Ikväll blev det en gammal 1900-talsfilm, som min yngste son lite nedsättande brukar säga. Ett tidsdokument om den krävande 24-timmars biltävlingen i Frankrike. Som film är det inte mycket att hämta här, det är ett misstag att leta upp filmen för att man är Steve McQueen-fan, racingfan däremot, då är den ett måste. Alla de där bilarna lekte man med när man var liten i form av Corgi Toys, det är nostalgi.
Jag tyckte mig se Malin från Saltkråkan på läktarna och mycket riktigt det var Louise Edlind i hennes enda internationella roll.
Här berättar hon lite om hur det var.
Den sista bilden är inte från filmen tyvärr, då hade jag höjt betyget ett snäpp till.
Jag gillar gamla filmer, speciellt om de är i Technicolor och är från 60-talet, men faktum är att man oftast ändå blir lite besviken. Tempot är ju sällan högt och det som var så himla nytt och bra då, är inte lika fräscht längre. (Diskbänksrealim någon...) Men ibland hittar man en pärla, som Flottans gullgossar från 1961 med Steve McQueen i huvudrollen. Själv hatade han den och han gjorde heller aldrig någon mer komedi. Ja, du läste rätt; komedi. Steve spelar med överdrivna gester och är faktiskt riktigt rolig. Precis som flera andra av skådisarna, som en mycket närsynt Paula Prentiss och en Jack Weston som är svag för flaskan t ex. Jack och Steve spelade ju ihop igen i The Thomas Crown Affair 1968, en av mina absoluta favoritrullar.
