Skräckfilmstipset

Min särbo är väldigt förtjust i skräckfilmer och det är helt okej med mig så länge jag får sålla bort all dynga som finns i den genren. I helgen har det blivit två bra filmer som kanske inte innehöll några scener där man sitter och skriker av skräck i soffan, men man fick skratta desto mer.

Först ut var Juan of the dead, något så ovanligt som en kubansk zombiefilm. Egentligen borde det räcka så, jag har aldrig ens sett en kubansk film förut, än mindre en kubansk zombierulle. Man fattar att detta kommer att bli en annorlunda upplevelse.

Filmen handlar om ett gäng charmiga småtjuvar och fifflare i Havanna som ser en chans att tjäna lite pengar när en zombieepedmi bryter ut. De startar firman Juan of the dead, med taglinen We kill you loved ones som motto.

Det är en svart humor med många överraskande roliga scener, och naturligtvis massor av zombier och splatter. 7/10

Näst ut var Monsterklubben (The Monster Squad) från 1987. Detta är en sån där film som man inte kan begripa att den inte är mer känd. Antagligen är det så enkelt att ingen av barnskådisarna gick vidare och slog igenom. Hade någon av de gjort det hade man alltid refererat till denna som genombrottsfilmen för...

Filmen handlar om ett gäng killar och en lillasyster som bildat Monsterklubben, de träffas i en koja och pratar om sitt favoritämne. Problemet är bara att monstren har samlats i deras stad för att förstöra en amulett och det blir Monsterklubbens uppgift att stoppa dom.


Filmen är ett måste för fans av 80-tals-komedier som t ex The Goonies - Dödskallegänget, som kom två år tidigare, som förresten blir en bra film att para ihop denna med för en schysst filmkväll. The Goonies gav jag betyget 9/10 när jag såg den senast. Båda filmerna kanm man se med ganska små barn utan att de får mardrömmar. Och nu menar jag alltså inte Juan of the Dead, utan de här två 80-talsfilmerna. 8/10 för Monsterklubben.

Devilicious på Parken

Igår var det releasefest på Parken för Devilicious nya platta The Esoteric Playground. De spelade igenom hela plattan och avslutade med Demonizer från debutplattan.Nu är jag långt ifrån någon hårdrockskonnässör, men visst låter det bra?

Bandet består av Mikael Jacobsson (sång, gitarr), Stefan Jansson (trummor), Carl Paulsen (bas) och Martin Olsson (gitarr och sång).

Många bilder, men nu blir det ju lite färre inlägg framöver, så dom här skall ju räcka ett tag.

Sweden: Heaven and hell (1968)

Otroligt nog är detta den tredje italienska filmen jag sett som försöker beskriva Sverige för den italienska publiken. Läs om de andra två här och här.

Till skillnad från de andra två är det omöjligt att samannfatta Svezia, inferno e paradiso i ett kort youtubeklipp. Detta är guld från start och nästan hela vägen. Det finns en engelskdubbad version, men den ni skall se är den itailenska med genialsk svensk text. Engelsmannen har en helt okej ton, men den kan inte mäta sig med det uppgivna, nedlåtande anslaget hos sin italienska kollega.

Här är det uppenbart att alla svenska ungdomar är fördärvade och den äldre generationen bara väntar på att få dö, om de inte själva tar livet av sig förstås. Sällan har väl en kuturkrock skildrats tydligare än så här.

Filmen gick aldrig upp på bio i Sverige, men visades på tv i en klippt version, där man skonat de som påstods tycka och göra saker som de aldrig vetat om, 1971. Naturligtvis blev det folkstorm dagen därpå.

Lyssna bara på hur man beskriver en överklassfamilj där dottern Ulla har sin pojkvän på besök. "Fadern är en gammal mumie och modern har redan gett upp allt hopp. Ulla är en söt och rättfram 17-åring som är frigjord på alla sätt. Hon tjänar egna pengar som kassörska på ett varuhus. Just nu är det här Ullas pojkvän men han kanske byts ut. Modern gör allt för att hennes lilla prinsessa skall vara nöjd. Inte heller fadern lägger sig i, han tänker redan på livet efter detta. Om Ulla tappar humöret kanske hon och pojkvännen gifter sig. Det skulle tvinga gamlingarna att flytta till ett hem för ensamma åldringar, den så kallade "elefantkyrkogården"."

Naturligtvis är klipporna i skärgården fyllda av unga, nakna flickor. Det är oklart varför alla ändå har tydliga linjer efter bikinin de aldrig använder. Men man gör klart att italienska män behöver inte göra sig besvär, sk latino-lovers är hopplöst ute, svenska flickor går bara i säng med färgade herrar numera.
 
Filmen är också känd för att ha med orginalversionen av mupp-låten Mah-na Mah-na.

Släpp loss din kreativitet!

Att sitta med Photoshop och bara experimentera är ett bra sätt att hitta nya uttryck i sina bilder. Problemet kan vara att sen komma ihåg exakt vad man gjort. Man kan också studera kurser i bildbehandling i tidningar, på bloggar eller youtube och härma en viss effekt och se vad den kan göra med just ditt foto.

Ett mer effektivt sätt är appar eller plug-in program som har ett antal förinställda effekter som gör alla inställningar i ett svep. Fördelen är att man snabbt kan jämföra en mängd olika inställningar och vässa gamla bilder. Här har jag använt gratisappen Pixlr-O-matic.

Man laddar in en bild och kan sen svepa igenom tre steg, med effekter, effektlager och ram. Det finns också uppe i högra hörnet en slumpfunktion. Nackdelen är att man inte kan välja opacitet. Jag har lagt Pixlrbilden ovanpå "orginalet" och valt en opacitet mellan 50 och 90% .

Thomas Silver i replokalen

Tillsammans med Veckans Gig besökte jag Thomas Silver, Joey, John och Pontus i replokalen där de förbereder sig för ny platta och turné. 23:e oktober spelar dom på Sticky under namnet Silver Silver som förband till Therapy? och dan efter på Göta Källare i Stockholm.

Thomas är känd från Hardcore Superstar och för att ha gett exfrun Jenny ett lite coolare artistnamn.

Det var ett kul möte med många skratt, vi filmade ett par låtar och förhoppningsvis kommer jag att fota konserten i oktober.

Magnus Carlson - Streetsmartfestivalen

Sist ut var Magnus Carlson som äntrar scenen med en stil som påminner om brittiska mafiosos, ett tuggummi i munnen och en lätt nonchalant stil. Det är coolare än det låter och jag har för mig att Morrissey hade en sån period också, Everyday is like sunday får inleda precis som på Liseberg i somras. Det funkade då och det funkar nu. När setet är klart kör de lite till på övertid, det tackar vi extra för, så klart.