, probably to better cope with Jim's mood swings. They had to record quickly when they could, I guess. But that gives the music an amazing groove, in a way that music rarely grooves anymore. The music is full of life, but Jim had lived his life in just four years, and he had lived more than most of us do in a lifetime; you can hear it in his voice. Three months after the albums release he lay dead in a bathtub in Paris.

I wonder if I could have guessed as a teenager that I still would listen to this now and still think it is as good or even better.

The Doors - L.A. Woman på Spotify.

1. "The Changeling" - 4:21
2. "Love Her Madly" - 3:20
3. "Been Down So Long" - 4:12
4. "Cars Hiss by My Window" - 4:41
5. "L.A. Woman" - 7:53
6. "L' America" - 4:38
7. "Hyacinth House" - 3:12
8. "Crawling King Snake" (John Lee Hooker) - 5:00
9. "The WASP (Texas Radio and the Big Beat)" - 4:15
10. "Riders on the Storm" - 7:15

Fler höjdare/ more Top 100

100 Höjdare - Wings - Greatest, 1978

John eller Paul, den frågan har dryftats i decennier. För mig som började gilla 60-tals musiken på allvar den 8: e december 1980 (då John sköts), var det självklart John. Beatles skivorna gick på repeat, några av Johns soloplattor spelades, men allt jag läste om Paul var att han tappat det. Att han inte längre var relevant.

Det dröjde förhållandevis länge innan jag köpte en cd med Paul, men till slut chansade jag på den här; Wings Greatest. Och jag blev golvad. Musiken är lekfull, har fantastiska melodier och Silly Love Songs är en av de bästa poplåtar som nånsin spelats in.

Ändå trodde jag så starkt på allt jag läst, att jag valde att stanna där, att inte lyssna vidare. Visst, det handlar en del om utgångspunkter. Om man efter Beatles avsked lyssnar på vad Beatlarna släpper, så är vissa av Johns lp-skivor grymt starka. George släpper den bästa soloplattan någon av dom släppt med All Things Must Pass. Till och med Ringo får till några bra vax.

Men vad gör Paul? Han är hemma på sin farm och räknar får (bokstavligt talat) och röker maja. De första skivorna är lågmälda och helt inspelade av honom själv. Man kan förstå att folk blev besvikna. Men när man nu lyssnar igenom vad han gjort är det inget fel på det. Det faktum att han fortsätter släppa skivor och turnera trots att han är rikare än Dr Dre säger väl allt. Han gör det för att det är kul, och det hörs.

Med det här släppet har man verkligen tokvässat materialet. Allt är inte släppt under Wings namn från början, en del är sololåtar och annat är släppt som Paul och Linda McCartney. Listen to What the Man Said blev etta i USA, men är inte ens med!

John or Paul, that has been the question for decades. For me, who discovered the sixties music at December 8, 1980 (when John was shot), it was John obviously. I put the Beatle records on repeat. I bought a few of Johns solo records, but all I read about Paul was that he had lost it, that he was no longer relevant. 

It took quite some time before I bought one of Paul's records, but eventually i took a chance with this one; Wings Greatest. And I was gobsmacked. The music is playful, the melodies are amazing and Silly Love Songs is one of the best pop songs ever recorded. 

Still I believed firmly in all I had read, so I stopped there, never bothering to discover more. Sure, it's about view points. Right after The Beatles split up John released some of his best stuff, George released the best post Beatles solo album ever (All Things Must Pass), even Ringo had a few good albums. 

But what did Paul do? He was at his farm counting sheep (literally) and smoked weed. His first solo albums are quiet affairs, recorded by himself. It's not hard to fathom that people were disappointed, but when I listen to it now, there's nothing wrong with it. Just the fact that he still keeps releasing albums and touring, despite being richer than Dr. Dre says it all. He enjoys it, and it shows. 

On this release there's room only for the best. Not all tracks were released by Wings, some were solo efforts and some were released as Paul and Linda McCartney. Listen to What the Man Said was a #1 hit in the USA and is not even on it!

