Och gillar du konsertfoto och sjuttiotalsrock, rekommenderar jag att du letar upp den här dokumentären uppdelad på fyra delar, varav jag sett två.
Bob Gruen har dels varit mitt i smeten bland de allra största stjärnorna och han lyckades fånga ögonblicken som i efterhand känns otroligt att någon överhuvudtaget lyckats fånga.
Det får en också att fundera lite på vad bra rockfoto egentligen är. Gruen har sällan lyckats fånga absolut skärpa i sina bilder. Det fanns inte autofokus när han började, men han fångade alltid känslan. Även jag letar oftast efter en i första hand skarp bild när jag går igenom mina bilder. Man borde i första hand leta efter en bra bild.
Andra avsnittet handlar helt om John Lennon som han kom mycket nära och tog flera ikoniska bilder av.
If you ever come across a rock'n'roll magazine, you've probably seen a picture taken by Bob Gruen.
And if you like concert photography and seventies rock, you should treat yourself to this documentary in four parts, of which I've seen two.
Bob Gruen was in the thick of it among the biggest rock stars and managed to capture moments that almost seems impossible now.
It also makes you think about what good rock photography really is. Gruen seldom gets his pictures sharp. There was no auto focus when he started out, but he always get the emotions. Even I look for sharp pictures when i do my culling. But I should be looking for good pictures.
The second episode is all about Lennon and how he got all those intimate pictures of him and Yoko.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar