100 Höjdare - The Doors - L.A. Woman, 1971

När jag var tonåring ville jag vara Jim Morrison, inte den fete, livströtte Jim på L.A. Woman då, utan den unge Jim på första plattan utan ett uns av plufsighet. Nu drygt 35 år senare känner jag mig mer besläktad med denne senare Jim, men ändå har det alltid den här skivan varit min favorit.

Då tyckte jag att den var ojämn, vissa av låtarna var för bluesiga för min smak, men jag har aldrig känt att jag måste hoppa över något och till slut har jag börjat gilla allt.

Skivan är till stor del inspelad live, säkert en eftergift till Jims lynniga humör. Man fick passa på att spela in medan det gick, helt enkelt. Men det gör ju också att musiken svänger som det sällan gör om musik numera. Men medan musiken utstrålar livslust är Morrison så trött på att leva, på fyra år hade han levt mer än de flesta av oss gör på en livstid, och det hörs i rösten. Tre månader efter skivan släppts låg han död i ett badkar i Paris.

Jag undrar om jag som tonåring kunnat föreställa mig att jag skulle lyssna på samma musik då som nu, och tycka att det är lika bra om inte bättre...

When I was a teenager I wanted to be Jim Morrison, not the fat, weary Jim on L.A. Woman of course, but the young and lean Jim on the first album. Now, 35 years later I feel more connected with this later Jim, but this album has always been my favorite.

I used to think it was uneven, some of the songs were to bluesy for my taste, but I never did feel the need to skip a track, and eventually I have grown to like them all.

The album is largely recorded live, probably to better cope with Jim's mood swings. They had to record quickly when they could, I guess. But that gives the music an amazing groove, in a way that music rarely grooves anymore. The music is full of life, but Jim had lived his life in just four years, and he had lived more than most of us do in a lifetime; you can hear it in his voice. Three months after the albums release he lay dead in a bathtub in Paris.

I wonder if I could have guessed as a teenager that I still would listen to this now and still think it is as good or even better.

The Doors - L.A. Woman på Spotify.

1. "The Changeling" - 4:21
2. "Love Her Madly" - 3:20
3. "Been Down So Long" - 4:12
4. "Cars Hiss by My Window" - 4:41
5. "L.A. Woman" - 7:53
6. "L' America" - 4:38
7. "Hyacinth House" - 3:12
8. "Crawling King Snake" (John Lee Hooker) - 5:00
9. "The WASP (Texas Radio and the Big Beat)" - 4:15
10. "Riders on the Storm" - 7:15

Fler höjdare/ more Top 100