100 Höjdare - The KLF - The White Room, 1991

Nu kan det vara svårt att fatta, men på åttiotalet var det en väldigt tydlig gräns mellan rock och dansmusik. Dansmusik innebar i princip svart musik; disco, hip-hop etc. DJ-kulturen var i sin linda. När plattvändarna slutade prata mellan låtarna och började taktmixa vart man grymt imponerad.

Har ni följt med i 100 Höjdare-listan, vet ni att jag lyssnade en hel del på plattan The Man med Bill Drummond. Nästa gång jag hittade en skiva med honom på Waidele i Göteborg, kallades gruppen för The Justified Ancients of Mu Mu. Man hade hittat ett sätt att blanda alla möjliga musikstilar till en ny mix av rock och hip-hop, som senare skulle kallas ambient och acid house beroende på tempo.

Framförallt lånade man hejvilt från andra artister. Inte så att man snodde en melodislinga eller en textrad, utan hela delar av en inspelning. Samplingskulturen var född. Det fanns ännu inga regler för detta, men det fanns hungriga advokater på skivbolagen som ville stoppa den här utvecklingen. När LA MIX toppade englandslistan med Check This Out fick bandet betala mer i ersättning för alla samplingar än vad man dragit in på att sälja skivan. Inte lätt att få tag på den plattan idag.

Bill Drummond och bandmedlemmen Jimmy Cauty, från Liverpoolgruppen Brilliant, som Bill varit manager åt, hade samplat ABBA på sin debutplatta. Skivbolaget drog in hela upplagan och bandet tog sin gamla Ford och åkte till Sverige för att försöka komma överrens med Björn och Benny. Det blev aldrig något möte och plattorna eldades upp på en åker utanför Södertälje.

Efter detta bytte bandet namn till The KLF och skulle ägna sig åt mer renodlad dansmusik. Under åren mellan 1988 och 1991 tog man ett litet antal låtar och släppte dessa om och om igen i olika versioner. Oftast white label tolvor direkt till disc jockeys. Eftersom man inte kunde spela live på ett traditionellt sätt kan man jämföra detta med att turnera tills låtarna sitter och när plattan The White Room till slut släpptes efter att första versionen stoppats precis innan utgivningen, så satt låtarna verkligen. Låtarna är mixade för att passa ihop med varandra till en helhet och trots allt som hänt dessemellan är det en väldigt tydlig uppföljare till The Man. Lyssna på slidegitarren i Build A Fire t ex.

Nu var KLF ett av världens största band, ingen sålde fler singlar 1991. Nästa steg var att släppa en nio minuter lång episk version av America: What Time Is Love? med Glenn Hughes från Deep Purple på sång och sen toppa alltihop med Justified & Ancient med countrydrottningen Tammy Wynette.

Efter detta drog man sig tillbaka från musikbranschen och deletade hela sin katalog. Helt rätt. Man hade jobbat stenhårt med att finputsa de här ideérna i flera år. Att släppa en uppföljare hade varit kommersiellt rätt men konstnärligt fel. Det handlade aldrig om pengarna.

Vill man veta mer om KLF finns det en svensk högskoleuppsats här.

På spotify finns nästan inget, men youtube har videorna och här finns hela plattan med en bonus megamix.

01 - What Time Is Love (LP Mix)
02 - Make It Rain
03 - 3 AM Eternal (Live At The SSL)
04 - Church Of The KLF
05 - Last Train To Trancentral (LP Mix)
06 - Build A Fire
07 - The White Room
08 - No More Tears
09 - Justified And Ancient

100 Höjdare - Bill Drummond - The Man, 1986

I förra inlägget skrev jag om The Teardrop Explodes; efter att de imploderat släppte Julian Cope en soloplatta som heter Fried där han poserar på omslaget iklädd ett sköldpaddskal. Första låten är en sex minuter lång ögonvittnesskildring ur en jagad rävs perspektiv. Genialt, definitivt en bubblare på den här listan.

Andra låten heter Bill Drummond Said. Döm om min förvåning när jag en dag hittar en skiva med en snubbe som faktiskt heter Bill Drummond! Nyfikenheten var väckt. Tredje låten på Bills platta heter Julian Cope Is Dead. På den tiden behövdes det inte mer för att jag skulle öppna plånboken.

Bill Drummond var manager åt The Teardrop Explodes, därav kopplingen. Låten handlar om att han var tvungen att ta livet av Julian för att The Teardrops skulle få det genombrott de förtjänade.

Musiken kan beskrivas som skotsk country-rock. Elva låtar och en speltid på 33.35, ändå finns det plats för instrumentallåtar som skapar en stämning och inramning till de vassaste spåren, som I Want That Girl och I Believe In Rock & Roll. Skivan avslutas med att Bills pappa (som var präst) läser Robert Burns Such a Parcel of Rogues in a Nation.

Att skivan är just 33 minuter lång var säkert ingen slump. Bill sa upp sig från sitt skivbolagsjobb 1986 med anledning av att han var 33.3 år gammal och skulle egentligen ägna sig åt att skriva böcker. Mest känd blev boken The Manual om hur man skapar en hit som toppar försäljningslistan.  Bill hade fler äss i rockärmen, fortsättning följer...

The Man finns inte på Spotify, men ett tips är att söka på fildelningssajterna eller köra den här spellistan jag skapat på youtube, inte mycket att titta på, men kör den på en flik i bakgrunden så spelar den igenom plattan precis som Spotify hade gjort.

Sida 1

1. "True To The Trail"
2. "Ballad For A Sex God"
3. "Julian Cope Is Dead"
4. "I Want That Girl"
5. "Going Back"

Sida 2

1. "Queen of the South"
2. "I Believe In Rock And Roll"
3. "Married Man"
4. "I'm The King Of Joy"
5. "Son of A Preacher Man"
6. "Such a Parcel of Rogues in a Nation"