Delsjön

Dagbilden är från i påskas och kvällsbilden är från igår kväll.

The daytime picture is from easter and the night one is from yesterday.

En grinig gubbes grubblerier

Det sägs att om man inte röstar rött när man är ung, har man inget hjärta. Och röstar man inte blått när man blir äldre har man ingen hjärna. Förnuft och känsla. I det Sverige jag vill bo i skall båda få styra. De röda får sätta kursen och de blå får ta oss så nära land man kan komma.

Men det Sverige jag bor i sätter de röda kursen och de blå har ingen motor. Sverige driver håglöst mot stupet.

När jag var liten var jag alltid tvungen att välja. Godis eller en legobil. Bio eller en större legobil. En serietidning eller Kamratposten. Nej, i det senare fallet fick jag inte välja själv. Mamma gjorde det valet åt mig. Och så är det i politiken också, man måste göra val. Grupp ställs mot grupp varje dag faktiskt. Arbetslösa mot de med ett arbete. Sjuka mot friska och så vidare. För alla som äger en plånbok är det självklart att pengarna inte räcker till allt.

Men så tänker jag på hur jag var som förälder, behövde mina barn välja? Kanske, men även om vi inte var rika var det dyrare saker de inte alltid fick, som ny dator varje år. Är det därför vi har en generation som står i kommunfullmäktige och skanderar "Allt åt alla", samtidigt som de idiotförklarar sig själva?

Jag tror att vi alla har vänner på Facebook som någon gång beklagat sig över att de inte har råd med vad det nu kan vara. Men vad de egentligen beklagar sig över är att de tvingas välja. Månaden därpå skryter man gärna över ett lyxinköp när lönekontot åter är påfyllt.

Måste vi välja då? Nej, det går att fortsätta blunda för verkligheten. Problemet är att då väljer någon annan åt oss. I Sverige innebär det att Jimmie Åkesson blir statsminister. Och om Lövfen inte klarar av det, är det någon som vill tänka tanken fullt ut att SD bildar regering?

It's been said that if you don't vote left when you're young, you have no heart. And if you don't vote right when you're older you have no brain. Sense and sensibility. In the Sweden where I wanna live both of them will steer. Let the red set the course and the blue take us as close to shore as possible.

But the Sweden where I live, the red has set a course and the blue lacks a motor. Sweden is drifting closer to the cliff.

When I was young life was full of choices. Candy och a Lego car. The movies or a bigger Lego car. A comic book or Kamratposten (educational kids magazine). Well, in the latter case I didn't do that choice, my mother did. Just like in politics, choices are made all the time. Group against group. The working against the jobless. The healthy against the sick. Everybody who has a wallet knows that you can't buy everything.

Then I think about what kind of parent I was, did my kids have to choose? Maybe, but if they did it seems it was the more expensive things, like new computers every year. Is that the reason we have generation screaming "Everything to everybody", while declaring themselves to be less than reliable.

I think we all have friends on Facebook who at some time have complained about their lack of funds when they want something. What they're really complaining about though is that they have to choose. The next month with new money in the bank they are bragging about their new luxury purchase.

Do we have to choose? No, it's possible to keep on with our eyes closed. The problem is if we don't choose someone else will make that choice for us. In Sweden that means that the extreme right will run our country. And if the current government can't let a day go by without making fools of themselves. Just imagine SD running this country. Where would they find qualified people for all positions?

Påskbrasan vid Kåhögs Gård

Det var tre påskbrasor i Jonsered igår och jag valde den vid Kåhögs gård. Ett par meter hög och även om man använde gasol och eldkastare så tog det en stund innan det tog sig ordentligt. Det blev rejält varmt efter att tag och killarna med gasolen ska ha en eloge som höll sig nån meter ifrån bara tills det brann tillräckligt bra.

Jättekul att fota, men efter ett tag kände jag att det räckte och skulle vända hem. Då skedde ett påskmirakel. Två mirakel faktiskt. Fullmånen steg bakom grantopparna. Dessutom hade jag helt utan anledning teleobjektivet med mig, jag hade glömt att ta ur det ur väskan!

Den som någon gång försökt planera in månfoto, vet att månen är helt oberäknelig för en vanlig dödlig. Den går upp lite när som helst och lite var som helst. Visst man kan kolla upp det där på nätet och det finns säkert nån app, men gick den upp ett klockslag och på en plats ena kvällen är det helt annorlunda kvällen därpå, till skillnad från solen då.

Till sist fick jag lite glädje av stativet också, med lite längre slutartider.

There were three bonfires to celebrate easter in Jonsered last night. I choose the one by Kähögs farm. A couple of meters high and it was lit by a flame thrower. It took a while for the fire to get really started and the guys who lit it really took a beating by the hot flames. Kudos.

It was lot of fun to shoot, but after a while I thought I had enough and was ready to head home. Then an easter miracle happened. No, two miracles. The full moon rose behind the bonfire and I had for no good reason brought my telephoto lens with me. I forgot to take it out of the bag!

If you ever gone out to shoot the moon, you know it's rather unpredictable. It will rise anytime and anywhere. Sure you can look it up online and there's probably an app for it, but if it rose at one time and place the other night, it will be nothing like that the next. Unlike the sun.

In the end I also used my tripod to shoot some longer exposures.

Påskbrasa vid Bertils Stuga

Bertils stuga vet väl varenda göteborgare var den ligger. Jag med, jag har varit där och fikat några gånger under årens lopp. Fast nu idag när det var lite viktigare att vi faktiskt var på rätt sida Delsjön visade det sig att det heter Café Lyckan och att Bertils stuga låg på andra sidan sjön.

Nåja, vi var ute i god tid och hann köra runt till rätt sida. Påskbrasan var inte helt torr efter regnskurarna och vätan underifrån, så den fick ett dieseltillskott som inte gjorde mer än fotograferna glada. Till slut fick brandkåren rycka in och visa hur man tänder en eld. Det började sakta ta sig, men solen hade gått i moln och vinden var kall, så jag gjorde som de flesta andra och drog mig tillbaka.

In the south of Sweden at easter we gather old christmas trees and whatever we can get our hands on that will burn, and light a big bonfire. This particular bonfire was a bit wet and despite dousings of diesel, the fire just didn't start. 

In the end the firemen had to step in and take over. Dry wood was gathered and splintered. It may have finally been ok, I don't know, the wind was cold and the sun was gone. So like most of us I headed back.

Maritiman

Det blev en fin solnedgång igår lite överraskande. Eftermiddagens kompakta molntäcke löstes upp och det blev istället för få moln. Jag satte mig i bilen utan att egentligen veta vart jag skulle åka och hamnade vid Maritiman på Packhusplatsen.

Solen gick ner bakom en kran så jag hittade min bild ganska omgående. Lite längre bort satt ett gäng tiggare och söp och skrålade, så jag valde att inte utforska motivmöjligheterna åt det hållet. Men det kom ett större moln som gled in i position så jag kunde använda vidvinkeln också.

I redigeringen är det mer kontrast och ljus jag jobbat med än att bara dra på färgerna. Att bara dra på färgmättnad gör att mycket detaljer försvinner, medan kontrastreglagen gör precis tvärtom.

It turned out to be a rather nice sunset yesterday after all. Almost too few clouds. I took a drive without really knowing where I'd end up and found myself by Maritman (Gothenburg's warship museum) at Packhuspiatsen.

The sun was setting behind one of the cranes, so I found my picture straight away. Further down some romaninan beggars were boozing and making a racket, so I chose not to explore the photo opportunities there. Later on one big cloud came sailing my way so I could use the wide angle zoom also.

In the editing process I used the contrast tools more than just saturation. Just pushing the colors makes you lose details, while contrast is just the opposite.

Stenhuggare

Jag hugger i sten, jag jobbar mig inåt tills jag ser en kontur, skaldade Lasse Winnerbäck på den tiden han var bra, och så kan det vara med foto också. Igår var jag nere vid Säveån i Partille Centrum och jagade ett motiv som ständigt undflyr mig, på vägen tillbaka till bilen ser jag att molnen ligger snyggt vid kyrkan och kutar dit.

Väl där börjar jag mejsla ut den översta bilden. Nästan försiktigt provar jag olika vinklar innan jag hittar rätt. Men är ljuset det bästa det kan bli? I morse var jag tillbaka igen strax efter sju och hoppades att morgonsolen skulle göra något kul med molnen. Nja.

Några kundbesök senare har solen stigit en bit och jag åker tillbaka igen och där satt den.

När man ändå är där är det intressant att gå och läsa på gravstenarna, titlarna på de som ligger där. Postiljonen, tulltjenstemannen, hemmansägaren... Och stenarna som står utmed kyrkan, historiens vingslag och allt det där. Det är inte helt lätt att läsa vad som står, men på den första kan man läsa Her under ligger begrafven Cirstina Andersdotter Död anno 16xx. Märklig (fel)stavning på Cristina och ca 400 år sen.

På den andra står det: Her under ligger begrafven Olof Andersson Död anno 1692.

Photography can be a lot like stonemasonry. You start with something and you work your way to the core. Yesterday I was in Partille centre, looking for an image that constantly eludes me. On the way back to the car I took a look over my shoulder and saw that the clouds looked nice by the church, so I ran back.

Then I started carving out the top picture, moving in slowly, trying different angles before I found the right one. But what about the light, is it the best it can be? This morning I went back around seven, hoping that the morning sun would find something fun to do with the clouds. Well. 

I did a little work and went back when the sun had risen a bit in the sky, and there it was.

While I was there it was interesting to read the stones. People were proud of their titles, post master, toll master, even homeowner. And the stones along the church, the tides of history and what not. It's not that easy to read the text but the first one reads: Here under lies buried Cirstina Andersdotter Dead anno 16xx. Did they spell Cristina wrong, who knows, it was 400 years ago.

The second one reads: Here under lies buried Olof Andersson Död anno 1692.

Ännu en skrytpost

Efter lång väntan är den äntligen levererad; den största tavla jag fått sälja. Två meter bred! (Och för att ta udden ur detta på svenskt manér, vill jag påpeka att detta var den tredje tavla jag sålt någonsin.)

Den här kommer att hänga i Optimeras butik här i Göteborg, på bilden är den gröna skyddsplasten fortfarande på. Minnesgoda läsare kanske minns att de köpte en mindre tavla av samma bild tidigare. Den skeppades ner till Malmö, då den blev väl liten på den vägg där den ska hänga.

Det är ju häftigt så klart att se en av sina bilder i det här formatet. Det är häftigt att se sina bilder tryckta i vilket format som helst, men så här stora är det inte alla fotografer förunnat att få se sina bilder någonsin.

Det här med att jag inte sålt så många tavlor än, hoppas jag ändra på snart när den nya hemsidan är klar. Då kommer det att finnas en webbshop där man enkelt kan beställa bilder. Det blir fortfarande på fotoscenen.se, men den här bloggen kommer att avslutas och så börjar jag om på min egen sida.

In other news:



Det här är ett webbtvprogram från Freemantle Media i England. De har gjort ett reportage om E-Types vikingarestaurang i Stockholm och så ville man illustrera hur han är som artist på scenen och då köpte man tre bilder av mig. Väldigt kul att se, i varje fall för mig. Du kommer direkt till klippet här.

At last it's delivered; the biggest print I ever sold. Two meters across! (And to not oversell myself, in a typical Swedish manner, I'd like to point out that this is just the third print I ever sold.)

This one will hang in Optimeras store here in Gothenburg on the image here the green protective cover is still on it. You might remember me writing about them buying a smaller version of this a month ago. That one is in Malmö now as it was too small for the wall it was intended for.

It is an amazing experience to see one of your own pictures in this size. It's amazing to see your pictures in print period, but not all photographers will see their pictures this big ever.

The fact that I haven't sold that many pictures yet, I hope to rectify soon when the new website is up and running. There will be a webshop where you easily will be able to order prints. The adress will be the same, but I'll stop blogging here and start over at the new site.

And in other news. This is a web tv show from Freemantle Media UK. They've visited Swedish singer E-Type's viking restaurant in Stockholm, and they wanted to illustrate the showmanship of him with three of my concert pics. Lot's of fun to see, at least for me. Go straight to the clip here.