Jul på Liseberg

Jul på Liseberg verkar ha blivit ett måste för varje Göteborgare, igår kändes det som om ALLA var där. Riktigt trångt. Om man som jag är måttligt road av shopping, inte minst när det gäller tingeltangel, blir det nästan lite jobbigt. Men visst det är ett bra sätt att kickstarta julen på. Det är ju lite märkligt att det bara är en månad kvar till julafton.

Sister Sin på Sticky Fingers

På Sticky Fingers denna november kväll spelar fyra punkband på första våningen och fyra hårdrocksband på top floor. I en mindre stad hade man kallat det för festival, här kan man slinka in för en hundring och få ett av Sveriges bästa hårdrocksband som huvudakt.

Vi är många som har längtat efter att Liv Jagrell och grabbarna i Sister Sin skulle få komma till Stickys stora scen, äntligen någorlunda vettigt ljus. Som vanligt är det en helt fantastisk show de bjuder på, snacka om energi!

Bilderna är klickbara. Som alltid.

Jag fotade även förbanden, håll utkik efter bilderna som kommer upp här så småningom.

Vilken härlig dag!

Så här års står ofta en tröstlös fotograf och huttrar i buskarna när han förtvivlat försöker fånga en blåmes som pickar i sig ett äpple större än han själv. Allt medan ISO-värdena rusar i höjden.

Så underbart då när det plötsligt blir en fin dag. Som igår!

Först stod jag i Säveån och fångade morgonljuset, med viss framgång. När jag sen var ute i bilen körde jag vilse och hamnade vid Billdals ridskola. Den låga solen gav ett fint ljus, inte minst när det var bakom hästarna. De två som slogs på riktigt kunde jag tyvärr inte komma nära eller få ljuset rätt, men det var ändå eb väl använd halvtimme.

På eftermiddan traskade jag upp på Utbyberget, och fångade solnedgången som blev en av årets bästa. Såna här dagar ger en hopp om livet.

Höstpyssel

Vad gör en fotograf när de grå dagarna tornar upp sig som ett pärlband av... grå...pärlor, och solen lyser, ja, med sin frånvaro? Jo, det är då man tar fram sina studiolampor och leker lite.

Extra kul blir det om man skapar ett tema, i de här fallen var det en tävling för förkylningsmedicinen Coldzyme och temat var förkylningstips.

I den övre bilden ligger några citrusskuvor och simmar i en glasskål fylld med mineralvatten. Skålen har jag i sin tur ställt på en LED-lampa. Det krävdes en del varsamt redigerande för att få fram både detaljer och färg.

Honung som sakta rinner ner i ett hett glas vatten? Nej, iskallt faktiskt, ångan man kan ana kommer från min rökmaskin. Det är alltid väldigt kul när man får använda den. Här fick jag hjälp av yngste sonen med honungen, det var stressigt ändå.

Filmtipset - Populaire

Nu var det ett tag sen jag tipsade om någon film, men det beror mest på att de bra filmer jag sett inte behöver uppmärksammas mer. Som enigt hyllade Gravity t ex. Det enda man behöver veta om den är att 3D som vanligt inte tillför mer än att bilden blir mörk och suddig, men den är bra; se den!

Vad får man då om man blandar en kärlekskomedi och en sportfilm med lika delar nostalgi och kitsch? Kanske den snygga franska filmen Populaire.

Rose Pamphyle söker jobb som sekreterare hos stiliga ungkarlen Louis Échard i femtiotalets Frankrike. Rose har bara en talang, hon är en fena på att snabbt hitta tangenterna på en skrivmaskin.

Louis ser en möjlighet att coacha henne till att bli den snabbaste sekreteraren i världen. Hur ska det gå, skall kärleken finna de unga tu, och skall hon vinna titeln?

Detta är naturligtvis en lätt och ganska flyktig film, men attans vad snyggt det är. Hör du till dom som gärna pausar en scen i Mad Men för att suga i dig de göttigaste stilrena detaljerna, får du ditt lystmäte här. Snygga bilar, kläder och inredningar och en underbar cinematografi. (7/10)

James Morrison meets West Coast Big Band på Trädgår'n

Det absolut roligaste med att ha en blogg, är när den leder till möten IRL. När folk kontaktar mig och vill bli fotade i ett eller annat sammanhang. I helgen hörde West Coast Big Band av sig och ville att jag skulle komma till Trädgår'n och fota dom.

Chansen att jag skulle kommit på tanken självmant att fota just den här spelningen kan vi väl kalla minimal. Desto roligare då att jag fick göra det.

Västkustpojkarna och flickan, gästas av James Morrison som mer eller mindre är född på scenen och han är alldeles fantastisk. Han har en uppsjö av historier och anekdoter som alltid leder till sköna skratt, och både publik och (stor)band är trollbundna.

Att han sen gör saker med sina trumpeter som i varje fall jag aldrig upplevt live, gör ju inte saken sämre. En helt fantastisk jazzkväll blev det.