Wings Greatest på Spotify 

1 "Another Day" – 3:42
2 "Silly Love Songs" – 5:52
3 "Live And Let Die" – 3:11
4 "Junior's Farm" – 4:21
5 "With a Little Luck" – 5:45
6 "Band On The Run" – 5:10
7 "Uncle Albert/Admiral Halsey" – 4:48
8 "Hi Hi Hi" – 3:07
9 "Let 'Em In" – 5:09
10 "My Love" – 4:08
11 "Jet" – 4:06
12 "Mull of Kintyre" – 4:43

Fler Höjdare

100 Höjdare - Danny Wilson - Sweet/ Three-in-a-Bed Romp, 1991

"When you go to London Davy, say hello to London for me", så börjar Davy, på Danny Wilsons debut lp Meet Danny Wilson. Jag hade köpt plattan precis innan jag åkte till London med ett par tusenlappar på fickan, boende i fyra dagar och en plan att stanna i ett halvår. Vilket jag också gjorde.

Jag hade Davy och några låtar till på ett kassettband, som jag lyssnade mycket på, men när jag kom hem hade jag en resväska full med vinyl, så det blev aldrig riktigt av att jag spelade hela skivan.

I England var Mary's Prayer deras största hit, men i Sverige tror jag att det var The Second Summer of Love som gjorde dom kända. En låt de spelat in på skämt. En minut lång bara, men skivbolaget gillade den och förlängde den med ett munspelssolo i mitten.

Rätt tjatig och irriterande tyckte jag och skippade att köpa den andra skivan. Men det var något med låtarna. De är smarta, har bra texter och det finns en längtan i dom. Även medan jag lyssnar vill jag höra om dom på nytt igen. Jag blir inte nöjd, jag vill bara ha mer.

Samlingsskivan Sweet Danny Wilson släpptes i begränsad upplaga med en extra cd med covers och liveinspelningar och det är denna jag lyssnat mest på. På Spotify finns bara första skivan, men det är en början.

Utebliven framgång och alldeles för mycket talang gjorde att gruppen imploderade utan några större bråk, alla medlemmar har haft framgångsrika karriärer på egen hand.

Ged Grimes spelar nu med Simple Minds, Kit Clark är soloartist, efter att ha spelat i några egna band. Framgångsrikast är brorsan Gary Clark som framförallt ägnat sig åt att skriva låtar och producera, bl a åt Natalie Imbruglia, Emma Bunton, Melanie C och många fler.

Han har också skrivit och producerat svenske Kim Cesarions Undressed, som var en hit i somras.

"When you go to London Davy, say hello to London for me", that's the start of Davy, from Danny Wilson's debut album Meet Danny Wilson. I had bought the album just before going to London with a little money, a room for four days and the intention of staying six months. Which I also did.

I had Davy and a few other songs on a tape that I listened to a lot, but when I came home I had a trunk full of albums with me and I never got around to listen to the full lp.

In England their biggest hit was Mary's Prayer, but in Sweden I think it was The Second Summer of Love that made them famous. A song they had recorded for a lark. Just a minute long, but the label liked it and they padded it out with a harmonica solo in the middle.

Annoying and repetitive I thought and never bothered with that second album. But there was something about the songs. They're clever, the lyrics are good and there's a longing in them. Even while I'm listening I want to hear them again. I'm not satisfied, I want more.

The compilation album Sweet Danny Wilson was released as a limited two cd set with covers and live tracks and that's the one I have listened to the most. Spotify only has the first cd, but it's a start.

Having had no success with a string of singles the band imploded under their own talent with no hard feelings. All members have had good careers on their own.

Ged Grimes is currently playing with Simple Minds. Kit Clark is now a soloartist after playing with a couple of his own bands. But it's his brother Gary Clark who has had the most success writing and producing for Natalie Imbruglia, Emma Bunton, Melanie C and many others. 

Last summer he wrote and produced Undressed for Kim Cesarion, a big hit in Sweden.

Sweet Danny Wilson på Spotify.

Disc 1 - Sweet Danny Wilson

1.1 Never Gonna Be the Same 2:39
1.2 The Ballad of Me and Shirley Maclaine 2:45
1.3 If You Really Love Me (Let Me Go) (New York mix) 4:20
1.4 Mary's Prayer 3:49
1.5 A Girl I Used to Know 4:16
1.6 Pleasure to Pleasure 6:41
1.7 Davy 3:30
1.8 Ruby's Golden Wedding 3:12
1.9 I Can't Wait 4:11
1.10 I Won't Be Here When You Get Home 4:04
1.11 The Second Summer of Love 2:42
1.12 From a Boy to a Man 3:56

Disc 2 - Three in a Bed Romp

2.1 Get Happy 2:07
2.2 Kathleen (House Mix) 3:40
2.3 Growing Emotional 4:51
2.4 I'll be Waiting 2:33
2.5 Living to Learn 5:09
2.6 I Won't Forget 3:36
2.7 Kooks 3:30
2.8 Broken China (Live) 5:06
2.9 Aberdeen (Live) 2:32
2.10S teamtrains (to the Milky Way) (Live) 5:01
2.11 Knowing Me, Knowing You (Live) 4:40
2.12 Don't Know Who I Am 3:28
2.13 I Was Wrong (Live) 5:35
2.14 Loneliness (Live) 5:07

Fler höjdare

100 Höjdare - Leonard Cohen - I'm Your Man, 1988

Jag gissar att jag blev introducerad till Leonard Cohen 1985-86 nån gång. En kompis och jag lyssnade på Various Positions på Bengans i hörlurar. Hon tyckte att det blivit schlagerpop av arrangemangen, men jag gillade det och började lyssna på de gamla skivorna.

Även Jennifer Warnes skiva med tolkningar; Famous Blue Raincoat som kom året innan denna, spelades en hel del och hon fick ju första tjing på de två inledande låtarna här.

När synthmusiken slog igenom blev den ofta utskälld och ansågs inte vara "riktig" musik, men i slutet av åttiotalet hade syntharna börjat leta sig in lite överallt och på I'm Your Man driver de på och ger Cohen en ny kostym att växa i. Lite färgar de ljudbilden i sin åttiotals-struttighet, men överlag är det ändå en ganska tidlös skiva.

Eftersom jag var 22 år när skivan släpptes får jag förmoda att det var andra textrader än "Well, my friends are gone and my hair is grey/I ache in the places where I used to play" som jag fastnade för då. Däremot uppskattade jag säkert humorn i "I was born like this, I had no choice/I was born with the gift of a golden voice" senare i samma Tower Of Song. Precis som med Dylan finns det något för alla i Leonards texter. Ska man fortsätta att jämföra dessa herrar, så känns Leonards skivor jämnare, det finns ingen riktigt usel platta och man kan i princip spela vad som helst utan att bli besviken och så är det ju inte med Dylan, dessvärre.

Leonard Cohen - I'm Your Man på Spotify

1. "First We Take Manhattan" (Leonard Cohen) - 6:01
2. "Ain't No Cure for Love" (Cohen) - 4:50
3. "Everybody Knows" (Cohen, Sharon Robinson) - 5:36
4. "I'm Your Man" (Cohen) - 4:28
5. "Take This Waltz" (Cohen, Federico García Lorca) - 5:59
6. "Jazz Police" (Cohen, Jeff Fisher) - 3:53
7. "I Can't Forget" (Cohen) - 4:31
8. "Tower of Song" (Cohen) - 5:37

Fler höjdare

Årets julmusik

Min julspellista på Spotify ser nästan likadan ut som förra året och året innan det. Precis som Kalle Anka på Julafton gör jag bara mycket små förändringar.

Xmas 2014 på Spotify

Roger Whittaker – Ding! Dong! Merrily On High
Burl Ives – Holly Jolly Christmas
Gayla Peevey – I Want A Hippopotamus For Christmas
Augie Rios – Donde Esta Santa Claus
Billy May – Do You Believe In Santa Claus?
Johnny Mathis – Have Reindeer Will Travel
Burl Ives – Snow For Johnny
Simon & Garfunkel – Comfort And Joy
Benny Anderssons Orkester – Nu tändas tusen juleljus
Sarah Dawn Finer – Sancta Lucia (Strålande helgonfé)
Jack Johnson – Someday At Christmas
Nina Kinert – Outer Space Santa
Chris Rea – Driving Home For Christmas
Brenda Lee – I'm Gonna Lasso Santa Claus
Bing Crosby – Mele Kalikimaka - Single Version
Herb Alpert & The Tijuana Brass – Jingle Bell Rock
Jill Johnson – Blame It On Christmas
Eartha Kitt – Santa Baby
The Ray Conniff Singers – Jolly Old St. Nicholas
Roger Whittaker – The Twelve Days Of Christmas
Steve Lawrence – Sleigh Ride
Kay Starr – The Man With The Bag
Sammy Davis Jr. – Christmas Time All Over the World

100 Höjdare - Teddybears STHLM - Rock'n'Roll Highschool, 2000

Det är ett antal skivor som upprepade gånger blivit kvar i bilstereon i veckor och efter det är de närmast garanterade en plats på listan och denna är en av dom.

