The Night That Changed America: a Grammy Salute To the Beatles

Tänkte bjussa på ett tvtips för en gångs skull. Musikgalor går det tolv på dussinet på tv numera, det mesta blir rätt tradigt i en tvruta, men detta är en show man inte bör missa.

För att värma upp rekommenderar jag den långa och utförliga artikeln i tidningen Billboard härom månaden om den kvällen The Beatles invaderade Amerika.

Det var flera saker som ledde fram till att 73 miljoner amerikaner satt bänkade för att se de första rörliga bilderna på the fab four, och efter den kvällen var inget sig likt. Nu är det 50 år sen och det är ju något man ville fira. Fullt begripligt.

Det är ett makalöst gäng man samlat ihop, allt är inte fantastiskt, men tillräckligt mycket för att det absolut är värt att se. Största missen var väl att låta Johnny Depp ta sina droger innan han skulle sköta sitt mellansnack. Lågenergi.

Höjdpunkterna tycker jag var Katy Perry som lyckades göra något nytt av uttjatade Yesterday och Eurythmics med Fool on the Hill. Annie Lennox sopar banan med resten av gänget.

Sen toppas allt så klart med Ringo och Paul. Det är också kul att se Hollywoodkändisarna sitta och rycka spastiskt i sina stolar, innan de släpper garden och rockar loss.

• "All My Loving", "Ticket to Ride" by Maroon 5
• "We Can Work It Out" by Stevie Wonder
• "Something" by Dhani Harrison, Jeff Lynne and Joe Walsh
• "In My Life" by Ed Sheeran
• "Don't Let Me Down" by John Mayer and Keith Urban
• "Yesterday" by Katy Perry
• "Revolution" by Imagine Dragons
• "Hey Bulldog" by Dave Grohl and Jeff Lynne
• "The Fool on the Hill" by Eurythmics
• "Let It Be" by John Legend and Alicia Keys
• "Here Comes the Sun" by Brad Paisley and Pharrell Williams
• "While My Guitar Gently Weeps" by Gary Clark, Jr., Dave Grohl, and Joe Walsh
• "Matchbox", "Boys", "Yellow Submarine" by Ringo Starr
• "Birthday", "Get Back", "I Saw Her Standing There", "Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band" by Paul McCartney
• "With A Little Help From My Friends", "Hey Jude" by Paul McCartney and Ringo Starr

100 Höjdare - Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band OST, 1978

Efter ABBA var Bee Gees mina stora idoler. 1978 kom dubbelpn med Beatlestolkningar, som snabbt införskaffades och sen gick jag och väntade på filmen. En del anser att detta är den sämsta skiva som någonsin gjorts, eller onödigaste. Men jag håller inte med, jag hittade Beatles tack vare den här skivan, så för mig är den absolut nödvändig. Visst Beatles fanns överallt 1978, men samtidigt så djupt rotade i allas medvetande att de fanns ingenstans. Jag minns att jag försökte komma på som tolvåring om jag inte hört Beatles innan, men det enda jag kom ihåg var en liten faktaruta i Kamrat-Posten, men förmodligen hörde jag dom i bakgrundsbruset överallt, hela tiden.

Skivan är som sagt bra, det som kan kännas trist är att man som vanligt ropat in Beatlesproducenten George Martin för att skapa karbonkopior av originalinspelningarna, han har fått göra det antal gånger och det blir proffsigt, men inte så spännande.

Filmen såg jag aldrig då eftersom den enligt recensenterna var otroligt dålig, så dålig att försäljningen av den här skivan som redan var uppe i miljonupplagor, tvärdog. Som tur är för alla inblandade hade den redan sålt så mycket att projektet trots allt gick med vinst. Jag har filmen på dvd och har sett den ett par gånger, tyvärr är den inte ens njutbar som kalkon. För mycket knark bakom kulisserna misstänker jag.

Bäst blir plattan när Aerosmith och Earth, Wind & Fire får lite friare tyglar i sina tolkningar, och de två blev också stora hits på singellistan i Amerika.

Skivan finns inte på Spotify, men filmen ligger på youtube 

(LP Side 1)

1. Introducing Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band (4:42)

   "Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band" — The Bee Gees and Paul Nicholas (1:56)

   "With a Little Help from My Friends" — Peter Frampton and The Bee Gees (2:46)

2. "Here Comes the Sun" — by Sandy Farina (3:45)
3. "Getting Better" — performed by Peter Frampton and The Bee Gees (2:46)
4. "Lucy in the Sky with Diamonds" — Dianne Steinberg and Stargard
5. "I Want You (She's So Heavy)" — George Martin, Peter Frampton and The Bee Gees, Donald Pleasence, Dianne Steinberg, Paul Nicholas, The Bee Gees and Stargard (6:31)

(LP Side 2)

1. "Good Morning Good Morning" — performed by Paul Nicholas, Peter Frampton and The Bee Gees (1:58)
2. "She's Leaving Home" — Steven Tyler, The Bee Gees, Jay MacIntosh and John Wheeler (2:41)
3. "You Never Give Me Your Money" — Paul Nicholas and Dianne Steinberg (3:07)
4. "Oh! Darling" — Robin Gibb (3:21)
5. "Maxwell's Silver Hammer" — Steve Martin and the vocal chorus (4:31)
6. Rise To Stardom Suite (5:11)

   "Polythene Pam" — The Bee Gees (0:38)

   "She Came in Through the Bathroom Window" — Peter Frampton and The Bee Gees (1:46)

