Panasonic GH3

I måndags släppte man äntligen på förlåten och lanserade flaggskeppet GH3:an, och även om det pecis som med iPhone 5 var få överraskningar kvar vid lanseringen, känns det ju kul att vara ett steg närmare att äga den.

Lite otur kanske att Canon samma dag lanserade en kamera som påstods vara den minsta full frame kameran, den lättaste och den billigaste och att den hade också nån form av Wifi inbyggt. Håller man sig utanför Panasonics nyhetsflöden var det denna som knep rubrikerna. Lite orättvist kan man tycka då GH3 även om den var större än föregångaren GH2 var mindre, lättare och billigare än Canonmodellen och dessutom hade mycket roligare funktioner. Inte full frame visserligen, men meningen är ju att den ska kunna matcha dessa i kvalitet.

Man har lyssnat på fansen och försökt ge dom det de saknat. Om GH2:an med hacket var en av världens bästa videokameror är GH3 redan ur lådan ännu bättre. Videomässigt kan man inte hitta en bättre kamera, tror jag, om man inte har en Hollywood budget och jag kan mycket väl tänka mig att det finns scener som blir lättare att filma med en GH3 än en större, klumpigare kamera även i storproduktioner.

ISO-hanteringen är det jag ser fram mot mest och den snabbare autofokusen. På pappret låter detta riktigt bra, men man ska naturligtvis ta det med en nypa salt tills testresultaten kommer in.

Wifi-funktionen som låter dig styra kameran med din smartphone är ju kul, precis som möjligheten att filma time-lapse och slow motion.

På forumen finns det en del som stirrat sig blind på siffror och t ex upprörrts över storleken och vikten. Huset väger ju hela 550 gram! I det här fallet har Panasonic siktat in sig på folk som kanske släpar runt på en Canon 5D Mark III till vardags och då är det viktigare att kameran ligger bra i handen än att man minskar den med 50 gram. I slutändan har man ju inte bara ett hus med sig, utan så många objektiv man orkar bära.

Mer än en gång har jag på sistone läst eller pratat med fotografer som begränsat sig för att de inte orkat släpa med sig alla objektiv de äger till en konsert, och sen har det visat sig att de valt fel. Själv har jag kommit med en nätt liten väska och fyra olika objektiv. Tack vare att jag kunnat byta har jag inte bara fått högre kvalitet, jag har också lyckats få de där udda bilderna de andra missade. Så visst spelar detta roll.

Det negativa är väl priset, starx under 2000$ med 12-35 f2.8 zoomen lär bli 20 000 svenska kronor. Jag vet inte om det funkar att ta en shoppingtur till staterna eftersom den amerikanska filmar 60 frames och den svenska i 50. Kanske nån läsare som har koll på det där?

Priset kommer ju att sjunka framöver så klart, kanske kommer det nån Cashback från Panasonic om man har tur. Lika bra att börja spara.