Teddybears spelade på Trädgår'n i samband med att den här skivan släpptes och det är en av de bästa spelningar jag sett. Detta var innan björnhuvudena, men det var ändå en konsert som kändes nyskapande med publiktävlingar och gästartister.

Skivan känns också "ahead of it's time" och har ett skönt gung. Perfekt förpartyplatta kan jag tänka mig.

Två av låtarna fick dessutom nya kostymer. På Yours To keep sjunger Klas Åhlunds dåvarande fru Paola, men det finns också en version med Neneh Cherry som är grym.

Punkrocker spelades också in av Joakim Åhlunds andra band Caesars Palace och Thomas Rusiak som döpte om den till Hiphopper. Bästa versionen är så klart den där Iggy Pop tar över sången.

Teddybears STHLM - Rock'n'Roll Highschool på Spotify.

1. "Teddybears Live 'n' Direct" - 1:43
2. "Rock 'n' Roll Highschool" (med Thomas Rusiak) - 3:43
3. "Ahead of My Time" (med Daddy Boastin') - 3:57
4. "Move Over" - 3:45
5. "Punkrocker" - 4:51
6. "Start at 11" (med Eagle-Eye Cherry) - 3:24
7. "Skit 1" - 0:35
8. "Automatic Lover" - 3:16
9. "Tigerman" - 3:36
10. "Yours to Keep" (med Paola) - 3:13
11. "Skit 2" - 1:00
12. "Throw Your Hands Up" (med Elephant Man och Harry Toddler från Scaredem Crew) - 3:08
13. "Digital Cowboy" - 3:30

Fler höjdare

100 Höjdare - bob hund - Jag rear ut min själ! Allt skall bort!!!, 1998

I slutet på 90-talet var jag egentligen less på musik, som nybliven tvåbarnspappa fanns det inte längre ekonomi för att köpa fler cdskivor och jag hade börjat inse att de flesta förblev ospelade. Speciellt de som hypats i musikpressen, men visat sig vara luftslott.

Jag var beredd att gå all in på min nya hobby som var film och hemmabio istället, men då upptäckte jag mp3 och sidor där man kunde leta upp låt efter låt för att pussla ihop en skiva. Just detta att de inte ens låg i mappar gjorde att man sällan såg ett omslag. Så även om jag känner igen varenda knepigt riff på Jag rear ut min själ! Allt skall bort!!! så har jag aldrig sett omslaget förut.

Jag läste fortfarande allt jag kom över om musik och det var lätt att tro att bob hund var mycket större än de var och är. Inte minst live är det ett helt fantastiskt band, så de hade förtjänat ett bättre öde än att behöva sälja av allt och behöva låna ihop utrustningen när de nu skall spela.

Både text och musik på bob hunds plattor tar sig utanför boxen, här finns få klichéer och lätta lösningar, musiken tar egna vägar och texterna är underfundiga med mycket humor. Skånsk konstrock med hitkänsla.    

bob hund - Jag rear ut min själ! Allt skall bort!!! på Spotify

1. "bob hunds 115:e dröm"
2. "Tralala lilla molntuss, kom hit skall du få en puss"
3. "Helgen v. 48"
4. "Det är nu det börjar"
5. "Goddag & Adjö"
6. "Nu är det väl revolution på gång?"
7. "Raketmaskinen"
8. "Jag är inte arg"
9. "bob hund: 1999"
10. "Jag rear ut min själ"
11. "bob hunds 115:e sång"

Fler höjdare

100 Höjdare - Kraftwerk - The Mix, 1991

När mina kompisar lyssnade på Kraftwerk i högstadiet var jag måttligt intresserad, jag lyssnade i första hand på 60-tals rock. Det var inte förrän cdn slog igenom som jag tyckte syntmusik blev riktigt intressant.

Nu när vinylen är stor igen är det många som inte gillar det kliniska ljudet på en cd, men när musiken skall vara klinisk blir det fantastiskt. The Mix är en samlingsskiva men med nyinspelade digitala versioner av låtar jag alltså har ganska dålig koll på hur de ska låta. Det enda jag köpt innan var en sjutums singel med Das Model, som inte ens är med här.

Den här cdn köpte jag för 20 spänn och den snurrade konstant i bilen i slutet av 90-talet. Godkänd även av barnen, antagligen eftersom det låter lite som tvspelsmusik.

