Inscannade diabilder

Inför mina föräldrars guldbröllop nu i november roade jag mig med att restaurera ett antal diabilder de scannat in och satte ihop dom till en liten fotobok. Klickar ni upp bilderna och bläddrar så ser ni vilket jobb det innebar. Förutom att jag justerat kontrast, ljus och färg, har jag fått jobba med kloningsverktyget, plåstret och även penseln.

Någon purist kanske anser att jag förvanskat originalfotot, eftersom jag skapat illusionen av ett kortare skärpedjup än fotografen ville ha. På just den här bilden tyckte jag att det funkade och det gjorde också att det gick betydligt snabbare att få bort allt damm och alla repor. Men på en annan bild kanske det hade varit bakgrunden som varit mest intressant. Tidsmarkörerna är ofta de där små detaljerna som hyllbårder, dörrhandtag eller en tavla.

När man köper sin diabildscanner tror jag få tänker på att det är en liten kamera man köper. Om man bara tänkt titta på bilderna på datorn, lägga upp de på webben eller printa ut bilder i normalstorlek, så klarar man sig med det mesta. Men skall man göra förstoringar av någon bild får man ta sig en funderare.

Den här bilden är i original 0,5 megapixel. Finns det någon som skulle tänka sig att köpa en kamera med 0,5 megapixel, eller ens en mobilkamera? Mitt tips är att köpa en scanner av bättre kvalitet på blocket och när projektet är klart, sälja den på blocket. I bästa fall har det inte kostat dig en spänn.

Mitt andra tips är att skaffa tryckluft på burk och blåsa bort dammet. Jag använder den till att blåsa bort damm från sensorerna i mina kameror och det är naturligtvis något man gör på eget bevåg, men det har funkat bra för mig hittills. Finns hos välsorterade pappershandlare.

Bilden är från början av 60-talet och naturligtvis nostalgimumma för mig. Att titta på diabilder var det närmaste vi kom filmvisning när jag var liten och kanske låg jag just på den ryamattan när vi gjorde det.