Solnedgång vid Klippan

Molnen var lovande igår, så jag åkte ut på fotosafari till bergen i Klippan. Det var egentligen en annan bild jag hade tänkt ta, men man kan ju inte bestämma var på himlen man vill ha molnen, så då får man tänka om.

Medan jag fotade hade jag pumpande dansmusik i bakgrunden, mycket trevligt. Det var ett gäng som körde ett minirave där medan solen gick ner.

The clouds looked promising yesterday, so I took a photo safari in the hills at Klippan, here in Gothenburg. It was another picture I had mind than the ones I took, since the clouds didn't really blew my way.

While I was shooting I had som nice dance beats in the background. Some guys had a mini rave there while the sun was setting.

Här kommer sommaren

Om du vill ta ett steg vidare med ditt fotograferande och har en lite mer avancerad kamera än mobilen, kan det vara dags att börja fota i RAW. Det låter lite läskigt kanske och själv hade jag i början fullt sjå med att lära mig hur kameran fungerade och sköt på det här steget så länge jag kunde. Det ångrar jag idag.

Bilderna jag fotat i JPG är vad de är, inte mycket att göra åt, medan de i RAW kan redigeras om till högre nivåer än vad jag var kapabel till när jag tog dom.

Bilden ovan är tagen i Fiskebäck vid sextiden igår kväll. Ljuset kommer in framifrån sidan vilket innebär att både himmel och vatten är väldigt ljust. Horisonten och fiskargubbarna blir silhuetter. Det första jag gjorde efter importen till Lightroom är att dra ner högdagrarna nästan i botten. Det gör att jag får fram mer detaljer i himlen och vattnet.

Skuggorna drog jag iväg åt andra hållet, vilket gör att jag får liv i horisonten och fler detaljer hos fiskarna. På några sekunder har bilden gått från att varit platt och trist, till åtminstone lite roligare.

I RAW formatet finns alltså mer information, men man måste själv bestämma vad man vill göra med den informationen. Fotar du i JPG bestämmer kameran detta åt dig. Lite extra tryck i färgerna, okänslig brusreducering osv.

När jag är nöjd med vad jag gjort i Lightroom exporterar jag filen i TIFF formatet för att behålla lite svängrum i Photoshop och Nik där jag jobbar vidare med färg, ljus, kontrast, brusreducering och eventuellt skärpa. När man väl har lärt sig detta tar det inte många minuter, men det är väl värt det.

If you want to take your photography a step further and own a more advanced camera than a cell phone, you should consider shooting in RAW. It may sound scary, and when I started out I was so busy learning how my camera worked that the concept of learning this was too daunting for me to take on. I regret that now.

The images I shot in JPG are what they are, while the ones in RAW can be re-edited to levels I wasn't capable of when I took them.

The picture above is from yesterday evening. The light is coming from the side which means that the sky and water are very bright and the horizon and the fishermen mere silhuettes. The first thing I did after importing it to Lightroom was to pull the highlights slider almost all the way down. That way I get more details in the clouds and the water.

I pulled the shadows slider almost all the way up which brings life and details to the horizon and the men. In a few seconds I turned a flat and uninspiring image into, well, a little less flat and uninspiring image.

So shooting in RAW will give you an image with more information, but you have to decide what to do with this information. Shooting in JPG leaves these decisions to the camera, more color, insensitive noise reduction and so on.

When I'm pleased with what I've done in Lightroom, I'll export the file as TIFF to get some leeway in Photoshop and Nik where I'll continue to work with color, contrast, light, noise reduction and maybe sharpness. When you have learnt all this, it won't take more than a few minutes, it's well worth it.

Säveån

Man kunde ha varit ute i natt och jagat norrsken, i varje fall enligt GP, men jag behöver min skönhetssömn. Däremot har jag inga problem med att stå med vatten till anklarna och vänta på att solen skall nå de dansande älvorna på Säveån. Det är magiskt.

Last night you could be out chasing the aurora borealis, at least according to the local newspaper. I, however, need my beauty sleep. I don't mind rising early though, so I spent this morning with my feet in the river waiting for the sun to reach the fog on Säveån. Absolutely magical.