Precis som med mitt då stora favoritband Pet Shop Boys är musiken kall på ytan, men med massor av passion när man skrapar lite. Inledande The Robots är nog bästa spåret, men skivan håller hög klass rakt igenom.

Kraftwerk - The Mix på Spotify.

1. "The Robots" (Hütter, Schneider & Bartos) – 8:56
2. "Computerlove" (Hütter, Bartos & Schult) – 6:35
3. "Pocket Calculator" (Hütter, Bartos & Schult) – 4:32
4. "Dentaku" (Hütter, Bartos & Schult) – 3:27
5. "Autobahn" (Hütter, Schneider & Schult) – 9:27
6. "Radioactivity" (Hütter, Schneider & Schult) – 6:53
7. "Trans-Europe Express" (Hütter & Schult) – 3:20
8. "Abzug" (Hütter) – 2:18
9. "Metal on Metal" (Hütter) – 4:58
10. "Home Computer" (Hütter & Bartos) – 8:02
11. "Music Non Stop" (Hütter, Schneider & Bartos) – 6:38

Fler Höjdare.

100 Höjdare - Everything But the Girl - Adapt Or Die, 2005

Första gången jag uppmärksammade EBTG var när jag bodde i London i slutet av 80-talet och deras cover av I Don't Want To Talk About It blev en hit. En akustisk och stillsam version av en låt jag bara hört med Rod Stewart innan, men som först spelades in av Crazy Horse, Neil Youngs gamla kompband.

Ben Watt och Tracey Thorn i EBTG tuffade på i samma stil utan att någon direkt brydde sig till 1995 när Todd Terry tog tag i ett år gamla Missing och mixade om den i en betydligt modernare electro-pop kostym. Det hör mötet mellan Traceys melankoliska röst, den sorgsna texten och den dansvänliga, glada popmusiken var oemotståndlig och den blev en stor hit i hela världen.

Normalt så kräver vi inte så mycket kvalitet av sången på den här sortens musik, men plötsligt fanns det en marknad för sångerskor som verkligen kunde sjunga till en bakgrund av trippiga beats.

Under åren har det varit olika samlingsalbum som snurrat mest och nu är det just denna jag helst lyssnar på, ska man tolka den här listan bokstavligt kanske den inte ens platsat på listan över mina mest spelade skivor, men de här låtarna har jag lyssnat på alldeles för mycket för att man ska kunna hoppa över dom.

Everything But the Girl - Adapt Or Die på Spotify

1   Mirrorball (DJ Jazzy Jeff Sole Full Remix) 4:27
2   Before Today (Adam F remix) 4:14
3   Missing (Cl McSpadden Unreleased Powerhouse mix) 6:16
4   Corcovado (Knee Deep Remix/Ben Watt Vocal Re-Edit) 6:19
5   Rollercoaster (King Britt Scuba mix) 5:19
6   Downhill Racer (Kenny Dope Remix) 3:31
7   Single (Brad Wood Memphis remix) 4:43
8   Walking Wounded (Dave Wallace Remix) 8:14
9   Five Fathoms (Kevin Yost Un-Released Groove Mix/Ben Watt Edit) 7:06
10 Lullaby Of Clubland (Jay ‘Sinister’ Sealee Remix) 0:00
11 Temperamental (Pull Timewarp remix) 5:59
12 Blame (Fabio Remix) 6:06
13 Wrong (Todd Terry Un-Released Freeze Mix) 5:38
14 Driving (Accoustic Mix) 2:25

Fler Höjdare

Sågat slammer på Songs of Innocence av U2

Jag tror inte jag har läst en enda positiv recension på U2s nya platta. I och med att skivan blev gratis tillgänglig för alla med en iPhone eller annan Applepryl, skulle man kunna misstänka att det är den vanliga magsyran mot allt som har med Apple att göra som spökar hos vissa, men jag tror framförallt att det är ett album som inte vinner på att man sitter och analyserar det.

Jag har lyssnat en del på skivan i veckan och jag älskar hur det slamrar i huvudet med hög volym i hörlurarna. Den här musiken ska in genom magen och inte alls genom hjärnan. U2 är ett band som i varje fall jag har tröttnat på ibland, men man hittar alltid tillbaka förr eller senare. Jag tycker det här är hur bra som helst.

Skivan finns inte på Spotify än, men ligger i ditt iTunes bibliotek, antingen är den redan nedladdad till dig, (för mig var den det) eller så får du ladda ner den. Gör det!

