Sommarestrad i Slottsskogen

Jag har säkert skrivit innan att Flunsan är en väl bevarad hemlighet, även för inbitna Göteborgare. Men i jämförelse är Sommarunderhållningen i Slottsskogen top secret! Flunsan har ju bara funnits i 30 år, men här har man hållit på sen 1946.

Nu ville jag fota fantastiska Hanna Ferm en gång till, så jag googlade för att försöka förstå vad som menades med Slottsskogsteatern. Det ringde inga klockor direkt, men jag gissade mig till att det skulle vara scenen bredvid Björngårdsvillan. Men även på plats satt vi som fån på uteserveringen ett tag innan vi fattade att vi skulle in bakom hörnet, in under tak. Så även vid regn, är det värt ett besök. Om du nu hittar dit.

Förutom duktiga Hanna fick vi också skratta åt Jan Wolfhagens trolleri och gubbar och njuta av ekvilibristisk skönsång av Carolina Sandgren i bl a en aria av Puccini som fick mig att låta kameran vila i knät och särbon att börja lipa. Konferencier var Toby Magnusson.

Nanne Grönvall i Flunsåsparken

Jag har inte varit i Flunsåsparken sen jag var tonåring. Mina kompisar hade ett band och uppträdde, men det minns jag inte mycket av. Vad jag minns är att ett fyllo steg upp på scenen och sjöng en släpig Gamle Svarten utan att någon tog illa upp eller körde bort honom. Underbart.

Lika lättsam var stämningen igår när det var familjekväll i Flunsan, fullsatt på de hårda bänkarna och konferencier och allsångsledare Hasse Andersson verkar veta vad varenda kotte i publiken heter och vad de jobbar med, och precis som för 25 år sen står det plötsligt två härliga figurer på scenen som värdinnorna varsamt fick leda ner till publikens varma applåder. Mitt i Nannes framträdande går en annan kivinna fram och frågar efter en autograf. Som gammal Hisingsgrabb känns det som man kommit hem. Det är ingen slump att det är samma sköna stämning fortfarande i Flunsan, samma eldsjälar har skött Flunsan i trettio år, att de som jobbar med detta trivs märks verkligen!

Först ut på scen är Hans Majestät Konungen i form av Jan Wolfhagen som kommer tilbaka flera gånger som Carl Bildt eller, allra roligast, i en imitation av Mr Bean, som han sätter perfekt.

Kvällens huvudattraktion är så klart Nanne Grönvall och på ca 45 minuter så blir det full fart och bara hits.Hon har hur mycket energi som helst och ger allt. Efter showen har hon bråttom för att komma ut till fansen och skriva autografer, men ger mig ändå 20 sekunder till en bild i logen, och lyckas med konststycket att slappna av och le naturligt innan hon springer vidare. Imponerande.

Detta var Nannes sista spelning på ett tag, nu ska hon ägna sig åt att göra världen till ett bättre ställe. Jag trodde det var det hon gjort hela tiden.