Zombie-vetenskapsfestivalen

Visst, jag tog farväl av den här bloggen i förra inlägget, men den nya hemsidan är ju inte klar på ett tag och jag kan ju inte sluta fota bara för det. Igår tog jag med mig kameran till Bältesspännareparken där Vetenskapsfestivalen hade dragit igång med fokus på Zombies. Föredrag, sminkning och teater. Senare skulle det bli filmvisning och paneldebatt också.

Sure, I took farewell of this blog lats time I wrote, but the new homepage is not ready yet, and I can't just stop taking pictures, can I? Yesterday I brought the camera with me to Bältesspännareparken where the science fair had started with a zombie evening. Lectures, make up and theatre. Later on there would movie and a discussion.

Att vara fotograf

Det är få förunnat att vara fotograf. I varje fall om man läser valfritt fotoforum där frågan diskuteras med jämna mellanrum. Och jag kan förstå tanken. Efter tio år som säljare är det först nu jag kallar mig själv just säljare, och det står inte fotograf på mitt visitkort, det står att jag sysslar med foto och film. Titlar har aldrig intresserat mig. Status och like-kulturen vi lever i är heller inte intressant i sig. (Däremot kan likes vara en intressant värdemätare på vilka bilder folk tycker om.)

Samtidigt blir det lätt absurt om man tänker sig frågeställningen; fin bild, vem är fotografen? Och svaret då skulle bli, ingen, för att hen inte hade tillräckligt dyr kamera eller f-skattsedel eller vilka kriterier man nu satt upp för att få kalla sig fotograf.

Att vara fotograf kan ju faktiskt innebära lite vad som helst, även för en professionell fotograf. Det finns fotojournalister, polisfotografer, bröllopsfotografer, naturfotografer, etc.

Att vara fotograf innebär ju inte att man behärskar alla de här områdena. Det vanligaste är att man lär sig behärska en eller ett par områden. Skall man bli riktigt bra, skall man förmodligen bara syssla med ett litet smalt område.

Det allra bästa är att fota det man själv tycker om och älskar. Jag älskar musik, människor, djur, solnedgångar och fyrverkerier. Jag kanske inte vill kalla mig fotograf än, men nog kan jag känna en viss trygghet om jag åker iväg för att fota det jag älskar. Jag vet att jag kommer att få till åtminstone några lyckade bilder. Och ju längre tid jag får på mig, desto säkrare kan jag vara på att jag kommer att få bra bilder med mig hem.

Om man går tillbaka till början på den här bloggen kan man följa hela min utveckling till att bli den fotograf jag är. I början var jag en kille som köpt en systemkamera för att filma med den. En kille som fotade på auto och som sakta började lära sig hur kameran fungerade. Jag lärde mig lite hela tiden, ibland lärde jag mig så mycket på kort tid att jag blev helt yr.

För ett år sen drygt tog jag ett stort steg och blev med F-skattsedel. Det är inget jag kunnat leva på naturligtvis, men jag har kunnat investera i fina objektiv och mer utrustning, som i sin tur lett till att det blivit ännu roligare att fota.

Nu tar jag ett stort steg till och skaffar mig en riktig hemsida. Kanske är det kriteriet för att få kalla sig fotograf. Det är egentligen ointressant, det viktiga är bilderna jag tagit. Och nu blir det lite lättare för dig att köpa dom och hänga dom på din vägg där dom hör hemma.

I samband med det avslutar jag den här bloggen och fortsätter på min egen sida. Den här bloggen får ligga kvar som ett arkiv och som ett dokument över min utveckling från novis till någon som folk är beredda att betala för att anlita.

Few are allowed to call themselves photographers, at least if you are to believe any random photography forum on the internet. And I can understand where people are coming from. After working for ten years in sales, I only recently started to call myself a salesman, and my business card does not say photographer, it says that I do photo and film. Titles have never interested me, nor status and likes. (Although likes can be a good instrument to learn the value of your work.)

At the same time it can be slightly absurd, if you ponder the question; nice picture, who's the photographer? Well, no one, because he/ she didn't have a nice enough camera to call themselves a photographer, or whatever the criteria may be according to the internet mob.

To be a photographer can be so many things even for a proffesional photographer. There's photo journalists, police photographers, wedding photographers, nature photographers, and so on.

