Timbuktu Revisited

När Timbuktu ställde upp sitt storband på scenen i början av juni trodde jag att jag hade koll på kameran och vad som behövdes för att klara avstånd och knepigt ljus, men ännu var det ett tag kvar innan jag hade lärt mig hur det där funkar. När jag kom hem hade jag inte en enda bild jag var nöjd med. Det har aldrig hänt nån annan gång. Men det tvingade mig att verkligen tänka till. Här har dom fått en omgång i Silver Efex.

Daniel Gilbert Revisited

Daniel Gilbert stod också på Lisergs lilla scen i juni och kämpade med ett starkt solljus. För mig var det mer det trista scenljuset. Men den första bilden här lyfte  i mina ögon till en av mina bästa bilder nånsin av behandlingen i Silver Efex, den andra har jag alltid gillat. Kanske fick den en extra skjuts av att vara svart vit.

Filmtipset - 2 x Bryan Cranston

Efter en nästan tvfri sommar har jag nu mer än väl kommit ikapp och det mesta man utsätter sig för i tvsoffan är ren dynga. Jag vill gärna känna att det jag ser på är spännande, och det gör väl alla. Det är väl därför deckare är så populära, själv klarar jag inte just den genren. Varför vet jag inte, men jag tappar snabbt intresset.

Jag och yngste sonen blev nyss klara med dom fyra och en halv säsonger som finns ute med Breaking Bad och det är förmodligen den bästa serie vi sett. Första avsnittet börjar med att huvudpersonen Walter White spelad av Bryan Cranston står ute i öknen i bara kalsingarna och ser allmänt förvirrad ut. När avsnittet sen fortsätter går vi tillbaka i tiden och man tänker för sig själv: ok, när skall vi komma till den där ökenscenen, i slutet av säsong ett eller måste vi vänta till säsong fem? När vi insåg att vi fick svaret i samma avsnitt, jublade vi lite. Inget flum som i Lost.

Det är Bryans rollprestation och karaktärsförvandling som gör hela serien så bra som den är. Nån kanske missat den här serien helt och inte vet vad den handlar om, så lite kort; Walter White är en hunsad kemilärare som knäcker extra på den lokala biltvätten. När han drabbas av cancer, inser han att han måste dra in mer stålar snabbt och börjar koka crystal meth.

Början på säsong två är lite utdragen, men det lyfter sen och det finns scener i alla säsonger som bara handlar om relationerna mellan de olika paren som är lite sega, men dom kanske gör att även tjejer får ut något av det här. Mycket sevärd i varje fall.

I Argo spelar Bryan en så utseendemässigt annan figur att man knappt känner igen honom, det är först när han skäller ut en medarbetare som man hajar till. Filmen handlar om ett gisslandrama i Iran 1979. Den är regisserad av Ben Affleck och han har också satt sig själv i huvudrollen som hjälten Tony Mendez och det är nog det enda man kan invända emot. Han känns inte trovärdig för fem öre och varför inte rollbesätta en latino i den rollen? Men strunt i det och strunt i att det låter som om det skall vara en politisk film. (Och strunt i att den bara är löst baserad på vad som verkligen hände.) Det här är nagelbitande spänning. Affleck missar inte ett trick för att hålla spänningen uppe. Och det håller hela vägen. 8/10

Erik Hassle Revisited

Satt en dag här och blickade bakåt i bloggen. Första tanken var att jag inte är så grym som jag tror ibland, men sen kom jag ihåg att det tyckte jag inte själv heller för ett år sen Jag kämpade ju faktiskt intensivt med att kräma ur så mycket som möjligt ur kameran och det var inte förrän på sensommaren det började närma sig ett resultat.

När Erik Hassle besökte Liseberg i juni var det största problemet den starka solen. Jag har valt tre bilder jag gillar och istället för att bara tweaka dom så har jag gjort om dom totalt. Den redan redigerade bilden från förra året har jag öppnat i Silver Efex Pro, som är en plug in som gör bilder svartvita på ungefär samma sätt som en app funkar i mobilen, fast man har större möjligheter att jobba vidare med förinställningarna. Efter det har de fått en tur till i Photoshop.

