100 Höjdare - Small Faces - The Autumn Stone, 1969

Om du är tillräckligt musikintresserad för att ha letat upp de här inläggen i serien om mina mest spelade plattor, är du säkert medveten om att vissa skivor gör dig lite coolare. Visserligen har ingen blivit cool av att köpa en cd sen början på 90-talet, men har du en packe vinyler under armen, se då till att Small Faces ligger ytterst.

Och varför inte samlingsdubbeln The Autumn Stone? Släppt när gruppen precis upplösts, med alla hitsen och även låtar från den sista skivan som aldrig gavs ut. Dessutom i en ordning som ängsliga skivbolagssnubbar aldrig gått med på idag när de kändaste låtarna måste ligga först.

En kort period i mina tonår var jag mods med parkas och kollade på Quadrophenia varje vecka. Small Faces var redan då ett av favoritbanden. Hade det bara varit för de stora hitsen, som Itchycoo Park och Here Comes the Nice hade jag säkert tröttnat, men det är de melankoliska mellanspåren som får mig att komma tillbaka gång efter gång. Titelspåret, My Mind's Eye och Just Passing t ex. Eller live versionen av Rollin' Over, vilket ös!

Skivan finns inte på Spotify, men låtarna gör det, så som den servicemänniska jag är har jag paketerat en spellista till er här.

Record One

1. "Here Come the Nice"
2. "The Autumn Stone" 
3. "Collibosher" 
4. "All or Nothing" (live)
5. "Red Balloon" 
6. "Lazy Sunday"
7. "Call It Something Nice" 
8. "I Can't Make It"
9. "Afterglow (Of Your Love)" (alternate version)
10. "Sha-La-La-La-Lee"
11. "The Universal"

Record Two

1. "Rollin' Over" (live)
2. "If I Were A Carpenter" (live)
3. "Every Little Bit Hurts" (live)
4. "My Mind's Eye"
5. "Tin Soldier" (live)
6. "Just Passing"
7. "Itchycoo Park"
8. "Hey Girl"
9. "Wide Eyed Girl On The Wall" 
10. "Whatcha Gonna Do About It"
11. "Wham Bam Thank You Mam" (Alternate Mix) 

Fler Höjdare

100 Höjdare - Simon & Garfunkel - Parsley, Sage, Rosemary and Thyme, 1966

Det är inte jättelätt att välja vilken som är favoritplattan med Simon and Garfunkel, jag köpte en box med flera lp i när jag var tonåring och jag har lyssnat mycket på alla skivorna. Alla har dom defekter, experiment som spretar iväg åt ett annat håll. På denna är det Silent Night, som förvisso är fin och en bra idé, men ändå inget man vill höra mer än några gånger i december. Den kommer ju sist, så det är lätt att byta sida igen. Trots allt är det inga långa låtar, Art Grfunkels Voices of old people maler på i 2 minuter på Bookends, Baby Driver är tre minuter på Bridge over troubled waters, men sen finns det inga fler plumpar i protokollet. En snudd på perfekt karriär. Lyssna på hela boxen på Spotify med fem plattor och bonuslåtar istället för att välja bara en.

Simon & Garfunkel - Parsley, Sage, Rosemary and Thyme

Side one

1. "Scarborough Fair/Canticle" (Traditional, arranged by Paul Simon, Art Garfunkel) – 6:22
   
2. "Patterns" – 2:42
   
3. "Cloudy" (Paul Simon, Bruce Woodley) – 2:10
   
4. "Homeward Bound" – 2:30
   
5. "The Big Bright Green Pleasure Machine" – 2:44
   
6. "The 59th Street Bridge Song (Feelin' Groovy)" – 1:43
   

Side two

1. "The Dangling Conversation" – 2:37
   
2. "Flowers Never Bend with the Rainfall" – 2:10
   
3. "A Simple Desultory Philippic (or How I Was Robert McNamara'd into Submission)" – 2:12
   
4. "For Emily, Whenever I May Find Her" – 2:04
   
5. "A Poem on the Underground Wall" – 1:52
   
6. "7 O'Clock News/Silent Night" (Josef Mohr, Franz Gruber) – 2:01

Fler höjdare.

100 Höjdare - Bob Dylan - Blonde on Blonde, 1966

När jag köpte Blonde on Blonde på Cd i början på 90-talet var det som en flod bröt igenom sina vallar. Plötsligt förstod jag allt, jag hade hittat källan till allt det jag gillade, där alla mina hjältar gått med skopan och druckit sig otörstiga. Här finns blues, pop och rock, här finns snärtiga hits som I want you och långa låtar att dechiffrera som elva minuter långa Sad Eyed Lady of the Lowlands. Här finns textrader som blivit ikoniska; The ghost of 'lectricity howls in the bones of her face, vad det nu betyder, men som jag skivit tidigare, det spelar ingen roll, det enda som spelar roll är att man får ståpäls när man hör det. När man lyssnar på Blonde on Blonde blir man en lite bättre människa, kan man begära mer av ett konstverk?

Blonde On Blonde på Spotify

	Rainy Day Women #12 & 35	4:35
	Pledging My Time	3:55
	Visions Of Johanna	7:30
	One Of Us Must Know	4:57
	I Want You	3:10
	Memphis Blues Again	7:07
	Leopard-Skin Pill-Box Hat	3:50
	Just Like A Woman	4:52
	Most Likely You Go Your Way And I'll Go Mine	3:30
	Temporary Like Achilles	5:07
	Absolutely Sweet Marie	4:57
	4th Time Around	4:37
	Obviously 5 Believers	3:37
	Sad Eyed Lady Of The Lowlands	11:20

Fler Höjdare

100 Höjdare - The Beatles - Revolver, 1966

Mitt intresse för 60-talsmusiken hade nog bubblat ett tag, men den 8:e december 1980 exploderade det. Plötsligt var Beatles överallt och jag tog mig an musiken väldigt kronologiskt. Fjorton år gammal kan man nog säga att jag blev vuxen med den här musiken. (Om det nu är så att man är vuxen, ibland kan man ju undra...)

Revolver köpte jag under en sommarsemester i Italien, vilket innebar att jag satt och tittade på omslaget i flera veckor innan jag faktiskt fick lyssna på skivan. Jag undrar hur mycket ett omslag kan färga musiken; trots att skivan är sprängfylld med experimentlusta, så är den väldigt svartvit för mig. Det är märkligt, det finns låtar här som borde vara rena färgkaskader, Good Day Sunshine, Yellow Submarine, Got To Get You Into My Life... Men skuggan från Lennon i högform på de båda avslutande spåren She Said She Said och Tomorrow Never Knows kan ingen låt ta sig ur.

Förmodligen blev balansen mellan all genialitet från samtliga inblandade som allra bäst på uppföljaren Sgt Pepper, men för en deppig tonåring var det Revolver som snurrade mest på skivtallriken. 

Hela plattan på Youtube

Sida A

1. "Taxman" (George Harrison) – 2:39
2. "Eleanor Rigby" – 2:07
3. "I'm Only Sleeping" – 3:01
4. "Love You To" (George Harrison) – 3:01
5. "Here, There and Everywhere" – 2:25
6. "Yellow Submarine" – 2:40
7. "She Said She Said" – 2:37

Sida B

1. "Good Day Sunshine" – 2:09
2. "And Your Bird Can Sing" – 2:01
3. "For No One" – 2:01
4. "Doctor Robert" – 2:15
5. "I Want to Tell You" (George Harrison) – 2:29
6. "Got to Get You into My Life" – 2:30
7. "Tomorrow Never Knows" – 2:57

Fler Höjdare

100 Höjdare - Lill Lindfors - Du Är Den Ende, 1967

När jag jobbade i restaurangbranschen kom jag i kontakt med en lång rad artister under årens lopp. Ibland var det extra kul när det var någon man gillade. Redan från start serverade jag artister som Glenn Frey och Kim Wilde, så oftast var det inte mycket mer med det. Men när Lill kom till Trädgår'n ville jag gärna berätta för henne hur mycket det här albumet betytt för mig, men jag klarade inte det. Man vill inte störa, men jag ångrar det nu, även om det kanske varit svårt att förklara.

