Hur ska man nu uttrycka sig, så man inte hamnar i trubbel. Det kan vara så att den nya plattan med Dylan, som släpps om en vecka, redan finns att lyssna på nånstans på nätet. Om det skulle vara så och man hade hört den, då kan man konstatera att Dylan gjort något som mycket få artister gjort före honom. Han har skapat betydande verk under sex decennier! Det hade ju varit för jä-igt om julplattan Christmas in the heart skulle avslutat hans karriär.
Ett första intryck är att detta är bättre än Together Through Life, mer i klass med Modern Times från 2006. Ibland är rösten den vi är vana vid från hur det låter live, som en hund som svalt en hårboll, men oftast är den stark och tydlig. Dylans texter brukar komma till mig efter hand när man behöver dom. Den första rad som fastnade här var “I got a heavy-stacked woman, with a smile on her face, and she’s crowned my soul with grace. I’m still hurting from an arrow that pierced my chest. I’m gonna have to take my head and bury it between her breasts." Man har roligt med den här plattan och jag var tvungen att dubbelkolla att den verkligen är 68 minuter lång, den känns kortare.
Det spår som kommer att diskuteras mest är nog det 14 minuter långa titelspåret Tempest om Titanics undergång. "Leo and his sketchbook" är en av figurerna som fladdrar förbi, men det är väl inte långsökt att gissa att det egentligen är en allegori om banker och samhället i stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar