Visar inlägg med etikett julian cope. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett julian cope. Visa alla inlägg

måndag 12 november 2012

100 Höjdare - Bill Drummond - The Man, 1986


I förra inlägget skrev jag om The Teardrop Explodes; efter att de imploderat släppte Julian Cope en soloplatta som heter Fried där han poserar på omslaget iklädd ett sköldpaddskal. Första låten är en sex minuter lång ögonvittnesskildring ur en jagad rävs perspektiv. Genialt, definitivt en bubblare på den här listan.

Andra låten heter Bill Drummond Said. Döm om min förvåning när jag en dag hittar en skiva med en snubbe som faktiskt heter Bill Drummond! Nyfikenheten var väckt. Tredje låten på Bills platta heter Julian Cope Is Dead. På den tiden behövdes det inte mer för att jag skulle öppna plånboken.

Bill Drummond var manager åt The Teardrop Explodes, därav kopplingen. Låten handlar om att han var tvungen att ta livet av Julian för att The Teardrops skulle få det genombrott de förtjänade.

Musiken kan beskrivas som skotsk country-rock. Elva låtar och en speltid på 33.35, ändå finns det plats för instrumentallåtar som skapar en stämning och inramning till de vassaste spåren, som I Want That Girl och I Believe In Rock & Roll. Skivan avslutas med att Bills pappa (som var präst) läser Robert Burns Such a Parcel of Rogues in a Nation.

Att skivan är just 33 minuter lång var säkert ingen slump. Bill sa upp sig från sitt skivbolagsjobb 1986 med anledning av att han var 33.3 år gammal och skulle egentligen ägna sig åt att skriva böcker. Mest känd blev boken The Manual om hur man skapar en hit som toppar försäljningslistan.  Bill hade fler äss i rockärmen, fortsättning följer...

The Man finns inte på Spotify, men ett tips är att söka på fildelningssajterna eller köra den här spellistan jag skapat på youtube, inte mycket att titta på, men kör den på en flik i bakgrunden så spelar den igenom plattan precis som Spotify hade gjort.

Sida 1
  1. "True To The Trail"
  2. "Ballad For A Sex God"
  3. "Julian Cope Is Dead"
  4. "I Want That Girl"
  5. "Going Back"
Sida 2
  1. "Queen of the South"
  2. "I Believe In Rock And Roll"
  3. "Married Man"
  4. "I'm The King Of Joy"
  5. "Son of A Preacher Man"
  6. "Such a Parcel of Rogues in a Nation"

fredag 9 november 2012

100 Höjdare - The Teardrop Explodes - Wilder, 1981


Liverpoolscenen i början av 80-talet hade helt lämnat Mersey soundet bakom sig. Jag lyssnade mycket på trion Echo & The Bunnymen, som jag i sin tur gillade för deras The Doors influenser. Plattan Ocean Rain hade kunnat kvala in på listan, definitivt en bubblare.

Ian McCulloch som var sångare där hade en grupp som hette The Crucial Three tillsammans med Pete Wylie som bildade The Mighty Wah! och Julian Cope som skapade The Teardrop Explodes. Så mycket talang och framför allt så mycket ego i en och samma grupp kunde inte hålla i längden, så gruppen splittrades utan att nånsin spela in något. Man undrar ju hur det hade kunnat låta. Bigger than The Beatles for sure.

Pete Wylie gjorde singeln Come Back som snurrade hemma hos mig. Men det var Julian som verkligen fångade mitt intresse. Han hade texterna som ställde allt på ända och för mig har det alltid varit texterna före musiken. Inger fel på musiken dock. På debutplattan Kilimanjaro är det proppfullt med både musikalisk genialitet och vassa texter. Spotify har bara den utökade de lux versionen med 3 CD, men varför inte. Hitsingeln Reward fick inte plats på LPn och singelbaksidorna har också sina poänger. Första spåret heter Ha Ha I'm Drowning, man fattar direkt att detta är ingen dussinartist.

Men det är uppföljaren Wilder (1981) jag valt, lite mognare sound, lite mer melankolisk. Men glädjen finns där i låtar som Colours Fly Away och inte minst Passionate Friend, som handlar om hur man tar sig ur ett dåligt förhållande med huvudet högt.

Plattan på Spotify har fått ett antal bonusspår, ett par singelbaksidor; Windowshopping For a New Crown of Thorns bl a och sen EPn You Disappear From View, som var början till tredje plattan som aldrig blev av. Bra grejer, men mer melankoliskt än Wilder. De första elva spåren är Wilder, less is more.

Julian Cope startade sen en solokarriär som var lika spännande. Jag följde Liverpoolspåret och hittade fler skivor som skulle bli sönderspelade. Fortsättning följer.

 Sida 1
1. Bent Out Of Shape
2. Colours Fly Away
3. Seven Views Of Jerusalem
4. Pure Joy
5. Falling Down Around Me
6. The Culture Bunker 

Sida 2
7. Passionate Friend
8. Tiny Children
9. Like Leila Khaled Said
10. ...And The Fighting Takes Over
11. The Great Dominions