Jag upptäckte den här skivan efter en period i min ungdom när jag lyssnat på den svenska synthmusikvågen. Bra grejer som jag fortfarande gillar, men när man bara lyssnar på det blir man till slut helt deprimerad. Det finns gott om låtar i moll här, men det är inte på samma blodiga allvar. Om Lill sjunger om en man som står och väntar på sin käraste som aldrig kommer, puttrar en sambarytm i bakgrunden. Lill förstår precis hur man mår när man står där i kölden, men hon får en också att förstå att det kommer att komma fler kärlekar. Allt kommer att ordna sig. Balsam för hjärtat.

Det finns inga dåliga låtar här, men den som drog mig in i skivan var Jag tycker inte om dig i sitt återhållsamma arrangemang, inga onödiga toner och Lills försiktiga sång. Fantastiskt.

CDn har fått en massa bonuslåtar, men så här såg det ut på LPn.

Sida A

1. Du är den ende (3.41)
2. Fri som en vind (2.46)
3. Din skugga stannar kvar (1.53)
4. En sån karl (2.44)
5. Än en gång (2.51)
6. Ingen kom (2.15)
7. Flickan i Havanna (3.28)

Sida B

1. Hör min samba (3.04)
2. Så skimrande var aldrig havet (2.33)
3. Jag tycker inte om dig (4.00)
4. Du för mej (2.19)
5. Alltid nåt som får mig att minnas (2.51)
6. Låt mej va'-de' e' bra (3.28)
7. Amanda Lundbom (2.46)

Ola & The Janglers - Let's Dance (1968)

Jag har gjort två försök innan på den här låten, men jag har inte varit nöjd. Nu valde jag en helt ny approach istället och Började med filmen Dr. Goldfoot and the Bikini Machine (1965) som bas, otroligt nog passade den perfekt till musiken precis som den var! Det hade varit lite väl enkelt (och trist) så jag lade till de franska filmerna Pasha (1968), Les Aventuriers (1967) och Pierrot le fou (1965) och som grädde på moset Psycho a go-go (1965).

Herb Alpert & Tijuana Brass - Without Her, 1969

Om man gillar att rota runt i vinylbackarna på loppis, och det gör man även om man allt mer sällan faktiskt köper något, har man stött på plattorna med Herb Alpert. Kanske har man pausat för att njuta av de töntiga men ändå stiliga omslagen. Faktiskt är musiken inte heller så dum, om man gillar lounge och easy listening vill säga. Det finns ju en anledning till att de här skivorna är bland de mest sålda någonsin.

Igår kväll tänkte jag köra en temakväll och se Jess Francos Venus in furs från 1969 och sen Luis Buñuels Belle de jour från 1967. Den senare är en helt okej film, när jag såg den som sjuttonåring tyckte jag den var fantastisk, men nu var det mest Catherine Deneuve som bär filmen. Hon är sagolikt vacker.

Venus in Furs har ju sina fans, men jag tyckte den var för långsam och ledsnade snabbt. Cinematografin däremot, wow, underbar sextiotalskänsla och James Darren som går runt med en trumpet är ganska lik Herb Alpert. Dessa kanske man kunde para ihop, tänkte jag. Min kopia var i NTSC så jag var tvungen att lära mig Adobe Premiere Pro för att kunna klippa ihop en musikvideo. Det var inte alls som Pinnacle som jag brukar använda, men uppenbarligen är man inte en komplett idiot, för till slut hade jag fått ihop det. Tidigare har folk blivit lurade av mina videos och trott att de varit officiella. Den här gången tror jag väldigt många kommer att tro att det är herr Alpert som spelar i videon. Helt perfekt blev det inte, men jag skyller lite på konverteringen som youtube gör.

