Visar inlägg med etikett dexys midnight runners. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett dexys midnight runners. Visa alla inlägg

tisdag 4 mars 2014

100 höjdare - Dexys Midnight Runners - Too-Rye-Ay, 1982


När man är väldigt ung kommer vissa skivor att träffa en rakt i hjärtat, det blir mer än bara en bra lp, mycket mer än en hitsingel och utfyllnadslåtar. Man får en livlina.

Kevin Rowlands andra epos har fått en oväntad kultstatus på senare tid. Länge överskuggades skivan av den enorma hiten Come On Eileen. Under hela åttiotalet träffade jag ingen annan som gillade hela albumet, det var bara hitten folk kände till. Man kan önska att Kevin Rowland aldrig tjänat alla de där pengarna på Eileen. Pengarna gick mest till droger och det blev bara en skiva med Dexys till innan han tog en lång paus.

Men det här är deras Sgt Pepper med en programförklaring som första spår, detta är keltisk soul proklameras det och ett hopp om att detta skall bli något alldeles extra framförs i andra låten. Och det blir det verkligen.

I Kevins röst finns allt; hopp, förtvivlan, glädje, sorg, kärlek. Och texterna har allt en vilsen tonåring behöver.

Det går inte att lyfta låtar ur det här, allt hänger ihop. Jag blir galen på att Spotify plockar bort Plan B från spellistan, det blir ett hål där, någonting fattas, men lyssna ändå, så klart.

Dexys Midnight Runners - Too-Rye-Ay på Spotify

Side One
No.TitleWriter(s)Length
1."The Celtic Soul Brothers"  Kevin Rowland, Jim Paterson, Mickey Billingham3:07
2."Let's Make This Precious"  Rowland, Paterson4:03
3."All in All (This One Last Wild Waltz)"  Rowland, Paterson4:08
4."Jackie Wilson Said (I'm in Heaven When You Smile)"  Van Morrison3:06
5."Old"  Rowland, Paterson5:00
Side Two
No.TitleWriter(s)Length
6."Plan B"  Rowland, Paterson5:04
7."I'll Show You"  Rowland, Paterson2:41
8."Liars A to E"  Rowland, Paterson, Steve Torch4:10
9."Until I Believe in My Soul"  Rowland, Paterson7:00
10."Come On Eileen"  Rowland, Paterson, Billy Adams4:07
Fler höjdare

tisdag 7 juni 2011

Dexys Midnight Runners - Passion och envishet

Vissa band har jag haft ett större intresse för än andra, förmodligen är det så att dessa band är anledningen till att jag har det intresse för musik som jag fortfarande har, om man aldrig hittat de där banden man brinner för, utan bara diggat spridda låtar, hade man säkert hittat något annat intresse, sport kanske, vad vet jag.

Dexys var mitt favoritband i början av åttiotalet, ofta kallas de för ett "one-hit-wonder" pga den massiva hiten med Come On Eileen, men de hade faktiskt en Englandsetta även innan den med Geno. En blandning av det typiskt brittiska och Stax soundet, innan helomvändningen med fioler och folkmusik till Too-rye-ay. Det är inte märkligt att man hör så lite av dom och sångaren Kevin Rowland numera, det är nästan märkligare att de slog överhuvudtaget. Rowlands perfektionistiska hållning ledde till att de helt slutade prata med pressen och bara kommunicerade med fansen genom annonser i musiktidningar redan 1980. Visserligen på en tid när många fortfarande läste om musik, men ändå. Stenhård disciplin gällde också bandmedlemmarna som fick rätta sig i ledet och anamma den musikaliska och modemässiga inriktning som gällde för dagen och även ta sig an strikta träningsprogram som inkluderade löpning i grupp för att stärka bandmoralen.



Bandets andre frontfigur Kevin Archer ställde inte upp på detta och lämnade Dexys för att starta Blue Ox Babes. Rowland svarade med att sno stilen från dom och skapa mästerverket Too-Rye-Ay.



Rowland tog inte bara stilen och fiolriff utan man plockade även en av violinisterna; Helen O'Hara från Blue Ox Babes. Nåväl, talanger lånar, genier stjäl. Och resultatet blev fantastiskt.



Nästa skiva; Don't stand me down, kallades när den kom för ännu en total helomvändning. I själva verket hade de bara bytt kläder. Luffarstilen var nu utbytt mot kostymer á la banktjänstemän. Kevins envishet yttrade sig i att vägra släppa singlar trots många fina spår, som exempelvis This Is What She's Like:



Kevin Rowland släppte sen två soloalbum med covers, det första, The Wanderer, 1987, med ett lätt countryfierat sound, och det andra My Beauty kom 1999, efter att han varit hemlös och haft drogproblem. Kevin försökte promota albumet iklädd kvinnokläder och dålig make up. Albumet sålde inget och sen dess väntar vi fortfarande på nytt material. En låt har släppts på MySpace, It's Ok Johanna.

<>


Kevin gjorde också en otroligt bra konsert på Trädgår'n i Göteborg för knappt tio år sen. Han var i god form och såg ut att ha kommit på fötter igen. Publikens gensvar var fantastiskt, och bar honom på sina axlar genom hela konserten.