P3 Guld på Scandinavium

Lördagkvällen tillbringade jag med ett presspass på P3 Guldgalan i Scandinavium. Innan galan var det röda mattan, en ny upplevelse för mig. Skulle egentligen behöva en blixt som laddar snabbare för att riktigt få till det, men tanken var att jag skulle lära mig och även bilderna utan blixt funkade hyfsat.

På bilderna ser ni Joy, som gjorde en effektfull entré för att göra reklam för sin singel Kattliv, Thomas Stenström och Say Lou Lou. De som pussas kan vara kändisar eller bara ett ovanligt coolt par som tog chansen med oss lättlurade fotografer. (Uppdatering: Tjejen är Little Jinder och killen Tommie X.) Ane Brun, Kakan Hermansson, Marlene, Hurula och Adam Tensta poserade vant. Ola Salo, Sanna Bråding och Josefin Johansson kände vi igen i varje fall.

Själva galan fick jag fota från läktaren, jag provade först med teleobjektiv, men bländare 5,6 blev kolsvart och 2,8 var inte mycket bättre, så det blev bara en handfull bilder och jag njöt av musiken istället. Det roliga med att fota konserter överlag är att man upptäcker ny musik. Nya favoriter för mig blev Seinabo Sey och Beatrice Eli. Det finns en officiell spellista på Spotify för den som är nyfiken på hur de inblandade låter.

Efter galan fick vi gå upp på scenen och fota vinnarna. Trångt och fotografer överallt, så trångt att undertecknad fastnade på bild i Aftonbladet.

Fint bakgrundsljus, så när min blixt inte hann med räckte det och på en av Veronica Maggio bilderna fick jag draghjälp av någon annans blixt. Linda Pira, Beatrice Eli och Crucified Barbara är de andra som fick fira.

Efteråt var det fest på Park Lane. Där fick jag öva på att antasta kändisar som har betydligt roligare saker för sig än att bli fotade av mig, men som ändå snällt lät mig ta några bilder. På bilderna ser ni Ane Brun, Love Antell, José Gonzáles, Ida Redig, Mattias Andréasson och Albin Johnsén.

I spent my saturday night with a press pass at the P3 Guld Award Show. We started with shooting the red carpet photos, a new experience for me. I should really buy a faster flash, but even without the extra light it turned out ok.

Hera are pictures of Joy, who did quite the entrance to plug here new single Kattliv (Cat Life), Thomas Stenström and Say Lou Lou. The kissing couple could be celebrities or just a really cool people who took a chance with us easily fooled photographers. (Edit: The girl is Little Jinder and the boy is Tommie X.) Ane Brun, Kakan Hermansson,  Marlene, Hurula and Adam Tensta are no strangers to the red carpet. Ola Salo, Sanna Bråding and Josefin Johansson were recognized by everybody though.

The show itself I had to shoot from the stands. I tried the long zooms, but an aperture of 5,6 turned out to slow and even the shorter one with 2,8 was too dark. So just a handfull of pictures from me. Instead I enjoyed the show, the great thing about shooting concerts is that you're constantly discover new music. New favorites for me was Seinabo Sey and Beatrice Eli. If you're curious about the music, there's an official playlist here.

After the show we were allowed to enter the stage to shoot the winners. Crowded and photographers everywhere, so crowded in fact that yours truly ended up on a picture in Aftonbladet.

There was a good background light, so even when my flash didn't reload, the pictures turned out ok.  One of my pics of Veronica Maggio was even helped by someone elses flash. Linda Pira, Beatrice Eli and Crucified Barbara also celebrated.

And the night ended on Park Lane where I stalked celebrities who surely had better things to do than pose for me, but still smiled for the camera. Here's Ane Brun, Love Antell, José Gonsález, Ida Redig, Mattias Andréasson and Albin Johnsén.

Så mycket sämre

Så var årets säsong av Så mycket bättre slut, kvar är bara efterfesten med duetter. Och precis som vanligt är proffstyckarna överraskade av att de sämsta ögonblicken ur årets låtskörd inte är lika bra som de bästa ur alla tidigare omgångar.

Jag lyssnar fortfarande på vissa låtar ur alla säsonger, tror jag, men hur många jättehittar har det blivit egentligen? På rak arm kommer jag bara på Mikrofonkåt och Min far och jag. Än så länge vet vi inte om någon av årets låtar kommer att nå dit. Ska jag gissa på någon, tror jag på Carolas tolkning av Love Antells Gatorna tillhör oss.

Carola är så klart årets vinnare, hennes turné blev både utsåld och förlängd och hon har dessutom lyckats ta låtar från samtliga artister och gjort dom till sina. Precis vad programidéen går ut på. Det är ingen kontroversiell åsikt, jag tror de flesta håller med mig.

Årets förlorare tycker jag Orup är, jag hade väntat mig mer. Hans tolkningar är trevliga och som i Främling till och med överraskande, men jag kommer aldrig att lyssna på dom igen.

Det är faktiskt bara Carola och en artist till vars låtar jag favoritmarkerat, och det är Kajsa Grytt. Har man inte hört Tant Strul innan, och kanske inte ens punk så som det lät i slutet på 70-talet, kan jag förstå om det blir obegripligt. Men enligt mig har Kajsa precis som Carola, tagit sig an samtliga låtar hon tolkat med attityden att göra dom till sina, helt kompromisslöst. Och hon har lyckats. Konstnärligt då, inte kommersiellt. Lite nätkärlek till Kajsa.

Lovebilden ovan fotade jag i slutet på sommaren 2012, Kajsa fotade jag i början på samma säsong, men då visste jag inte vad jag sysslade med. Men jag filmade ett par låtar och här i Som änglarna är det ett jäkla driv. Jag älskar alkisen bredvid mig som sjunger med och lever sig in i musiken.


Love filmade jag också och hade turen att filma när han sjöng sin största hit Pokerkväll i Vårby Gård.

Augustifamiljen på Liseberg

Strax efter klockan sju börjar det regna, men det gör inte mycket. Augustifamiljen börjar inte spela förrän klockan åtta. Trots regnet är vi många som redan bänkat oss. Vi vet alla något och det är att det här gänget är mer än Håkan Hellströms kompand. Augustifamiljen är inte en orkester, de är en organism. De är så satans samspelta att man inte vet var augusti börjar och juli slutar. 

När det börjar ösa ner tar några skydd under scenen medan andra härdar ut i sina Lisebergregnrockar och går till en "happy place". Själv kurar jag under mitt paraply och lyssnar på stand up med Nick Swardson i lurarna. Strax före åtta kommer äldste sonen som får hålla paraplyet så jag kan plåta.

När Augustifamiljen går på är det tjockt med folk, kapellmästare Sporsén är mäkta imponerad, men lite regn stoppar inte längre en Göteborgare. Det är bara en tidsfråga innan vi utvecklat gälar här på västkusten.

Först ut på plan är Weeping Willows Magnus Carlson, som får sjunga Morrisseys Everyday is like Sunday. Det blir ju allsång direkt, i varje fall från mig och mina grannar.

Edith Backlund är nästa gäst och hon är så söt att jag glömt vad hon sjöng, men jag tror det var från hennes egen platta, (den är vansinnigt bra, lyssna!) innan hon kom tillbaka och sjöng Joni Mitchells Both Sides Now.

Näst ut är Love Antell från bandet Florence Valentin, som avslutar sitt set med röjiga Pokerkväll i Vårby gård, som jag hade turen att filma.

Youtube: Magnus Carlson sjunger Smokey Robinsons The Tracks of my Tears och sin egen Jag ber dig. Love Antell sjunger Thåströms (Imperiets) Kriget med mig själv.



När gänget går av efter ett två timmar långt set är man lycklig och tacksam, vilken fantastisk avslutning på den här konsertveckan, nu blir det inga konserter för min del förrän Kulturkalaset.

Augustifamiljen består av:
Stefan Sporsén, trumpet, keyboard och sång
Oscar Wallblom, bas och sång
Daniel Gilbert, gitarr och sång
Simon Ljungman, gitarr och sång
Labbe Grimelund, trummor och sång
Björn Almgren, saxofon

Klicka upp bilderna så blir det lättare att bläddra.