Utsikt över Göteborg

De här två bilderna är tagna från samma ställe med nån knapp timmes mellanrum, precis som den jag la upp igår.

These two pictures of the sun setting over Gothenburg is taken from the same place, just like the one I posted yesterday.

Welcome to the working year

Igår började arbetsåret efter två veckors ledighet. Det är i varje fall ett kort år, för det är väl inget skottår i år?

Nåja, det började i varje fall bra, jag fick sälja på mitt dagjobb, fakturera en bild och träffade ett trevligt par som ville att jag skulle fota deras bröllop. The future's so bright I gotta wear shades.

Och jag fotade från två utsiktsplatser jag inte sett innan. Överst är från Kvibergs Kyrkogård innan solen gick ner. Undre delen av bilden består av sex bilder som jag satt ihop i HDR Efex och övre delen är en bild som jag redigerat på samma sätt och sen är allt redigerat i Nik Color Efex. Jag fick göra så eftersom molnen blåste förbi så snabbt.

Nedre bilden är från Rannebergens utsiktsplats, ett snapshot medan solen gick upp.

Yesterday the working year kicked off after a two week hiatus. It's a short year anyway, because it's not a leap year, is it?

Well it started good, I made a sale on my day job, I sold a picture and I met a nice couple who wanted me to shoot their wedding. The future's so bright I gotta wear shades.

And I found two new views of the city. The top picture is from Kvibergs cemetery just before sunset. The lower part of the picture is six shots merged in HDR Efex and the top part is one shot edited the same way and then it's edited in Nik Color Efex. I had to do it like that since the clouds moved so quickly.

The second picture is from the view point in Rannebergen, just a snapshot while the sun rose.

Morning is broken

Landskapsfoto innebär oftast att man tar bort den aspekten jag tycker är mest intressant med foto, nämligen människor. Ibland blir det svårt att känna om man verkligen har något. Här har jag valt att ta bort en annan aspekt med soluppgångsbilder som är gängse, nämligen de ofta översaturerade färgerna.

Om det nu finns något kvar, är det kompositionen och ljuset, men räcker det? Jag vet knappt själv. De här bilderna är från Kvibergs kyrkogård i morse.

Kviberg om kvällen

Det är ju himlen som är motivet, egentligen. Men visst är det bra att ha ett snyggt hus att placera i förgrunden. Solnedgången igår blev inte allt den kunde ha blivit, men så länge det inte är jämngrått får man vara nöjd.

Sista bilden är från slutet av september.

Kviberg när det skymmer

Himlen såg lovande ut igår kväll, så jag tog en promenad till Kviberg för att få en skymt av solnedgången.

December

November 2013

Jag har fotat i nästan samma tempo som när jag bara hade fotandet i somras, men nån gång måste jag ju jobba, så det blir redigerandet och bloggandet som får vänta lite. Fördelen är att det blir mer variation här.

Här är äldste sonen, som hälsade på för ett par veckor sen. Vad säger man om skägget? Visst är det märkligt att cyklerna gjort att man nu är för gammal för skägg! Pipan är så klart photoshoppad in i bilden för att skapa en Karl-Alfred-känsla.

Kviberg ser man ju mest från framsidan, men baksidan bjuder på den här vyn som säkert nån listig arkitekt tänkt ut för länge sen. Hade idén att ta bilden med solen rakt in i kameran, så jag väntade ut en molnfri dag och åkte iväg snabbt mellan sysslorna. Man kan tro att jag stått och väntat in solens perfekt läge, men jag hade tur och stannade mindre än fem minuter.

När solen varit i precis rätt läge en kort stund på dan har jag stått med telet i källarfönstret och spanat på gråsparvar och pilfinkar. De är svåra att fånga, i varje fall om man vill ha en actionbild som är skarp. Den här dan kom en kaja och satte sig på de gamla flaggstångs resterna. Det blev dagens bild.

Många mulna dagar har det varit, ofta har kameran stannat hemma, men den här morgonen var klar och kall och kändes speciell. Jag stannade till nära Gullbergs Kaj och tog några bilder över vattnet precis när solen gick upp.

Solnedgången från Storhöjdstrappan är magisk, så där har jag stått några gånger. Jag gillar kyrkspiran mest.

Här var jag på väg upp på Utbyberget för att fota solnedgången där, men den bästa bilden fick jag på väg upp. Gillar hur solen dubbelspeglas i bäcken.

Den här bilden blev uppskattad på instagram. Jag vet inte ens om jag gillar den själv. Kanske för att just här när skuggorna blev extra långa var det så oerhört mäktigt i verkligheten. Jag känner inte alls att jag gör det rättvisa. Det varade bara några minuter och när solen sjönk bara lite längre ner var allt i skugga.

Dan efter var det helmulet, vilket gjorde att jag kunde ta längre slutartider, denna är på ungefär tio sekunder. (Jag hittade motivet den soliga dan, men det fattades något, kände jag.) Detta är på Hisingssidan, bryggan jag står på är lika röten och det gungade lite grann under fötterna. I redigeringen blev det ett nattfoto nästan, men solen var på väg upp egentligen.

Storhöjdstrappan igen, och här är telet fullt ute. Det blåste så mycket att kameran gungade på stativet, ochdet krävdes flera försök innan jag fick en skarp bild.

Till slut blev det också en magiskt vacker solnedgång. När himlen var orange var det nära att jag åkte hem, för jag tänkte att nu kan det inte bli vackrare, strax därpå brann hela himlen.

Höstens färger

Nu när jag har bil och kan stanna till med kameran var jag vill, åkte jag ända till Kvibergs kyrkogård (det tar 20 minuter att gå). :D På kvällen såg himlen spännande ut, men även då tänkte jag inte på att ta bilen utan gick ner till Säveån där man bara kunde se en bråkdel av vad som hände med molnen.

Kviberg å ena sidan

Kviberg är ett pampigt gammalt regemente som huserar en skola (tror jag), ett antal idrottsföreningar och en bra lunchrestaurang Kvibergs Kantin. Men inte kan det väl ha varit meningen att alla träd framför skulle bli så stora och täta att enda sättet att fota framsidan är med fisheye? På första bilden är det nybyggda Kvibergsstaden.

Let's Go Crazy!

Ja, jag var väl tvungen att leka av mig lite med Nikprogrammen innan jag kunde börja använda dom utan att gå till överdrift. Den första bilden är tagen vid Kviberg, lite Johan Falk känsla gissar jag, utan att nånsin sett ett avsnitt. Deckarfeeling i varje fall.. Sen är det Säveån rätt in i solen och till sist känsla av gravyr när solen nästan gått ner.