Herb Alpert & Tijuana Brass - Without Her, 1969

Om man gillar att rota runt i vinylbackarna på loppis, och det gör man även om man allt mer sällan faktiskt köper något, har man stött på plattorna med Herb Alpert. Kanske har man pausat för att njuta av de töntiga men ändå stiliga omslagen. Faktiskt är musiken inte heller så dum, om man gillar lounge och easy listening vill säga. Det finns ju en anledning till att de här skivorna är bland de mest sålda någonsin.

Igår kväll tänkte jag köra en temakväll och se Jess Francos Venus in furs från 1969 och sen Luis Buñuels Belle de jour från 1967. Den senare är en helt okej film, när jag såg den som sjuttonåring tyckte jag den var fantastisk, men nu var det mest Catherine Deneuve som bär filmen. Hon är sagolikt vacker.

Venus in Furs har ju sina fans, men jag tyckte den var för långsam och ledsnade snabbt. Cinematografin däremot, wow, underbar sextiotalskänsla och James Darren som går runt med en trumpet är ganska lik Herb Alpert. Dessa kanske man kunde para ihop, tänkte jag. Min kopia var i NTSC så jag var tvungen att lära mig Adobe Premiere Pro för att kunna klippa ihop en musikvideo. Det var inte alls som Pinnacle som jag brukar använda, men uppenbarligen är man inte en komplett idiot, för till slut hade jag fått ihop det. Tidigare har folk blivit lurade av mina videos och trott att de varit officiella. Den här gången tror jag väldigt många kommer att tro att det är herr Alpert som spelar i videon. Helt perfekt blev det inte, men jag skyller lite på konverteringen som youtube gör.

Tages - Every Raindrop Means A Lot, 1967

Det känns som varenda håla i Sverige hade sina egna Beatles i mitten på sextiotalet, men Tages var i varje fall västkustens Beatles och det är ju ett ganska stort distrikt, jämfört med t ex Vansbros Beatles. Här har jag parat ihop deras fuktiga hit från 67 med filmen Paraplyerna i Cherbourg från 1964. Ser ni vad jag gjort där, smart va?

Les parapluies de Cherbourg med en mycket ung och vacker Catherine Deneuve i huvudrollen är en riktigt udda film då all dialog sjungs fram, inte som i en musikal, när folk sjunger något som kan spelas på radio, utan mer som när man sjunger i duschen. Det är en fantastisk film i vilket fall och det finns en syskonfilm till den dessutom; Flickorna i Rochefort (Les demoiselles de Rochefort) från 1967 med Catherine igen och Gene Kelly i en liten roll. I den här filmen dansas det i varenda scen istället. Den är också väldigt snygg och jag uppskattar små detaljer speciellt i slutet på filmerna som gläder en när man sett alldeles för många filmer som följer standardmallen.


Nåväl här är videon, och har man sett The Umbrellas in Cherbourg lär man inte förvånas över att även i denna video kunna ägna sig åt en hel del mackspaning.