100 Höjdare - Sade - Diamond Life, 1984

I år är det trettio år sen Sade släppte sin debutplatta Diamond Life. Det är så klart ett jubileum som är obegripligt, inte bara för att man inser hur gammal man är, men också för att jag misstänker att jag köpte skivan något år efter den kom och för att musiken är så tidlös.

Även om jag aldrig skulle ha köpt skivan eller ens tyckt om den, hade den förmodligen klarat kriterierna för den här listan. Den är som gjord för fantasilösa restauratörer, och den har säkert funnits på samtliga restauranger jag jobbat på.

Vid det här laget vet säkert alla att Sade inte bara är sångerskans förnamn, utan också namnet på hela bandet, som haft samma medlemmar under alla år. Men det är klart, inleder man karriären med att sälja miljontals skivor och sen bara får ur sig sex plattor och lika många turnéer på trettio år, så sliter man inte så hårt på varandra.

Ett tag var det säkert tjatigt att höra den här skivan överallt, men den ersattes till slut av uppföljarna och nu kan man bara konstatera att den fortfarande är helt fantastisk. Coolare än både Miles och Chet tillsammans egentligen, musiken är redan här väl avvägd för att på senare plattor bli minimalistisk, inte en ton i onödan.

Nästa skiva Promise, gillade jag också, men sen kände jag att konceptet började bli väl urvattnat och det dröjde till år 2000 och Lovers Rock innan jag helt hittade tillbaka.

Sade – Diamond Life på Spotify.

1.Smooth Operator
 2.Your Love Is King
3.Hang on to Your Love
4.Frankie's First Affair
5.When Am I Going to Make a Living
6.Cherry Pie
7.Sally
8.I Will Be Your Friend
9.Why Can't We Live Together

Fler Höjdare

100 Höjdare - E.L.O. - Out of the Blue, 1977

Jag gissar att jag var tolv år när jag hittade Electric Light Orchestras dubbellp i skivbacken på A-Livs i Torslanda. Det är tveksamt om jag hade hört talas om dom, men Star Wars hade kommit året innan så rymdtemat väckte säkert ett visst intresse.

Att man fick två skivor istället för en gav valuta för pengarna. Och dessutom fick man en affisch på köpet, samt inte minst en pièce de résistance, en modell i papp av rymdskeppet som man kunde bygga ihop och ställa på skivtallriken, så den snurrade vackert medan man lyssnade på musiken.

Musiken ekar av Beatles och är lätt att ta till sig, om jag nu inte var fan innan jag köpte skivan, blev jag det efteråt och förblev det i flera år framåt.

Redan vid dessa unga år var texterna viktiga för mig och även om Jeff Lynne skrev texterna i studion som en eftergift, var det precis den sortens lyrik som en tolvåring kan ta till sig, I wish I was a wild west hero, sjungande och dansande djur i The Jungle, låtar om vädret på sida tre. Eller om att bli vuxen i Steppin' Out.

Nu kan jag ju tycka att just texterna fäller skivan lite, men den symfoniska rocken står sig fortfarande.

Electric Light orchestra - Out of the Blue på Spotify

Side one
No.	Title	Length
1.	"Turn to Stone"	3:47
2.	"It's Over"	4:08
3.	"Sweet Talkin' Woman"	3:48
4.	"Across the Border"	3:53

Side two
No.	Title	Length
5.	"Night in the City"	4:01
6.	"Starlight"	4:26
7.	"Jungle"	3:51
8.	"Believe Me Now"	1:21
9.	"Steppin' Out"	4:39

Side three (Concerto for a Rainy Day)
No.	Title	Length
10.	"Standin' in the Rain"	4:21
11.	"Big Wheels"	5:05
12.	"Summer and Lightning"	4:14
13.	"Mr. Blue Sky"	5:05

Side four
No.	Title	Length
14.	"Sweet Is the Night"	3:26
15.	"The Whale"	5:02
16.	"Birmingham Blues"	4:23
17.	"Wild West Hero"	4:42

Fler höjdare

100 Höjdare - Kent - En Plats i Solen, 2010

Min första tanke var att Vapen och Ammunition borde vara en av höjdarna, men enligt itunes statistik är det En plats i solen som är mest spelad. Egentligen skulle jag vilja ha alla de tre senaste skivorna på listan, de blir som en helgjuten trilogi. Precis som när musik är som allra bäst är det svårt att slita sig, man vill bara fortsätta lyssna. När jag däremot kommer till Röd från året innan är det hur lätt som helst att stänga av, eller hellre börja om med senaste skivan Tigerdrottningen.

