Ibland kan det vara väldigt coolt att upptäcka ett band tidigt, man får se dom på små klubbar och under andra omständigheter. The Smiths kom aldrig till Göteborg vad jag vet så när Morrissey skulle vara förband till David Bowie 1995 var det en given konsert. Scandinavium kändes intimt efter Bowie på Ullevi och Eriksberg. Men pojkarna blev ovänner och Morrissey hoppade av turnén. Ryktet då sa att folk gick efter att Morrissey spelat klart, nu när jag googlar på det står det att han var för sjuk och dålig på scen.
Det tog några år till innan han kom till Lisebergshallen, men det var å andra sidan bland det bästa jag sett.
Kollar man till alla skivor som släppts med The Smiths eller solo så är det ganska ojämnt, så det var ganska förvånande när folk plötsligt började lyfta Morrissey till ikonstatus, det är ju bara gamle Moz liksom.
Nåväl, när det är bra är det fantastiskt, som på debuten, samlingsplattan The World Wont Listen, och Strangeways.
Det jag gillar mest på den är humorn som gör att man står ut. Det är ju deppigt, skulle det bara vara Last night I dreamt that somebody loved me hade man ju tagit livet av sig, men så kommer rader som Girlfriend in a coma, I know, I know it's really serious. (Den var med på alla mina blandband ett tag.) Ibland kan Smiths vara lite spretiga, men här känns låtskrivandet mer sammanhållet, låtarna vet vart de ska och kommer dit. Varför gör ingen sån här musik idag?
The Smiths - "Strangeways Here We Come" på Spotify
1. "A Rush and a Push and the Land Is Ours" 3:00
2. "I Started Something I Couldn't Finish" 3:47
3. "Death of a Disco Dancer" 5:26
4. "Girlfriend in a Coma" 2:03
5. "Stop Me If You Think You've Heard This One Before" 3:32
6. "Last Night I Dreamt That Somebody Loved Me" 5:03
7. "Unhappy Birthday" 2:46
8. "Paint a Vulgar Picture" 5:35
9. "Death at One's Elbow" 2:01
10. "I Won't Share You" 2:48
Fler höjdare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar