Tough Viking i Slottsskogen

Det här tuffe vikingloppet kommer att kännas i kroppen i några dagar. Och hur skall det inte vara för de som sprang det då!

Banan var 8 km och det var lika mycket som vi gick längs spåret enligt stegräknaren och upp och ner för berget. Skorna blev blöta och ben och fötter värker. Men jag slapp doppa mig i gyttja, bada i iskallt vatten och få elstötar, så jag klagar inte.

Väldigt kul att fota, nästa gång lägger jag fler timmar på detta istället för att stressa runt på knappt två timmar.

This Tough Viking run will be felt in my body for a few days to come. And just think about the people who actually raced it!

The track was 8 km and we walked just as much according to the pedometer along side the course, up and down the hill. My shoes got wet and my legs and feet ache. Well, at least I didn't have to walk through mud, bathe in ice water and get electric shocks, so I'm not complaining (much).

Great fun to shoot though, next year I'm putting more time down for this.

Slottsskogen

Några djurbilder från Slottsskogen med ett gäng filurer som  verkar vara riktiga personligheter, man skulle lätt kunna tänka sig olika bildtexter som kunde illustrera vad som verkar pågå innanför pannbenet här.


A few animal pictures from Slottsskogen in Gothenburg. They are real characters with lots of personality. You could easily imagine what seems to be going on inside their heads.

Goose lake

Ja, det är Svansjön jag anspelar på i titeln, för visst ser det ut som om den här grågåsen dansar fram genom livet. Och inte utan viss stolthet.

Yes, it's Swan Lake I'm alluding to in the title. Don't you agree that this grey goose seems to dance through life, and not without pride?

Rigmor Gustafsson på Villa Belparc

Som en del av Sommarunderhållningen i Slottsskogen uppträder Rigmor Gustafsson på Villa Belparc kompad av Mattias Von Wachenfeldt. Det är fri entré, men det finns möjlighet att äta och dricka, så det är sorligt och skramligt. Väggar och tak är svarta och scenen är bara upplyst med några svaga spotlights. Det blir lite klubbkänsla, men inte så lätt att fota.

När konserten väl börjar upphör allt sorl som i ett trollslag och jag känner att klickandet från min kamera överröstar musiken. Jag har nog aldrig tagit så få bilder förr. Sen hamnar vi i publiken i en bubbla där bara musiken finns,  t o m servitörerna aktar sig för att ens låta glasen klirra mot varandra på brickorna.

Det är ju jazz, men det är inte tokjazz, här finns inga jobbiga utsvävningar där man till slut glömmer vilken låt som spelas. Mattias är en klassiskt skolad gitarrist och flera gånger nämns Eva Cassidy som en gemensam nämnare för dom båda. Flera av "hennes" låtar spelas, men det påminner mycket om Evas ton oavsett om låten är signerad av Fleetwood Mac eller Evert Taube.

Även om det är en närmast andäktig stämning inne i tältet, är det en uppsluppen konsert med roliga mellansnack och ett bra sväng. En härlig avslutning på den här konsertveckan. Och en bra uppladdning inför nästa, som kommer att bli något i hästväg.

Sommarestrad i Slottsskogen

Jag har säkert skrivit innan att Flunsan är en väl bevarad hemlighet, även för inbitna Göteborgare. Men i jämförelse är Sommarunderhållningen i Slottsskogen top secret! Flunsan har ju bara funnits i 30 år, men här har man hållit på sen 1946.

Nu ville jag fota fantastiska Hanna Ferm en gång till, så jag googlade för att försöka förstå vad som menades med Slottsskogsteatern. Det ringde inga klockor direkt, men jag gissade mig till att det skulle vara scenen bredvid Björngårdsvillan. Men även på plats satt vi som fån på uteserveringen ett tag innan vi fattade att vi skulle in bakom hörnet, in under tak. Så även vid regn, är det värt ett besök. Om du nu hittar dit.

Förutom duktiga Hanna fick vi också skratta åt Jan Wolfhagens trolleri och gubbar och njuta av ekvilibristisk skönsång av Carolina Sandgren i bl a en aria av Puccini som fick mig att låta kameran vila i knät och särbon att börja lipa. Konferencier var Toby Magnusson.

Fågelfoto i Slottsskogen

Humboldtpingvinerna i Slottsskogen var riktigt festliga att fota. Tror vi hade lite tur också när vi släntrade in där vid tvåsnåret. Enligt hemsidan är de mest inne i huset och ruvar så här års, men kommer ut lagom tills det är matdags 14.30.

De verkade överlyckliga, simmade och plaskade, men grymt snabba.

Sen skall man väl inte dela med sig av sina misslyckade bilder, men påfågeln och tuppen var ju bara för roliga. Kameran var inställd på landskapsfoto när jag snabbt slängde upp den, så det är lite rörelseoskärpa på påfågeln. Kanske skulle jag lagt skärpan på tuppen istället, men som ni förstår var detta över innan det började.