Utrustad

Jag har tidigare skrivit om shopping och att det är så skönt att inte vara beroende av vardagsshoppingen. Nå, alla laster jämnar ut sig i slutändan, så det jag sparar på att inte småshoppa tar jag igen när något nytt i kameraväg skall inskaffas. Man undrar om det är en liten samlargen som kommer till liv eller om det bara är för att man vill åt BILDEN som allt detta behövs. Näst på listan står mer studioljus, jag har hittat några billiga på nätet, med stativ och allt.

Kamerasystemet jag satsat på kallas mikro43, poängen med det är att sensorn är mindre än full frame och det finns ingen spegel som tar plats. Alltså blir både kameror och linser mindre och lättare. Kvalitetsmässigt tappar man lite i dåligt ljus, men den marginalen krymper för varje nytt släpp.

Det blir inte heller lika kort skärpedjup. Det här gör många en stor sak av på olika forum när brösttonerna skall fram. Jag ser inte det som en nackdel, bilderna blir bara olika. Jag har aldrig behövt kortare skärpedjup än jag kan få med mina snabbaste linser, snarare tvärtom. Beroende på vad man fotar kan det lika gärna vara en fördel att ha mer av bilden skarp.

Fördelarna som alla kan se däremot är ju pris, detta är ingen billig hobby, men skulle jag köpt motsvarande prylar från ex Canon, så hade det kostat det tredubbla.

Vikt, många gånger har jag läst om fotografer som valde fel linser innan en utflykt för att ingen (inte ens jag) kan ta med sig allt man har. Det finns många som jämfört storlekar på nätet, här är en, men storleken är inte allt, värre är vikten, speciellt om man skall släpa på allt en hel dag. Är man ett riktigt proffs spelar detta så klart ingen roll, då är det assistentens jobb.

Funktion, jag kan egentligen för lite om Canon och Nikon för att säga för mycket. Jag valde Panasonic eftersom jag kom från video och ville göra ännu coolare filmer. Två av filmerna som hade premiär på senaste Sundancefestivalen är inspelade med GH2. GH3 är ännu bättre och klassas som världens bästa videokamera i förhållande till pris, det är häftigt.

Jag kan bli lite förvånad när man läser att kamoror som kostar som en liten bil fortfarande inte har en skärm man kan vrida på, jag jobbar mycket med skärmen och bara i undantagsfall med sökaren. Min favoritfunktion när man plåtar actionbilder är att peka på skärmen och ljusmäta, fokusera och ta bilden i ett klick. Min ratio av lyckade bilder steg brant efter att jag lärt mig det. Det är också schysst att kunna byta fokuspunkt medan man filmar, bara genom att klicka på skärmen. 

Bilderna ovan fick jag ta med mobilen, därav kvalitetén, men överst ser vi min enkla backdropp jag tillverkat av markisväv, det kommer bli fler såna, en vit har jag tänkt härnäst. Studioblixten hittade jag på en loppis för ett par hundralappar. LED belysningen är till videokameran egentligen och den har jag klickat hem från Kina.

Kamerorna då; Panasonics flaggskepp GH3 för att bara det bästa är gott nog, he he. GX1 för att den är liten och smidig, med nästan samma höga kvalitet. Videokameran Panasonic HDC-SD90 gillar jag för den extrema zoomen, fina färger också tycker jag, men jag använder den lite för sällan, så jag har mycket kvar att lära med den. Förra sommaren höll jag på en del med de manuella inställningarna, det är bra att kunna.

Objektiven då: Olympus 15 mm f8, när bara det sämsta är gott nog. Samma tjocklek som ett Body Cap. Perfekt på GX1 när man inte har plats för mer.

Panasonic 20 mm f1,7, pannkakslinsen, har man lite större fickor så blir det denna, en klar kvalitetshöjning.

Olympus 45 mm f1,8, porträttlinsen. Det är när man sätter på ett sånt här objektiv som lusten att köpa mer väcks, att linser kan ha så olika karaktär. Detta är förmodligen den bästa lins som tillverkats i förhållande till pris och vikt. Och då räknar jag in alla system.   

Panasonic 25 mm f1,4, lite större än 45:an men också lite ljusstarkare, mitt senaste inköp, riktigt trevlig.

Panasonic 12 - 35 mm f2,8. Ljusstarkt och hög kvalitet, precis som...

Panasonic 35 - 100 mm f2,8. Två objektiv jag förmodligen alltid kommer att ha med mig i väskan. De är dyra, men det skall sättas i relation till motsvarande från Canon eller Nikon, då är det plötsligt rena fyndpriserna.

Panasonic 45 - 200 mm f4,0-5,6. Det här motsvarar 400 mm i full frame, ganska bra räckvid m a o. Och ännu mer om man filmar och använder kamerans digitala zoom.

Samyang Fisheye 8mm f3,5. Tanken är att jag skall ha denna på GX1:an när jag fotar konserter. Man kan få coola bilder på gitarrister t ex eller publiken som det blev sist på Miss Li. 

Utöver detta har jag en del annat kul, som filter, reflexskärmar, timer/fjärrutlösare, blixtsändare, extern mikrofon mm. Måste säga att jag känner mig rätt nöjd och redo att ta mig an konsertsommaren. Gott.