Just nu vill alla vara politiskt korrekta, vågar man på Facebook skriva att man röstat på SD upptäcker man snart att vänner slutar vara vänner. Att tycka och tänka olika gäller bara om man tänker och tycker samma.
Jag undrade ett tag (precis som de 13% som gick ett steg längre och faktiskt röstade på SD) att om det nu var så att SD hade helt fel i allt de säger, varför kan det då vara så att en politiker som Dror Feiler (V) istället för att argumentera väljer att spela saxofon för att överrösta Jimmie Åkesson. Det där är en vanlig taktik som används av många redan från unga år när de håller händerna för öronen och säger Ba-ba-ba. De flesta slutar dock med det när de når vuxen ålder.
Även om frågorna är känsliga borde de gå att diskutera, men sen insåg jag att ingen politiker någonsin svarat rakt på en enda fråga, även enkla ja och nej frågor får långa invecklade undflyende svar. Se exempelvis när Maud Olofsson sju gånger på raken lyckades undgå att svara på samma fråga om Nuon-affären. (Man kan tycka att de borde ha någon sorts prisutdelning till politiker som så skickligt undviker att ta ställning, men de värsta är att de har det. Läs: Mauds nya jobb.)
Alla debatter med SD leder oundvikligen till att man måste ta ställning för det som SD är emot och det är så klart varje politikers mardröm, även om de skulle lyckas slå hål på det som stålrörskillarna hittat på själva.
Fast det var inte det jag skulle skriva om utan det nya fenomenet med alla dessa tiggare. Det är trots allt ett ganska nytt fenomen i Sverige och jag tror ingen riktigt vet hur man ska förhålla sig till det. Hur PK man än är.
Jag tror de flesta av oss svenskar begriper att vi har det riktigt bra jämfört med större delen av världen, det finns en vilja i oss att dela med sig. Hur mycket man vill dela med sig av och till vem är naturligtvis valfritt. Jag vill slå ett slag för Läkare utan gränser, som alltid varit hjältar, men som nu med Ebolan är större än så för mig.
Jag ger alltså inget till tiggarna och har heller inget problem (längre) med att heja på dom och bara gå förbi. Jag kan inte hjälpa alla och efter skatt tjänar de bättre än mig. (Jag har ingen vidare lön, så du kan förmodligen inte skylla på samma sak.)
Polisen har uppskattat att en tiggare drar in 800:- om dagen. det blev de stark kritiserade för, själva säger tiggarna att det rör sig om 50.- till 100:-. Idag var jag inne och handlade, den lokala tiggaren hade tagit rast och lämnat sin tomma plastskål med en bild på två barn i, när jag kom ut en kvart senare låg det 20-30:- i skålen i mynt, tiggaren själv var fortfarande på rast.
Naturligtvis finns det bra och dåliga platser att tigga på. Enligt PK-människorna finns det ingen organisation bakom detta, utan det bara slumpar sig så att det finns en och bara en tiggare utanför varje mataffär i hela landet ut i minsta byhåla. Till och med Faktumsäljarna går upp i rök när tiggarna dyker upp. Tror man att detta är oorganiserat, har jag några fina sjötomter att sälja till dig.
Vi är inte vana vid att ge något till någon utan motprestation. Tiggare har alltid funnits även i Sverige, för hundra år sen gick de från gård till gård och tog dagsverken eller sålde enkla hushållsredskap som de knåpat ihop av ståltråd. Folk gav de pengar och fick något som de hade begränsad nytta av, ungefär som tidningen Faktum. Att tigga utan att prestera är för oss den största skammen, ungefär som att få socialbidrag. Vi utgår från oss själva hur vi ser på det. Men tiggarna ser det inte så vad jag förstår, för dom är det en tradition som sträcker sig sekel tillbaka.
En av mina vänner sa en gång upp bekantskapen med en kompis som kommit hit från Jugoslavien eftersom denne sökt och fått ett socialbidrag som denne knappast behövde. För oss är socialbidrag sista utvägen, men hur ska en invandrare känna skillnad på barnbidrag, bostadsbidrag eller socialbidrag? Och egentligen; det är samma skattekronor.
Vad är då syftet med den här texten, vill jag förbjuda tiggeri. Nej, absolut inte. Och inte heller förbjuda folk att ge pengar. Folk får ge pengar till vem dom vill. Jag är bara nyfiken på hur det egentligen förhåller sig. Jag kanske har fel, den där tiggaren utanför min mataffär kanske inte fick en krona till sen på hela dan och kanske är marknaden för dom så liten att den som kommer först till en plats blir sittande där medan de som kommer efter självmant vandrar vidare på trötta fötter.
Det bästa jag hört är kompisen som använder kuponger på hamburgerhaket där man får två menyer för priset av en och ger den andra till tiggaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar