Det är väldigt roligt att redigera bilder, men min inställning nu är helt olik den jag hade 2012 när jag tog dessa bilder. Då satt jag länge och experimenterade. Drog i alla rattar jag hittade, mycket klonande och finputs. Och det var ju helt rätt. Då. Det är så man lär sig vad man kan göra.
Nu vill jag att det ska gå fort, och ändå bli bra så klart. Som ett experiment tog jag ett antal bilder från 2012 och redigerade så som jag gör nu och jämförde med hur det blev då. Ibland blev resultatet lite överraskande. Bilderna på Ebbot hade ett blåstick som jag visserligen gillar. Det fick honom att se ut som en urman från tundran, men att konvertera till svartvitt eller styra upp sticket funkade bättre, så som jag ser det nu.
Samma med bilden på Lenny Kravitz; ett blåstick som var så lätt att korrigera och bilden på Amii i Parralox som var röd, också det snyggt, men när det blir rätt får bilden ett annat djup.
Bilderna på Pernilla Andersson och Daniel Gilbert tillhör fortfarande mina favoriter, där ville jag egentligen bara uppdatera dom till att vara allt de kan vara.