Det var kul, kommer nog att komma mer sånt här i väntan på att alla konserter drar i gång.

Love of my life

100 Höjdare - Harpo - Moviestar, 1975

Tittar man i Bonniers rocklexikon från 1987 står där inte en rad om Harpo. Det är ganska märkligt egentligen med tanke på hur få svenska artister som vid den här tiden hade tagit sig utanför Sveriges gränser, men också väldigt talande för hur man såg på "pop" i det svenska musikklimatet då. Det var inte riktigt fint. Proggens ideal fanns fortfarande kvar, i varje fall i journalistiken. Ett annat exempel på hur det kunde vara är ANC galan 1985, ett politiskt evenemang där Per Gessle och Marie Fredriksson fick uppträda på nåder utan att vare sig stå med på affischen eller vara med på  Dubbellpn som släpptes efteråt. Ett par år senare var dom ett av världens största band. Så stor blev aldrig Harpo, men han tog sig in på Englandslistan och han var stor i både Australien och Tyskland.

Det som fångade mig med Harpo var framförallt att han är en så stark låtskrivare. Moviestar bjuder förutom titelspåret på massor av poppärlor. Motorcycle Mama blev också en hit, men det finns inga svaga spår här. De andra tidiga plattorna har också massor med hits, det mesta finns på Spotify, jag saknar bara Harpo & Bananaband från 1975 med fina Magiska Mona.

Många artister känner säkert en begränsning av att publiken förväntar sig mer av samma som förut, för stora lappkast i karriären är svåra att sälja in. Harpo försökte med att släppa en skiva för barn och en platta med töntiga covers på rockklassiker, skivor som snabbt hamnade i reabackarna, och sen lyckades han inte hitta tillbaks till de svenska hitlistorna. Men Moviestar kommer ingen att glömma.

Moviestar på Spotify.

• Sida 1: Motorcycle Mama Harpo's Helicopter Moviestar Valerie Beautiful Christmas

: 3:23 : 2:18 : 3:21 : 2:52 : 3:07

• Sida 2: I Wrote A Love Song Dancing Child Freedom Bird The World Is A Circus Japanese Winter

: 3:41 : 3:24 : 1:55 : 3:35 : 3:51

Fler Höjdare

100 Höjdare - Manic Street Preachers - This is My Truth Tell Me Yours, 1998

Här skulle jag egentligen skrivit om en platta med det engelska bandet Belle & Sebastian. Under en ganska lång period körde vi tre plattor med dom samt den här skivan med Manic i cd-växlaren på jobbet. Ingen klagade, vilket annars brukade ske ganska snabbt. Det är inte omöjligt att detta är den skiva jag lyssnat på flest gånger av alla tack vare det.

När jag nu återvänder till dom och lyssnar mer intensivt, känner jag trots det inte igen låtarna på Belle & Sebastian skivorna. Jag tror de lämpar sig bäst som bakgrundsmusik helt enkelt. Det låter coolt och ibland kommer en liten grej som sticker ut. Mer sällan en hel låt tydligen.

This is my truth fick gå en hel del i bilen också, vilket gör att alla texter sitter och alla melodier finns under huden. Den här skivan är en sån platta som fungerar utmärkt som ett alternativ till en greatest hits platta. Även om "bara" fyra singlar släpptes från plattan och bara If you tolerate this... blev en riktigt stor hit, så känns det som om varje låt är betydelsefull. Vissa av de här texterna har varit som musiken ur mitt liv ibland.

This Is My Truth Tell Me Yours på Spotify

1. "The Everlasting" - 6:08
2. "If You Tolerate This Your Children Will Be Next" - 4:50
3. "You Stole the Sun From My Heart" - 4:20
4. "Ready for Drowning" - 4:32
5. "Tsunami" - 3:51
6. "My Little Empire" - 4:09
7. "I'm Not Working" - 5:51
8. "You're Tender and You're Tired" - 4:37
9. "Born a Girl" - 4:12
10. "Be Natural" - 5:12
11. "Black Dog on My Shoulder" - 4:48
12. "Nobody Loved You" - 4:44
13. "S.Y.M.M." - 5:57

Fler Höjdare.