Håkan the Movie

Trettio sekunder av Kom Igen Lena!, trettio sekunder av Ramlar och till sist nästan hela Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg med konfetti och allt. Filmat från ståplats med en kör på nära 70 000 personer. Magiskt.

Den här filmen fokuserar ju på publiken, men om du undrar hur Håkan ser ut, rekommenderar jag det här klippet jag gjorde efter senaste konserten på Liseberg. Här stod jag med en kamera i varje hand och försökte hålla mig upprätt i trängseln. Resultatet är så klart skakigt, men med förvånansvärt bra ljud och en närvaro som är oslagbar.

Håkan Hellström på Ullevi

Jag var lätt skeptisk när konserten flyttades till Ullevi. Mina erfarenheter därifrån rimmar illa med vad tidningarna skriver. Alltför ofta har jag hamnat bland folk som är mer intresserade av öl än musik. Idag kom dom från Norrköping, men som väl var fick jag några meter mellan dom och mig när konserten väl började.

Nu har jag inte läst en enda recension än, men för en gångs skull är jag övertygad om att jag kommer hålla med (sex plus?) Det är makalöst bra, fantastisk musik, ett fantastiskt band och en fantastiskt fin sommarkväll. Det är större än störst, det är en sån konsert som sågs av 69349 idag, men om tjugo år är det dubbelt så många som kommer att hävda att dom var där. Precis som jag hävdar att jag såg Håkan vara förband till Bad Cash Quartet och Caesar's Palace på Trädgår'n, eftersom jag jobbade där den kvällen. (Jag har inget minne av det alls. Den första egna minns jag däremot, då sprang jag fram och tillbaka mellan nattklubben och matsalen, där mina gäster satt och undrade vad som pågick. Det var också tokbra.)

Kameran skulle egentligen stannat hemma, men på med vidvinkeln och så chansade jag på att slinka igenom, och det gick! Jag filmade Kom igen Lena!, Ramlar och lite mer från Känn ingen sorg. Den kommer upp i morgon.

Roger Waters The Wall på Ullevi

Det är ju ett mäktigt koncept, mer en installation, ett konstprojekt än en konsert. Ljudet är makalöst bra för att vara på en så stor arena, med surroundeffekter och mullrande bas. Emellanåt sitter man där med ett stort fånigt leende på läpparna, men jag har ändå invändningar.

Jag ser alltid hellre ett band på en liten scen än Ullevi även om just detta hade varit svårt att pressa in på en inomhusscen. När Pink Floyds plattor nyss kom till Spotify lyssnade jag hungrigt på alla utom The Wall, eftersom den känns mest daterad. Jag hade hellre sett en konsert med favoritlåtarna från alla skivor (med Pink Floyd).

Inledningen är helt fantastisk med fyrverkerier och en spitfire som störtar in i scenen. Hur skall Roger toppa detta frågade jag förväntansfullt. Svaret är att han inte gör det. I slutet är det barntecknat på storbildskärm i tio minuter och jag gäspar lite. Muren rasar och det är över. Lite av ett antiklimax faktiskt. Men det har sina stunder absolut och jag är glad att jag fick chansen att se det.

Vi satt långt upp på Q-sektionen och jag tog bara upp kameran några gånger, ta bilderna för vad dom är.