   "Nowhere Man" — The Bee Gees (1:14)

   "Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band (Reprise) reprise" — Peter Frampton and The Bee Gees (1:33)

(LP Side 3)

1. "Got To Get You Into My Life" — Earth, Wind & Fire (3:36)
2. "Strawberry Fields Forever" — Sandy Farina (3:31)
3. "When I'm Sixty-Four" — Frankie Howerd and Sandy Farina (2:40)
4. "Mean Mr. Mustard" — Frankie Howerd (2:46)
5. "Fixing a Hole" — George Burns (2:25)
6. "Because" — Alice Cooper and The Bee Gees (2:45)
7. The Death of Strawberry (3:24)

   "Golden Slumbers" — Peter Frampton (1:39)

   "Carry That Weight" — The Bee Gees (1:45)

(LP Side 4)

1. "Come Together" — Aerosmith (3:46)
2. "Being for the Benefit of Mr. Kite!" — Peter Frampton, The Bee Gees, and George Burns (3:12)
3. "The Long and Winding Road" — Peter Frampton (3:40)
4. "A Day in the Life" — Barry Gibb and The Bee Gees
5. "Get Back" — Billy Preston (2:56)
6. "Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band [Finale]" — The cast (2:13)

Fler Höjdare.

100 Höjdare - The Beatles - Revolver, 1966

Mitt intresse för 60-talsmusiken hade nog bubblat ett tag, men den 8:e december 1980 exploderade det. Plötsligt var Beatles överallt och jag tog mig an musiken väldigt kronologiskt. Fjorton år gammal kan man nog säga att jag blev vuxen med den här musiken. (Om det nu är så att man är vuxen, ibland kan man ju undra...)

Revolver köpte jag under en sommarsemester i Italien, vilket innebar att jag satt och tittade på omslaget i flera veckor innan jag faktiskt fick lyssna på skivan. Jag undrar hur mycket ett omslag kan färga musiken; trots att skivan är sprängfylld med experimentlusta, så är den väldigt svartvit för mig. Det är märkligt, det finns låtar här som borde vara rena färgkaskader, Good Day Sunshine, Yellow Submarine, Got To Get You Into My Life... Men skuggan från Lennon i högform på de båda avslutande spåren She Said She Said och Tomorrow Never Knows kan ingen låt ta sig ur.

Förmodligen blev balansen mellan all genialitet från samtliga inblandade som allra bäst på uppföljaren Sgt Pepper, men för en deppig tonåring var det Revolver som snurrade mest på skivtallriken. 

Hela plattan på Youtube

Sida A

1. "Taxman" (George Harrison) – 2:39
2. "Eleanor Rigby" – 2:07
3. "I'm Only Sleeping" – 3:01
4. "Love You To" (George Harrison) – 3:01
5. "Here, There and Everywhere" – 2:25
6. "Yellow Submarine" – 2:40
7. "She Said She Said" – 2:37

Sida B

1. "Good Day Sunshine" – 2:09
2. "And Your Bird Can Sing" – 2:01
3. "For No One" – 2:01
4. "Doctor Robert" – 2:15
5. "I Want to Tell You" (George Harrison) – 2:29
6. "Got to Get You into My Life" – 2:30
7. "Tomorrow Never Knows" – 2:57

Fler Höjdare

It's Trad, Dad! 1962

Man brukar säga att The Beatles fastnade för regissören Richard Lester efter att ha sett obskyra kortfilmen The Running Jumping & Standing Still Film med Peter Sellers. Filmen ligger som bonus på vissa utgåvor av Help! som ett påskägg, men kan säkert hittas på youtube eller liknande också. Nån sorts Monty Python humor är det väl, men särskilt kul är det inte. Att beatlarna skulle ha sett den filmen känns som att gå över ån efter vatten, för två år senare gjorde Lester långfilmen It's Trad, Dad! (i Amerika; Ring-a-ding Rythm) för att kapitalisera på tradjazz vågen som då hade fångat landets ungdomar, (jag är helt seriös, detta var precis innan Beatles slog igenom).

Filmen känns som en Beatlespopfilm, fast i ett parallellt universum, samma knepiga humor och för mig som sett Help! 40 gånger, är det kul att känna igen trädgårsmästaren i samma roll. Musikvideorna är avancerade för sin tid med olika spännande bildvinklar. I slutändan handlar det som alltid med musikfilmer om man gillar musiken, trots artister som Helen Shapiro, Craig Douglas, Chubby Checker, Del Shannon, Gary US Bonds, Gene Vincent, The Paris Sisters, Gene McDaniels, John Leyton och The Brook Brothers känns det som det är alldeles för mycket tradjazz för min smak i form av Kenny Ball and his Jazzmen, The Temperance Seven, Chris Barber's Jazzband, The Dukes of Dixieland, Acker Bilk och faktiskt några till. Ni kan förstå att det inte ryms mycket handling på 77 minuter i den här filmen, men även om det är exakt samma handling som i alla andra musikfilmer; vi ungar gillar den här nya, farliga musiken och de vuxna förstår inte - vi fixar en popgala, de vuxna vill stoppa den och i slutet så gillar alla musiken, så gör ändå Lester mycket av det lilla som finns med sin visuella humor.

Filmen är mycket sevärd om man gillar tradjazz och den är ganska sevärd om man gillar The Beatles och är nyfiken på pusselbitarna som skapade dom. Jag tappade lite intresse mot slutet och betyget hamnade på 6/10.