Jag har sett ganska många konserter på Taubescenen på Liseberg de senaste två åren, men inget liknar detta. För dom som inte varit där är det ett ganska litet område med bänkar och sittande publik. Alltid. Om nån ställer sig upp är vakterna snabbt där och säger till. I vanliga fall.
Panda Da Panda kanske inte är stor nog för stora scenen, men han är absolut för stor för den här scenen. Alla står upp och ingen ser nåt, men men, det är kul när det händer nåt annorlunda. Som tur var höll alla bänkar i varje fall.
Jag började formulera meningar som skulle förklara musiken och fenomenet Panda Da Panda, men jag insåg snart att det lät precis som när den äldre generationen skulle recensera Beatles på 60-talet. (Inga jämförelser i övrigt.) Jag fattar alltså ingenting, mer än att kombinationen karismatisk frontfigur plus DJ-grejen verkar vara ett vinnande recept.
Otroligt kul att fota var det. Taubescenen är ju lurig så här års när solen ligger på hårt. Ibland har jag kameran i markhöjd riktad uppåt för att få med lite scenljus. Nu blev det tvärtom, så jag har redigerat lite hårdare än vanligt.
