100 Höjdare - Ted Gärdestad - Droppar av solregn

Jag lyssnade på ABBA 1973, då Ted redan slagit igenom. Som sjuåring räckte det gott med ABBA, så Ted upptäckte jag inte förrän på 90-talet. Vi var på en konsert på Liseberg där både Harpo och Ted uppträdde. Min vän var ett stort Ted-fan och jag gillade Harpo.

Harpo har ju lite problem med synen och var inte riktigt i fas med publiken, men skall ha en eloge för sin energi. Ted var ju heller inte riktigt med, han hade sina hjärnspöken med på scen, så resultatet blev en av de mest skruvade konserterer jag varit på.

Men musiken kommer alltid att finnas där. Teds musik och brorsan Kenneths texter är en sån där fantastisk kombo som inte händer så ofta och det är så tidlöst; man tänker aldrig att den låten är inspelad -72 och den -79. Inte ens att Blue Virgin Isles i den svenska versionen Himlen Är Oskyldigt Blå är inspelad 1993. Den låten och För Kärlekens Skull också från 1993 ger en tyngd till Teds karriär som jag misstänker att han annars hade saknat. De två låtarna kommer man att sjunga också om 200 år, de är en del av den svenska låtskatten. Ingen av dem finns på något av Teds studioalbum. Därför är det bästa ur boxen Solregn ett självklart val till min lista över Hundra Höjdare, hundra sönderspelade album. Boxen är också bra, men som de flesta Cd-boxar så var den roligare att köpa än att lyssna på.

Spotify

1. I'd Rather Write a Symphony
2. Sol, vind och vatten
3. Jag vill ha en egen måne
4. Jag ska fånga en ängel
5. Oh, vilken härlig da'
6. Eiffeltornet
7. Snurra du min värld
8. Angela
9. Satellit
10. Rockin'n'Reeling
11. Ge en sol
12. Come Give Me Love
13. Låt kärleken slå rot
14. Lyckliga dagar
15. När showen är slut
16. Chapeau Claque
17. Buffalo Bill
18. Himlen är oskyldigt blå
19. The Reason
20. För kärlekens skull

Tänk till lite!

Skivbolagen har ju varit snabba att skylla sin sjunkande försäljning på fildelningen. Men utöver det faktum att cd-skivorna förlorade sin sex appeal när dom flyttat in i var mans hem, (tänk på hur förvaringen förändrades med tiden - cd-ställ - hylla - skåp), och att kopieringsskydden gjorde att skivorna inte kunde spelas på exempelvis dvd-spelare, (vilket var dödsstöten för min del), kan det ha funnits andra orsaker?

Givetvis generaliserar jag, men notera ändå hur det först går från väldigt specifika idoler till att innefatta en hel genre, innan intresset för musik värd att slåss för helt försvinner. Är det av ondo? Utbudet av musik har väl aldrig varit så stort som idag, när man börjar gräva efter svensk musik har det aldrig funnits lika många artister, kanske för att informationsflödet tidigare var mer begränsat. På åttiotalet läste jag tidningarna Schlager och Smash Hits, och tittade på Bagen med Cia Berg. Kom det inget om banden där, hittade jag dom inte. Nu är dom inte längre än en knapptryckning eller en viral video bort. Alla artister kanske inte kan leva på sin försäljning, men har det inte alltid varit så? Titta här på hur Stikkan Andersson uttrycker det i Halv sju 1971, 5:30 in i klippet.