Jag har tidigare undrat här på bloggen hur det skulle bli om Kent försökte göra en sommarhit, men antagligen är det väl precis så här det hade låtit. På grund av deras image är det lätt att tolka omslaget som ironiskt, men Skisser för sommaren har t o m en La la la refräng. Lite sköna synthar på det, och det är så somrigt det kan bli i Kents värld.

Framför allt är detta skivan där jag hittade tillbaka till Kent igen, lite motvilligt och tveksamt, verkar det. Och nu ser jag också att de inte sjunger Vargar möter min blick, den texten blev plötsligt mer begriplig, men jag tycker fortfarande att det varit bättre med en lönehelg som exploderar utanför ens fönster i Gamla Ullevi.


Kent - En plats i solen på Spotify

1. Glasäpplen - 4:48
2. Ismael - 4:25
3. Skisser för sommaren - 4:14
4. Ärlighet Respekt Kärlek - 4:28
5. Varje gång du möter min blick - 4:27
6. Ensam lång väg hem - 4:11
7. Team building - 3:58
8. Gamla Ullevi - 3:38
9. Minimalen - 4:21
10. Passagerare - 4:18 (duett med Rebecka Törnqvist)

Fler Höjdare

100 Höjdare - Guns n' Roses - Use Your Illusion I + II, 1991

Det känns som om jag har oproportionerligt många dubbelalbum på den här listan över mina mest spelade skivor. Speciellt om man tänker på att det innan cd:ns intåg ansågs vara en dårskap att släppa en dubbel lp. Dömt att misslyckas, vilket det också oftast gjorde.

Men även om jag brukar predikar "less is more" finns det något beundransvärt i musiker som ger sig på detta och lyckas få ihop det. Och ingen har lyckats bättre än Guns n' Roses med Use Your Illusion, som inte är en dubbel lp, utan två. Det är så unikt att det inte ens finns ett namn för det. Trippel lp finns, men vad kallar man detta?

Jag som så sällan förstått hårdrock, ramlade in på detta eftersom jag då var helt besatt av Terminator. Videon till You Could Be Mine var också en trailer inför filmen, och när jag sett den tillräckligt många gånger var jag fast.

Filmtemat återkommer i Civil War som inleds med ett härligt citat från en annan favoritrulle; Cool Hand Luke och i coverversionerna av filmlåtarna Live and Let Die och Knockin' on Heaven's Door.

Man lyssnar på en skiva om och om igen för att försöka förstå den. Att jag ännu inte tröttnat på Use Your Illusion, tror jag beror på att jag ännu inte begripit den, att det alltid finns något nytt att upptäcka. Och längden, det är lite av ett åtagande att börja lyssna, inte minst för att det är svårt att sluta, det är bra hela tiden, men om man nu gjort ett försök att skala ner det till en dubbelplatta kunde det låtit så HÄR enligt ett förslag jag hittade när jag googlade.

Här finns episka melodier, fantastiska riff och faktiskt bra texter, inte så vanligt bland hårdrocksbanden.

Spotifylänkar: Use Your Illusion I och Use Your Illusion II

I

1. Right Next Door to Hell [3.02]
2. Dust 'n' Bones [4.58]
3. Live and Let Die [3.04]
4. Don't Cry (original) [4.45]
5. Perfect Crime [2.24]
6. You Ain't the First [2.36]
7. Bad Obsession [5.28]
8. Back Off Bitch [5.03]
9. Double Talkin' Jive [3.24]
10. November Rain [8.58]
11. The Garden [5.22]
12. Garden of Eden [2.42]
13. Don't Damn Me [5.19]
14. Bad Apples [4.28]
15. Dead Horse [4.18]
16. Coma [10.16]

II

1. Civil War [7.42]
2. 14 Years [4.21]
3. Yesterdays [3.16]
4. Knockin' on Heaven's Door [5.36]
5. Get in the Ring [5.41]
6. Shotgun Blues [3.23]
7. Breakdown [7.04]
8. Pretty Tied Up [4.48]
9. Locomotive [8.42]
10. So Fine [4.06]
11. Estranged [9.24]
12. You Could Be Mine [5.44]
13. Don't Cry (alternate lyrics) [4.44]
14. My World [1.26]

Fler höjdare.

100 Höjdare - Elton John - Goodbye Yellow Brick Road, 1973

På åttiotalet, när jag först kom i kontakt med Elton John, tyckte jag att han var rätt töntig. Det var egentligen långt senare som jag insåg hur fantastisk hans 70-tals produktion var. Jag hade en cd med alla skivor i mp3-format som kunde gå på repeat non stop.

Goodbye Yellow Brick Road med sin perfekt anpassade spellängd för cd, var den jag valde att köpa lagom till vi köpte första huset. Alltså blev det skivan som spelades medan jag stod och spacklade, eller målade. Alla dessa oändliga timmar innan huset såg någorlunda ut.

När jag köpte nästa hus hade jag slutat köpa cd-skivor, så det föll sig helt naturligt att plocka fram Elton igen och låta honom vara soundtracket till hammarslagen.

Skivan har en tidlöshet som få plattor har. Nostalgitemat blir aldrig omodernt och musiken är så snyggt producerad att den bäddar in en i en bubbla man inte vill lämna. Allting låter fantastiskt här, den enda låt jag har haft svårt för är Saturday Night's Alright For Fighting. Men ryckt ur sitt sammanhang på i radion i GTA V blev även den en högtidsstund.

Goodbye Yellow Brick Road finns på Spotify i en box på 4 cd, första spåret kunde jag inte spela, men det finns en liveversion här: Funeral for a Friend/Love Lies Bleeding och boxen finns här.

Elton John - Goodbye Yellow Brick Road

No.	Title	Length
1.	"Funeral for a Friend/Love Lies Bleeding"	11:09
2.	"Candle in the Wind"	3:50
3.	"Bennie and the Jets"	5:23

Side two
No.	Title	Length
4.	"Goodbye Yellow Brick Road"	3:13
5.	"This Song Has No Title"	2:23
6.	"Grey Seal"	4:00
7.	"Jamaica Jerk-Off"	3:39
8.	"I've Seen That Movie Too"	5:59

Side three
No.	Title	Length
9.	"Sweet Painted Lady"	3:54
10.	"The Ballad of Danny Bailey (1909–34)"	4:23
11.	"Dirty Little Girl"	5:00
12.	"All the Girls Love Alice"	5:09

Side four
No.	Title	Length
13.	"Your Sister Can't Twist (But She Can Rock 'n Roll)"	2:42
14.	"Saturday Night's Alright for Fighting"	4:57
15.	"Roy Rogers"	4:07
16.	"Social Disease"	3:42
17.	"Harmony"	2:46

Fler Höjdare.

100 höjdare - Television - Adventure, 1978

Här är en till av mina mest spelade skivor, många av plattorna här på listan har börjat snurra på skivtallriken, fått nytt liv på cd och till sist mp3. Denna började på kassettband innan vinylen och därefter har den faktiskt mest gått på repeat i huvudet. Jag kan ha haft den på cd, men jag tror att texterna sitter så djupt rotade i mig att jag inte ens behövt spela den.

Tom Verlaines och Richard Lloyds snåriga gitarrspel utvecklades på legendariska New York-klubben CBGB's tillsammans med Ramones, Talking Heads och Blondie bl a. Av alla band som spelade där blev Television ett av de mer stilbildande, men samtidigt ett av de mer okända.

De flesta hyllar debuten Marquee Moon som också är fantastisk, men andra plattan; Adventure känns mer färdig och jag tycker låtarna är starkare. Det är många textrader här som har poppat upp i skallen med jämna mellanrum, inga speciellt djupa saker, men sånt jag lätt kunnat relatera till i olika situationer.

Första sidan är ganska poppig, medan den andra är mer kontemplativ, med mer fokus på gitarrspelet. Sista spåret flummar iväg rejält och slutar instrumentalt på ett ganska otillfredsställande vis. Här hade det behövts något mer för att sätta punkt. Det får man nu i cdutgåvan med titelspåret som tidigare varit outgivet, plus lite annat godis.

Television - Adventure på Spotify

Side one

1. "Glory"  – 3:11
2. "Days"  – 3:14
3. "Foxhole"  – 4:48
4. "Careful"  – 3:18

Side two

5. "Carried Away"  – 5:14
6. "The Fire"  – 5:56
7. "Ain't That Nothin'"  – 4:52
8. "The Dream's Dream"  – 6:44

Fler höjdare