Dead By April Revisited

Tatueringar - Burnverktyget - Svartvitt. Funkar.

Regnbågsgalan Revisited

Jenny Silver, MaryJet, Icona Pop och Dead By April bl a stod på scen när det var bögarnas dag på Liseberg. Jag var och är ganska nöjd med bilderna jag fick till, det var starkt men bra ljus, så fattas bara. De här bilderna fick ändå ett lyft i Silver Efex.

RixFM galan på Götaplatsen

Det roligaste den här veckan har varit att få träffa mina idoler, alltså de andra konsertfotograferna. En del nya vänner har det blivit; igår skrev jag i ett mail till en av dom att jag hoppades att vi skulle ses igen i ett dike framöver. (Fotodike.) Den meningen trodde jag aldrig att jag skulle skriva. Inte heller trodde jag att jag skulle skriva att Darin gör mig alldeles varm i kroppen. Men så är det.

Igår när jag satt backstage och käkade min BLT, kom Darin in och frågade efter vatten. Efter jag ätit klart satte jag på porträttlinsen, ställde in kameran och frågade om det var okej att ta några bilder. Javisst, sa han. Slappna av, uppmanade jag och tog två snabba. Fem sekunder, klart. Han såg lite förvånad ut, men jag satte ju dom direkt. När det var hans tur att uppträda upplevde jag att han kände igen mig och pekade rakt på mig, och jag satte den med. Gav han mig extra tid? Det kändes som tiden stod stilla i varje fall. Och för er som fortfarande inte fattat; jag är inte kär i Darin, jag är kär i fotot jag tog. 

Gårdagen började med mulet väder, men sen kom solen. Jag vet inte hur tidigt de första tjejerna i kön kom, men vid tolv var de redan där, två släpptes de fram till scenkanten och klockan fyra började konserten. De som glömt vattenflaskan hemma i augustivärmen svimmade på löpande band.

Artistskaran vi bjöds på gick inte av för hackor, men varför dra ut på det i två och en halv timme och fylla ut med en timme karaoke? Loreen kunde gjort mer än låt t ex, även om det var skönt att hon toppade alltihop med Euphoria och gick av, så man fick åka hem. Visst var det kul, men man var rejält trött sen, och värre måste det varit för publiken

Regnbågsgalan på Liseberg

En dag på Pridefest, inga konstigheter. Först fick jag för mig att HBTQ stod för Hetro, Bi, Trans och Queer. Alla får vara med liksom. Men det är ju Homo inte Hetro. Vad är skillnaden mellan Queer och Homo undrar man då. Vet dom inte att lyckade förkortningar består av tre bokstäver, inte fyra. Tänk DVD, VHS, USB...

Sånt kan man sitta och fundera på när man väntar på att spårvagnarna skall börja rulla samtidigt som 10 000 paraddeltagare skall gå mot Lisebergsingångarna. Den kön var jag inte sugen på, så jag fortsatte till lilla ingången. Ingen kö alls. Trots dessa 10 000 var det gott om plats framför scen där transan Gretchen och en discjockey på gott humör försökte få igång publiken. Först ut var MaryJet, en artist som idol har spytt ut. Nej, så kanske man inte kan säga längre efter Loreens framgångar. Men lite anonymt tyckte jag att det var.

Icona Pop tyckte jag var mer spännande, två tjejer som mejslar fram dansmusik med hjälp av några lådor elektronik på scenen.

Jenny Silver glittrade i en hyllning till Donna Summer, och killarna i Youngblood möttes av ett överraskande stort jubel.

Sen kom kvällens höjdpunkt; Dead by April. De är ju riktigt coola, jag skulle gärna sett mer av dom. De verkade restan av publiken också tycka, för när Lili och Susie gick på var det tomt framför scenen. Kunde inte låta bli att ta några steg framåt, men då fick jag inte alls samma bra vinklar. Riktigt kul att fota var det på det hela taget. Det gäller att få BILDEN snabbt eftersom varje artist bara kör två-tre låtar. Så här blev det.