Kulturkalaset Dag 2

Det är ju inget kalasväder man möter när man kommer in till stan, men jag lyckas ta mig till Bältesspännarparken och Twisted Feet GBG City Jam.

Förra året tyckte jag det var jättekul att fota eftersom det blir coola actionbilder, men också för att det är en sån fantastisk stämning där inne. Väldigt mycket positiv energi.

Jag har en idé med mig att jag vill använda den extrema vidvinkelzoomen, men för att få bilden jag vill ha, hade jag behövt komma mycket närmare. Trots plats vid ringside är jag inte tillräckligt i smeten. Jag testar också för första gången att fota med kontinuerlig fokus. Jag brukar fota med single point, fördelen med det är att jag pekar på ansiktet och får skärpan där, (ögat om jag är tillräckligt nära).

Men de här ungdomarna är för snabba för mig och AFC funkar överraskande bra. Zoomen har f4.0 och jag tänker att det är skärpedjupet som gör att det funkar, men i slutet testar jag den fasta Leicalinsen med f1.7 och det funkar lika bra på den. (Den har alltså ett mycket kortare skärpedjup.) Faktum är att jag får får fler bra bilder sista halvtimmen med den än jag fått de två timmarna innan med zoomen.

När benen inte klarar att sitta på golvet mer, drar jag mig till Kungstorget där Göteborgs Alternativa Orkester gör sin första konsert någonsin.

Därpå blir det dags för Skrattfesten med Niklas Andersson, Emma Knyckare, Marika Carlsson, Jesper Rönndahl, Pterina Karlsson, Özz Nüjen och Peter Apelgren.

19.15 skall det starta, 19.14 börjar det ösregna och Niklas Andersson konstaterar att det är som att uppträda för en samling badbollar när han tittar ut över havet med paraplyer.

Regnet påverkar säkert både publik och de på scenen, men roligt blir det ändå till slut.

Badjävlar på Trädgår'n

Precis som man kan bli mjuk i kroppen men ändå fylld med energi efter en massage, blir man mjuk i själen men fylld av glädje efter bra stand up. I kväll fick vi väl gräddan av humorsverige.  Fantastiskt. Eller kompetent, trivsamt.

Man undrar lite hur snacket gick innan vem som skulle öppna och värma upp åt dom andra, och vem som skulle få gå ut sist och casha in på de andras slit. För det blir ju alltid roligare ju längre det håller på.

Augustifamiljen - Streetsmartfestivalen

På lilla Grönsakstorget hade man väl ändå trott att folk skulle stå som packade sillar när Augustifamiljen och Peter Apelgren bjuder på gratis underhållning i världsklass. Klockan tolv när det ska börja står jag ensam framför scenen redo med kameran. Folk står visserligen avvaktande längs sidorna men riktigt fullt blir det aldrig.

Jag hyllade Augustifamiljen så mycket i somras, så jag ska inte upprepa mig, bara konstaera att detta är så klart riktigt bra. Kanske tappar de lite efter att ha tagit en lång middagspaus och skall upp och köra ett set till, men det måste ju vara lite märkligt även för dessa alerta herrar att ta en sån lång paus innan "extranumrena".

Peter Apelgren hyllade jag väl också på Skrattfesten på Kulturkalaset, han är också i högform. Men en ståuppare skall man inte se medan man har skämten i färskt minne. Illusionen om att allt är påhittat i samma stund som det sägs krackelerar lite. Men det gäller ju alla komiker, hemligheten bakom humor är ju att få det att se ut som man inte alls förberett sig, utan bara improviserar.

Skrattfesten på Kungstorget

Med bara ett piano att skyffla undan gick det fort för komikerna att ta över scenen. Inga andra fotografer på plats! Lite marigt är det ju att fota stand up. Man vill ju inte utmärka sig; plötsligt är man en del av showen, men jag klarade mig nästan.

Konferencier var Niklas Andersson, precis som hela showen blev han roligare allt eftersom. Det behövs tydligen lite uppvärmning, kan inte ha varit helt lätt för Tobias Persson som fick inleda. Måns Möller är mer bekant för mig och roligare. Hela showen teckentolkades, något som fascinerade oss likväl som komikerna. Går det att dra vitsar på teckenspråk, hur fixar man tajmingen samtidigt som man stressar med att tolka "analblekning"? Mina döva grannar skrattade i varje fall. Karin Adelsköld bjöd verkligen på sig själv, kul med snygga och roliga tjejer. Özz Nûjen behöver bara säga "dålig stämning" så skrattar jag. Jesper Rönndahl är känd från P3 och har en torr humor som lyfte publiken på Kungstorget. Till sist sopade Peter Apelgren hem det. Han är ett geni, det finns säkert ett manus, men han får oss att tro till 100% att allt han säger kommer till honom i samma ögonblick eller till och med i ögonblicket efter han säger det, alltså att han själv har lika roligt åt det som kommer ur munnen på honom för att han är helt oförberedd på vad han nu skall säga. I det läget går det inte ens att fota, kameran skakade för mycket när jag skrattade.

Som vanligt: klicka upp första bilden så slipper du scrolla.