En skicklig fotograf är beroende av tre egenskaper: teknisk skicklighet, förmågan att se det vackra andra går förbi och tur. Det hade varit gott om man kunnat säga att de här bilderna berodde på alla dessa, men detta var ren tur.
Igår köpte jag ett nytt tele trots plånbokens protester; Panasonics 100 - 300 mm. Jag hade inga större förväntningar på det egentligen, 45 - 200 mm som jag redan har, använder jag mer och mer sällan efter att jag inskaffat den ljusstarkare 35 - 100 mm. Men detta var en annan klass, helt klart. Jag skäms nästan när jag tänker på hur mycket jag prutade.
Så igår kväll gick jag för tredje kvällen i rad, ner till ett nytt spanställe vid Säveån för att filma bävrarna, (det kommer en film här vad det lider), men naturen hade ju inte varit så spännande om djuren bara tittade fram på beställning. Efter en och en halv timme med bara hoppande fiskar och några duvor och inte ett foto, började jag bli rastlös. Blommor kanske man kan fota, tänkte jag och försökte få in ett hundkex i sökaren, då detta uppenbarar sig detta på skärmen. Ett grässtrå med det sista kvällsljuset som strilar ner mellan löven i bakgrunden och den största bokeh jag sett i mitt liv.
Det kanske bara är jag som gillar detta, och jag avskyr vanligtvis "konstnärliga" bilder på grenar och annat, men det var så häftigt att något man inte kunde se med blotta ögat, plötsligt gick att fota.
Det blev massor med bilder, det känns som något man skulle vilja ha på väggen, men så har jag kännt förr och det brukar gå över.