No photographer can grasp all these areas, you'll probably learn and enjoy a few of them. To be really good you'll need to specialise in a very narrow field.

The best thing to do is to shoot the things you really love. I love music, people, animals, sunsets and fireworks. I may not be ready to call myself a photographer yet, but when I'm about to shoot the things I love, I'm not that worried. I know I'm most likely to get a couple of good shots. Give me more time and I'll do even better.

If you go back to the beginning of this blog, you can see how I have developed as a photographer. You'll find a guy who bought a camera to film with, who took some pictures using the auto setting, and then slowly started to learn how to use the camera to get the shots he wanted. I kept learning all the time, sometimes baby steps and sometimes steps so big that I got dizzy.

A year ago I took a big step and got my company registered. I can't live off this obviously, but it allowed me to buy new and better gear, which in turn allowed me to take better photos.

Now I'm taking another big step and will be getting a new and improved home page. One step closer to be a real photographer maybe. Well, that is of no importance, what is important are the images. And now it will be even easier for you to purchase them and hang them on your wall where they belong.

I'm also terminating this blog to continue on my own page. This blog will still be here though as an archive of the work I've done, and as a record of my development from a mere novice to someone people actually are willing to pay for services rendered.

Caves + Roger Harvey + Against Me! på Pustervik

Igår hade jag tänkt fota solnedgången, men så fick jag ett mail om att jag var godkänd för konsertfoto, så då var det bara att rocka och rulla, snabbt packa om väskan och ta sig in till Pustervik där tre band väntade.

Caves började showen, en punktrio från Bristol i England. Väldigt mycket energi och det fanns flera möjligheter att få schyssta hoppbilder, men ljuset lämnade en del att önska och det krävdes verkligen att en av de starkare ljuskäglorna träffade rätt för att det överhuvudtaget skulle gå att fota. Men som sagt bra energi.

Andra akten var också en trio, med Roger Harvey i spetsen. Ett gäng från Pittsburgh. Lite lågmäldare och stillsammare. Där fanns möjlighet att experimentera med långsammare slutartider, men det var ändå inte tillräckligt med ljus.

Till sist då huvudakten Against Me! med Laura Jane Grace på sång. Ett punkband från Gainesville i Florida. Också mycket energi och många hoppbilder, igen i ett kompakt mörker dock. Men väldigt kul att fota ändå. Det är ju vad det är. Nästa generation kameror har förmodligen bättre möjligheter att pressa upp ISO ännu mer, och då blir de här problemen ett minne blott.

Yesterday my plans was to shoot the sunset, but then I received an email saying that I was approved to shoot a concert. I quickly repacked my camera bag and went to Pustervik where three bands were waiting.

Caves started the show. A punk trio from Bristol, England. Loads of energy, and there was several opportunities to get jump shots, if only there had been some stage lights. You really had to be lucky with the short bursts of white light to get anything. But real good energy.

The second act was also a trio, with lead singer Roger Harvey. A band from Pittsburgh. A bit softer and a chance to experiment with longer exposures, still not enough light though.

And finally the main attraction; Against Me! with lead singer Laura Jane Grace. A punk band from Gainesville, Florida. Also loads of energy and I've got quite a few jump shots, in complete darkness though. But still lots of fun to shoot. It is what it is. Next generation of cameras will probably have ISO settings that can conquer even dimly lit shows like this, and we won't even remember the struggles we had.

TBT - Cookies n Beans

Jag fick anledning att gräva i arkivet till en dag i augusti 2012 och hittade de här bilderna på Cookies n beans. Jag hade ännu inte lärt mig hur kameran fungerade och jag hade en sämre dito och ljussvagare linser, men jag hade börjat fota i RAW. Så jag tyckte det kunde vara kul att testa att redigera om bilderna utan att först  jämföra med de gamla.

Lite annan beskärning, annan vitbalans. Kul att se hur man har utvecklats. De gamla bilderna finns här.

I had a reason to dig back into the archives and found these pictures of Cookies n Beans from august 2012. I was yet to learn how the camera worked. I had an inferior model and slower lenses, but I had just started to shoot in RAW. Well, I thought it could be interesting to have another go at them without first looking at the old ones.

I have made a few different choices here, it's just a fun way to see what I've learned. The old ones are here.