Swedish 60's Pop

Någon kanske undrar hur jag valt låtarna jag gjort videos till. Jag har haft en lista ända sen början, jag gillar att sätta ihop spellistor och flera har jag ju redan lagt upp på Spotify. Problemet är att det finns stora hål i Spotify trots alla miljoner låtar och det är ofta dessa hål som ger en lista karaktär. I den här listan blir det extra uppenbart; 20 av 33 låtar fanns tillgängliga. Men jag har lagt videosarna i en spellista på youtube så antingen kan man lyssna på den som en vanlig spotifylista, (fast gratis och utan reklam) eller så sitter man och tittar på vad jag åstadkommit, det blir som en långfilm på 80 minuter, tanken med listorna har varit att de skall fylla en cd. Titlar i fetstil finns på Spotify.

Swedish 60s Pop på Spotify

Swedish 60s Pop på Youtube

1. Doris & Plums - Mama Didn't Lie (2:47)
2. Jackpots - Jack In The Box (2:03)
3. Eleanor Bodel - Sunday Will Never Be The Same (2:35)
4. Ola & The Janglers - Love Was On Your Mind (3:21)
5. Hootenanny Singers - Baby Those Are The Rules (2:38)
6. Sven-Ingvars - Corrine Corrina (2:42)
7. The Hounds - I'll Take You Where The Music's Playing (2:14)
8. The Slam Creepers - Land Of Love (2:50)
9. Tom, Mick & The Maniacs - Somebody's Taken Maria Away (2:54)
10. Tages - Every Raindrop Means A Lot (2:13)
11. Suzie - Johnny Loves Me (2:13)
12. The Violents - Alpens Ros (1:58) 
13. Jerry Williams - Keep On (2:10)
14. Little Gerhard - What You've Done To Me (2:23)
15. Shanes - Chris Craft No.9 (2:07)
16. The Mascots - Words Enough To Tell You (1:58)
17. Hep Stars - No Response (1:39)
18. Tages - She's Having A Baby Now (2:06)
19. Flamingokvintetten - Lazy River (2:09)
20. Shivers - No No No No (2:40)
21. Downbeat Crowd - The Snake (2:59)
22. Hep Stars - Cadillac (2:41)
23. Shakers - All I Want Is My Baby (2:39)
24. Namelosers - New Orleans (2:48)
25. Fabulous Four - Rotten Rats (2:28)
26. Ola & the Janglers - Let's Dance (2:27)
27. Sten & Stanley - Wiggy Woogie (1:51)
28. Sleepstones - Good Morning, Little School Girl (2:10)
29. Bamboo - Everybody's Gone Home (2:04)
30. Tronics - Burn That Candle (2:48)
31. The Merrymen With Boz - Searchin' (2:43)
32. Hep Stars - Farmer John (1:55)
33. Gonks - Loppan (2:05)

Flamingokvintetten - Lazy River, 1964

Sista videon på ett tag i varje fall, Kaktusblomman, Harper och Guide för gifta män fick släppa till för att det skulle bli en video.

The Mascots - Words Enough To Tell You, 1965

Det roligaste med att klippa film, eller att skapa något överhuvudtaget, är när något växer fram som man aldrig kunnat planera. Det bara blir. Som den här videon. Jag hittade dokumentären London in the raw och misstänkte att det skulle finnas en del coola klipp i den. Provade lite med dansscenerna, passade inte, lite för hysteriskt. Men scenen med tjejen som köper bh tyckte jag var söt och Pet Shop Boys har någon video med galanta damer i full krigsmundering och något i Mascots framförande påminner faktiskt om PSB. Det lite avmätta, inte riktigt där, men det svänger ju bra ändå. De scenerna fick gifta sig och voila!

