Detta är faktiskt den spelning jag sett fram emot mest av alla den här sommaren. Även om Bob Dylan är min husgud är jag också realist. Dylan år 2014 är inte densamme som 1966, inte ens som 2005.
Och Håkans väckelsemöte på Ullevi var jag ju nära att skippa eftersom jag är så less på fylleriet som följer med såna spektakel. Då visste jag inte att det skulle bli den största dagen i mitt liv.
Men Kai Martin & Stick! har jag inte lyssnat på sen 80-talet, men desto mer då. Jag har sett dom live flera gånger och hade precis alla singlar och Lp.
Det är därför det blir mer vidvinkel än vanligt på bilderna. Jag brukar komponera bilden i kameran, nu sköt jag brett för att kunna lyssna ordentligt samtidigt.
Det är naturligtvis vansinnigt bra, jag var 17-18 när jag diggade detta. Musiken går inte bara in i öronen; Jörgen Cremonese och Gomer Explenschs ljudmattor går intravenöst in i blodet. Texterna känns mer patetiska idag, men det beror förmodligen på att mitt tonårsjag var så patetisk och man minns hur viktiga dom här orden var då.
Kai Martin har en lång karriär som journalist bakom sig, men det är trummisen Ronny "Rock" Svensson som blev mest känd av grabbarna. Han är Sveriges ende filmkritiker som erkänner att han gillar Transformersfilmerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar