Bloggen måste dö

Det blev nästan fyra år här på Blogger, men nu är det dags att styra upp detta så jag börjar nu blogga på min egen sida, som du hittar här.

Almost four years have I been here on Blogger, but now it's time to start blogging on my own page that you find here.

Tough Viking i Slottsskogen

Det här tuffe vikingloppet kommer att kännas i kroppen i några dagar. Och hur skall det inte vara för de som sprang det då!

Banan var 8 km och det var lika mycket som vi gick längs spåret enligt stegräknaren och upp och ner för berget. Skorna blev blöta och ben och fötter värker. Men jag slapp doppa mig i gyttja, bada i iskallt vatten och få elstötar, så jag klagar inte.

Väldigt kul att fota, nästa gång lägger jag fler timmar på detta istället för att stressa runt på knappt två timmar.

This Tough Viking run will be felt in my body for a few days to come. And just think about the people who actually raced it!

The track was 8 km and we walked just as much according to the pedometer along side the course, up and down the hill. My shoes got wet and my legs and feet ache. Well, at least I didn't have to walk through mud, bathe in ice water and get electric shocks, so I'm not complaining (much).

Great fun to shoot though, next year I'm putting more time down for this.

Gatufoto vid Röda sten

Två bilder från tidigare i veckan. Vissa purister skulle kanske inte kalla detta gatufoto eftersom jag bryter mot två regler. En del anser att gatufoto måste vara i svartvitt. Jag anser att det är att göra det lätt för sig, det är svårare att få till det färgmässigt.

Dessutom har jag fotat med tele, och det är ju så klart lättare än att stå och fota rakt i ansiktet på någon, men det är också telet som är idén bakom den här bilden, att trycka ihop avstånden mellan människorna och kranarna.

Two pictures from earlier this week. Some purists would perhaps not call this street photography since I'm breaking two rules. Some say it has to be in black and white, I say that is making it easy for yourself. It's more difficult to get nice colors that connect.

Also I used a tele lens, and that is of course easier then being right up in someones face, but the tele is the idea behind this image, to pull the cranes closer to the people.

The golden boy

I den kreativa processen är man ofta ensam som fotograf, därför blir det väldigt mycket roligare när man är några stycken som jobbar ihop. Det här började för två år sen när jag såg en väldigt grafisk bild på en pojke som var målad i guld med bar överkropp. Det där skulle vara kul att testa tänkte jag och nu föll bitarna på plats.

Moa Markusson som jag fotat tidigare kunde hjälpa mig med sminket. Jag hade idén om att det inte skulle vara ett guldlager utan även mörkare skuggor, men exakt hur det skulle bli överlät jag åt henne och jag tycker resultatet blev fantastiskt.

Leo Aadland är en instagramstjärna och multitalang. Mycket lätt att jobba med, egna idéer, rör sig hela tiden, en känsla för vad som behövs, helt enkelt.

Vi började med att fota inomhus mot svart bakgrund och rökmaskin, mest för att det skulle gå lite tid så att solen skulle sjunka lite.

Jag hade tre locations dit vi kunde åka, solen var fortfarande väldigt skarp, så det blev Trädgårdsföreningen där det finns lite skugga, och de här guldstatyerna står. Jag hade bara sett pelarna som sticker upp över staketet, men väl på plats fanns det en ännu coolare som blev en perfekt bakgrund.

Solljuset var skarpt och jag vill helst fota med kort skärpedjup, då kom lilla GM1:an till användning igen. På den kan jag gå upp till 1/16000 dels sekund och därmed strypa ljuset lite till. Överexponerade bilder är svårare att rädda än underexponerade. Här hade vi också hjälp av Moa som assisterade med en guldreflexskärm.

Leo ville bli fotad mot körsbärsblommor, så efter det åkte vi till Seminarieparken och fotade det sista.

In the creative process, you are often alone as a photographer. So it's quite a treat to share the burden with someone else. This idea originated two years ago when I saw a graphic picture of a young boy painted in gold. That was something I wanted to try and now it came together.

Moa Markusson, whom I've shot earlier helped me with the make up. I had the idea that it wasn't just gonna be gold but also shades, but the details I left to her, and I think she did an amazing job.

Leo Aadland is an instagram star and multi talent. Easy to work with, has his own ideas, moving all the time. He simply knows what the photographer needs.

We started by shooting indoors against a black background and a smoke machine, mostly to pass the time and let the sun sink a little.

I had three locations in mind, the sun was still harsh, so I chose Trädgårdsföreningen for the shade and where you can see these gold pillars rising above the fence. Getting there we found another gold statue that was even better.

I wanted to shoot with a short depth of field and so I had to use the small GM1 for these shots, it allows me to shoot at 1/16000 sec, effectively keeping out the light and avoiding overexposed shots. You can save an underexposed shot, not so if you overexpose. Moa helped us here with a gold reflector screen.

Leo also wanted to be shot against the cherry blossom, so we went to Seminarieparken for the final shots.

Soluppgång över Göteborg

För ett tag sen var jag på stadsupptäcksfärd med särbon och besökte Sjöbergen. Även om man levt snart femtio år i Göteborg finns det fortfarande fina ställen man aldrig hittat till. Väl där såg jag den här vyn över Älvsborgsbron och tänkte att jag skulle vilja fota soluppgången där.

Men det brann lite i knutarna. Jag har bara bil fram till sommaren. Man kan cykla i och för sig, men man är ju lat också, och solen går ju upp tidigare och tidigare ju längre man väntar. Idag vaknade jag halv fem och molnen var lovande, så jag stack iväg.

Vissa morgnar är soluppgången som en tvåstegsraket. Först blir molnen djupröda om det är ett tjockare molntäcke och ljusare om det är tunnare. Sen kommer solen och himlen blir orange.

Jag var framme strax efter fem och hann precis rigga när himlen blev röd, sen klingade det av lite innan det startade igen. Då var det frestande att hitta ett annat motiv, men jag stod ståndaktigt kvar. Det var ju den här bilden jag ville ha, och jag kommer nog aldrig att göra om just detta igen. På vägen hem stannade jag till på ett par ställen till och fotade Sjömanshustrun och Damen.

A while ago me and my partner was on a city safari in our own hometown Gothenburg and discovered Sjöbergen. I have lived here almost fifty years and there are still magical places I've never been to. Going there I saw this view of Älvsborgsbron and decided that I wanted to shoot it while the sun was rising.

But I had to hurry. I'll only have access to a car until summer. I could ride a bike of course, but I am lazy, and the sun will rise earlier and earlier the longer I wait. Today I woke up early and the clouds looked promising, so off I went.

Some mornings the sunset is like a two step rocket. First the clouds turn deep red if they are thick and lighter red if they are thin, then sun rises and they turn bright orange..

I arrived around five o'clock, and I was just about ready when the sky turned red, then it declined a bit until it started again. It was tempting to go and look for another view, but I stuck it out, thinking I probably never do this again. On my way home I stopped taking shots at the Sea mans wife and the floating dock Damen.

Angry Ducks

Vi var i Botaniska i söndags då den här andhanen bestämde sig för att komma fram till oss och fråga om vi hade något bröd eller annat gott med oss. Det hade vi tyvärr inte, därav den bistra uppsynen.

Bilden är tagen med min lilla Panasonic GM1 och 25mm f1.4 1/1600 sek. Strålande sol, men jag skuggade med min kropp när jag lutade mig över särbon för att ta bilden.

We visited the Botanical gardens last Sunday, when this mallard drake decided too see whether we had some bread or any other delicious treats. We didn't, hence the grim look.

The picture is taken with my small Panasonic GM1 and 25mm f1.4 and 1/1600 sec. Stark sunlight, but I was shading with my body as I was leaning over my partner to take the pic.

Solnedgång på Bunkeberget

Efter att ha varit ute och farit två kvällar i sträck ville jag inte åka lika långt igår så jag valde att fota från Bunkeberget i Gamlestan.

När man fotar landskap är det lätt gjort att man bara tänker vidvinkel i alla lägen, så jag ville visa här hur det blir om man tänker lite utanför boxen och hakar på ett tele istället.

Nedersta bilden är motsvarande 14 mm och översta är 90 mm. På nedersta bilden är det (för) mycket blå himmel, medan telet krymper ihop avstånden så att molnen täcker mer bildyta. Just igår blev detta en intressantare bild, tycker jag. Men det beror ju på hur mycket vackra moln man har att jobba med.

After being out two evenings in a row, I didn't want to go that far away yesterday, so I went to Bunkeberget in Gamlestan, here in Gothenburg.

When you're shooting landscapes it's easy to just use your wide angle lens out of old habit. I wanted to show you here what happens when you think out of the box and use a tele lens instead.

The last picture here is shot with the equivalent of 14 mm and the top one 90 mm. On the last picture there is too much blue sky for my liking, while the tele brings the background in closer and fills the frame with clouds. Yesterday this was the better choice, but it depends of course with how the sky looks.