Conny Bloom och Ikiz på Liseberg

Hårdrock har jag ju skrivit om förr att det är först nu med kameran som jag riktigt uppskattar det, men det är ändå en handfull band som jag gillade och lyssnade desto mer på, kanske just för att jag hade så få plattor. Electric Boys hade jag två cd med på 90-talet, det var väl hiten All Lips n Hips som fångade mig. Conny Bloom var sångare i bandet.

Ikiz har ju trummat med massor av artister, han spelade på Taubescenen två gånger förra sommaren.

Med bara en akustisk gitarr och trummor förväntar man sig inte att det ska toksvänga, men det rockar rejält i solen. När Ikiz tar ett solo på sin kastrull sätter sig Conny bredvid oss och pustar ut. Imponerande faktiskt att få ut ett sånt maxat groove på två pers.

Free Fall på Liseberg

Den berömde gatufotografen Henri Cartier-Bresson pratade ofta om "det avgörande ögonblicket". När det gäller rockfoto är det minst lika viktigt. En tiondels sekund och scenljuset, solen, posen, håret, minen kan ha ändrats drastiskt. Rockfoto kan vara väldigt trist om man missar de där ögonblicken, men också otroligt kul när man lyckas.

Free Fall spelar klassisk 70-tals hårdrock och med Mattias Bärjed från The Soundtrack of our Lives på gitarr vet man att man kommer att fånga någon bra rockbild i varje fall.


Bandet består också av Kim Fransson på sång, Jan Martens, bas och Ludwig Dahlberg på trummor.

Behöver du en dos hårdrock idag kan du lyssna på plattan här.

Galtö

Några bilder från semesterveckan som gick.

Fågelfotografering

Ok, det blev mer fågel än fisk den här veckan som jag varit vid havet. Kanske kommer det nån bild på nåm blomma också, men det var trädgårdsfåglarna som fångade mitt intresse. Vi ska nog inte gå in på hur många timmar och hur många bilder som krävdes för att vaska fram dessa åtta, men det krävdes en hel del tålamod hos min mycket förstående sambo. För min del var det omåttligt spännande att hitta den rätta kompromissen mellan ljus, inställningar och tid på dagen, den nedersta bilden som väl är den bästa var också en av de sista jag tog, hade jag bara haft en dag till...

Men det svåraste var att välja bort bilder, även misslyckade bilder är fascinerande eftersom de här rörelserna är så snabba att de inte kan uppfattas med ögat, klicka upp bilderna, det är dom värda.

Vilka trädgårdsfåglar har vi här då, jag är ju ingen fågelskådare, men jag kan ju gissa. Rätta mig gärna, jag tror det är Grönsiska, Talltita, Talgoxe, Grönfink, Ärtsångare, Bofink och Blåmes.

100 Höjdare - Pet Shop Boys - Behaviour, 1990

Lyssnade man på radio 1985 kunde man inte missa Pet Shop Boys. Hitsen duggade tätt i början, men det var inte förrän jag valde att lämna vinylen bakom mig och gå över till CD som killarna gick från att vara ett bra band, till att bli mitt absoluta favoritband. Visst det var kul att höra gamla skivor i bra ljudkvalitet, men att höra synthploppandet från Pet Shop Boys i CD-kvalitet lät som inget jag hört innan.

Behaviour är formodligen pojkarnas stillsammaste, mest reflkektiva album, men också det med de finaste melodierna. Här är deras kreativa topp. Inte bara låtarna på plattan är bra, baksidorna på alla singlarna är också fantastiska. Neil Tennant sa i en intervju att studiokillarna hade varit övertygade om att It Must Be Obvious var en given hit, bara för att tappa hakan när de fick höra att det var en B-sida.

Deras största framgång låg framför dom; Very med brottarhiten Go West. Men kreativt hade det redan börjat gå utför. Faktum är att hade de lyckats hålla fanan högt bara ett album till, hade samlingsplattan Alternative, som samlat alla B-sidor, knuffat ut Behaviour från listan, men det är sällan jag orkar lyssna hela vägen ut på disk 2.

Någon med bra minne kanske undrar hur detta blev så dyrt. Innan Alternative släpptes var jag tvungen att köpa varenda singel för att komma åt B-sidorna, och sen kom remixkulturen...

Behaviour på Spotify.

1. "Being Boring" – 6:49
2. "This Must Be the Place I Waited Years to Leave" – 5:30
3. "To Face the Truth" – 5:33
4. "How Can You Expect to Be Taken Seriously?" – 3:56
5. "Only the Wind" – 4:20
6. "My October Symphony" – 5:18
7. "So Hard" – 3:58
8. "Nervously" – 4:06
9. "The End of the World" – 4:43
10. "Jealousy" – 4:48

Fler höjdare

Fotoscenen har gått o fiskat

Loppisfynd - Whiskeyglas

Egentligen suktade jag efter retrodoftande glaset Street från Orrefors, men eftersom de en gång fanns på rea för halva priset kunde jag aldrig förmå mig själv att betala fullt pris. Och tur var det, de här stora rejäla glasen kostade 60:- för fyra och gick snabbt från att kännas som ett substitut till att bli ett favoritglas.

Fast nu har jag tröttnat på alkohol helt och hållet, jag kan dricka för sällskaps skull, men jag har inte det belöningscentrat i hjärnan som aktiveras när man dricker sprit. De negativa effekterna däremot kommer jag inte undan, så jag låter gärna bli numera.