onsdag 22 maj 2013

Worklflow

På en tur ner till Lund stannade jag till och drog fram min GX1 med den blygsamma 15 mm linsen. 1/400 sek och ISO 160. Vädret var inte inspirerande, men jag ville ändå ha en bild på möllan här, egentligen var det några fina träd jag ville plåta där ljuset hittade fram, men där fanns ingen avfartsväg.

Detta är RAW-filen utan bearbetning, man skall veta att hade jag fotat i jpeg hade kameran bearbetat filen, brusreducerat, fixat skärpa ochh tryckt upp färgerna. Hur det hade sett ut beror på vilken kamera man har. Olika tillverkare har olika inställningar.

Fotar man i RAW har man större möjligheter att själv påverka hur slutresultatet skall bli, det är värt besväret.

Jag har ett par gånger tidigare skrivit om mitt workflow, väl medveten om att det säkert skulle ändras snabbt. Jag ändrar för att jag lär mig nya tricks, men framförallt för att det skall gå snabbare.

Det första jag gör nu efter att satt in kortet i datorn är att importera RAW-filerna till Lightroom, fast inte allt, jag bockar bara i dom som jag tycker har något. Jag plåtar hellre för mycket än för lite, så det brukar landa på 15 - 20%. Det är smart att ställa in metadata, copyright etc redan i importen, jag har aldrig kommit ihåg det än, men nån gång...

Efter importen går jag igenom bilderna och sätter fem stjärnor på de jag gillar mest, aktiverar biblioteksfiltret och visar bara favoriterna, sänker betyget på de svagare bilderna tills jag har en bra mix med ca 20 bilder om det är från en konsert, eller så många jag behöver. Ingen idé att jobba vidare med de jag inte ska använda.

Det som är nytt nu är att jag går direkt vidare till pluggen NIK Colour eller Silver om jag vill ha svartvitt. Visst Lightroom är ganska enkelt att använda , men NIK är snabbare. I NIK staplar jag filter på varandra tills jag har fått önskvärd effekt, sen sparar jag filen, justerar eventuellt ljus i Lightroom och ställer in brusreducering och skärpan. Av någon anledning har detta varit komplicerat innan, inte nu.

Jag sparar bilden som TIFF och öppnar i photoshop. Det är ju ett fantastiskt program, men med dagens mått krångligt. Allt jag gjort i NIK går ju naturligtvis att göra i Photoshop med, men det är invecklade processer, lyckas man lära sig dom har man glömt det till nästa gång. Men lite har ju fastnat så klart.

Dodge and Burn är ett verktyg jag använder, exempelvis i porträtt för att göra ögonvitor och tänder ljusare. Jobba i ett lager så du lätt kan ändra opaciteten. Klonverktyget är ju bra för att städa upp bilden.

Här på möllan gick jag direkt på Highpass filtret för att öka skärpan. Det är lätt att få oönskade vita streck, halos när det blir för skarpt. Mina New York bilder drabbades lite av det. Nu använder jag suddigummit för att plocka bort dom, Jag suddar även tomma ytor eftersom jag inte vill att bruset skall bli skarpare. Är det ett porträtt sudar jag allt utom ögonen. Highpassfiltret ställer man sen till Overlay i blandningsläget.

Jag har funderat mycket på skärpa på sistone. När det gäller att uppskatta ett foto tror jag det finns två sorters människor, de som ser det konstnärliga och de som ser det tekniska. Man kan naturligtvis ha en livlig debatt om vad som är bäst, men det ändrar ingenting. Om man vill att ens bilder skall uppskattas av många måste man nå båda lägrena.

Jag har alltid sett mer till det konstnärliga än det tekniska. Har jag två snarlika bilder, väljer jag den med bäst komposition och inte den skarpaste. Bland Miss Li bilderna nu senast valde jag tvärtom i ett fall och det stör mig, men samtidigt ångrar jag lite att jag ens tog med ett par bilder som kunde varit skarpare. Jag känner att de drar ner helhetsintrycket. Skärpa är något jag kommer att fokusera mer på i år, det är klart.

Jag har också funderat på vad skärpa är. För när jag jämför mina bilder med andras kan jag tycka att mina bilder verkar ha sämre skärpa, men när jag förstorar och går in på detaljer ser jag ingen skillnad. Bilderna på nätet har ju låg upplösning, så hur kan det ändå vara skillnad? Jag tror det handlar om relativ skärpa. Jag är lite för förtjust i rena bakgrunder. Jag går gärna in nära för att rensa bort stativ och gitarrister och annat löst från kompositionen. Är det lite avstånd till dom gör skärpedjupet att de blir suddiga och lyfter fram artisten som upplevs som ännu skarpare. Yin och Yang. Det behövs något suddigt i bilden för att skärpan skall bli påtaglig. Det blir en utmaning att plåta på det sättet och inkludera skräp i bilden.

Ok, tillbaks till möllan. Här har jag gått bananas med alla justeringslager, gradient map, ljus, färg, photo filter och levels. Den stora förändringen hade jag redan i NIK, men det här sista gav mer tryck i bilden. Nästan svårt att tro att det är samma bild, eller? Klicka upp den för att jämföra.

 

1 kommentar:

  1. Återigen ett läsvärt inlägg.

    SvaraRadera