The Shakers - All I Want Is My Baby, 1965

Dagens video blir med Göteborgsbandet The Shakers med Tommy Rander i spetsen. Första versionen av All I Want is my Baby, som jag föredrar över version 2 som kom något år senare. Bilderna är från En man och en kvinna från 1966. En av de där filmerna som har en handling som får plats på baksidan av en tändsticksask, men som ändå är helt underbar. 

Fabulous Four - Rotten Rats, 1966

En fantastisk fuzz-klassiker från 1966. Här ser vi Jack Nicholson i rollen som Lalla Hansson. Också detta klipp från Psych-Out.

Tages - She's Having a Baby Now, 1967

Inspirationen flödar och här har jag parat ihop Tages med filmen som startade diskbänksrealismen inom brittisk film, Georgy Girl med Lynn Redgrave. Vet inte hur glada vi skall vara för just det där med diskbänkarna, tycker inte just den genren står sig i dagsläget. Det är ju sånt vi har dokusåpor till. Men en video blev det.

The Namelosers - New Orleans, 1964

Mitt projekt med att göra musikvideos till den svenska sextiotalslåtskatten rullar vidare. Här blir det härligt ruffigt och skramligt från Malmögruppen Namelosers. Klippet kommer från filmen Magic Trip som kan beskrivas som en dokumentär om hur hippien uppfanns.

Tom & Mick & Maniacs - Somebody's Taken Maria Away, 1967

Den här filmen Boccaccio '70 som jag såg häromdan var tre och en halv timme lång, härlig technicolor och granna fruntimmer, så inspirationen har flödat. En video till blev det, denna med Sophia Loren i huvudrollen. Och Tommy Körberg och Michael Johansson tar i för kung och fosterland i Chris Andrew's Somebody's Taken Maria Away.

Slam Creepers - Land of Love, 1969

Klippte ihop detta på en lite längre lunchrast. Björn Skifs får stå för sången och några italienska filmer fick släppa till bilderna; Boccaccio '70 och Casanova '70 från 1962 och 1965 respektive.

Hootenanny Singers - Baby Those Are The Rules, 1966

Anita Ekberg kör lite pole dancing i den här videon jag klippt till en av Björn Ulvaeus första låtar. Det är ett under att Agnetha stannade kvar hos honom så länge som hon gjorde om detta är hans värderingar...

Hep Stars - Farmer John, 1965

Jag har en lista med svenska sextiotalslåtar som jag vill göra videos till, och högst upp på den listan har Farmer John stått hela tiden, och nu kom jag på hur videon skulle göras. Känns ganska självklart när man ser den. Bilderna är från Russ Meyers Supervixens från 1975, med vår svenska storbröstade modell Uschi Digard. Exakt hur svensk hon är tvistas det om, men nån koppling finns det i varje fall.

Shivers - No No No, 1966

Shivers från Sollentuna blev aldrig kända trots att Ola Håkansson stod som producent. A-sidan har jag inte hört, men B-sidan är ett stycke fantastisk power-punk-pop. Den skulle utan tvekan platsa på en best of nuggets samling. Det är kontrollerat och vilt på samma gång. Filmklippen kommer också denna gång från filmen Mondo Mod (1967).

Bamboo - Everybody's Gone Home, 1968

Den här videon klippte jag ihop nu på morgonen. Bilderna kommer från en film som heter Mondo Mod och är från 1967. Claim to fame är kinematografen Leslie Kovacs som senare filmade Närkontakt av tredje graden. Det fick mig att misstänka att fotot kunde vara värt att kolla in. Och det var det. När jag tittade på filmen satt jag med kommentarsspåret på istället för originalljudet. Jag brukar inte börja med det, men det var så intressant så jag fortsatte, två gamla hippies som satt och berättade hur det var i Los Angeles och San Francisco 1967, the summer of love och när de sett The Doors göra sina första spelningar. Jag misstänker att detta var bättre än filmen, vi får se. Musiken här är Mikael Rickfors första band; Bamboo,  med en riktigt skön soullåt.