Roger Waters The Wall på Ullevi

Det är ju ett mäktigt koncept, mer en installation, ett konstprojekt än en konsert. Ljudet är makalöst bra för att vara på en så stor arena, med surroundeffekter och mullrande bas. Emellanåt sitter man där med ett stort fånigt leende på läpparna, men jag har ändå invändningar.

Jag ser alltid hellre ett band på en liten scen än Ullevi även om just detta hade varit svårt att pressa in på en inomhusscen. När Pink Floyds plattor nyss kom till Spotify lyssnade jag hungrigt på alla utom The Wall, eftersom den känns mest daterad. Jag hade hellre sett en konsert med favoritlåtarna från alla skivor (med Pink Floyd).

Inledningen är helt fantastisk med fyrverkerier och en spitfire som störtar in i scenen. Hur skall Roger toppa detta frågade jag förväntansfullt. Svaret är att han inte gör det. I slutet är det barntecknat på storbildskärm i tio minuter och jag gäspar lite. Muren rasar och det är över. Lite av ett antiklimax faktiskt. Men det har sina stunder absolut och jag är glad att jag fick chansen att se det.

Vi satt långt upp på Q-sektionen och jag tog bara upp kameran några gånger, ta bilderna för vad dom är.

Roger Waters Ca Ira på Kulturkalaset

Det finns inte så många legender från 60-talet kvar som man kan hoppas på att få fota på nära håll, så givetvis ville jag fota Pink Floyds gamle frontman Roger Waters. Opera är inte min grej och jag blev inte frälst igår heller, men kul att få vara med och visst det är mäktigt när de här sångarna tar i så att hela avenyn lyfter. På bilderna tror jag ni ser Christian van Horn, Sally Matthews, Bryan Hymel, och Oren Gradus.

Jag var mest imponerad att jag kunde använda telet fast det blivit mörkt. Handhållet lyckades jag få hyfsat skarpa bilder ner till 1/25 dels sekund. Fototidningarna brukar rekommenera dubbla telelängden vilket hade inneburet 1/1200 dels sekund. Fortfarande stadig på handen som synes.