Jakob Hellman på Taubescenen, Liseberg

1989 släpptes en av de bästa svenska plattorna någonsin; Jakob Hellmans ...och stora havet. Att följa upp den plattan blev för stor press för Jakob verkar det som, för sen hände inget, och inget, och inget. Ibland kom nån med ett scoop att han skrivit nya låtar och snart skulle in i studion. Plötsligt var rubrikerna och förväntningarna där igen och som en skygg fågel drog sig Jakob undan. Det han skulle ha gjort, (förutsatt att han vill släppa en skiva någon gång igen, det finns ju en skönhet i att brinna kort och intensivt också), är att ha släppt en snabbt ihophafsad platta, dödat alla förväntningar, och sen kunnat lägga mer tid på en comeback.

Vi är många som skulle vilja ha en platta till i varje fall, det är rejält mycket folk på plats ikväll. Solen ligger på stenhårt som vanligt, och Jakob gömmer sig först bakom ett par enorma solbrillor. Han verkar lite tafatt, och presenterar sig två gånger. Lite Ted Gärdestad vibbar, men det lossnar snabbt i Vintern Dör. Det kommer överraskande många nya, bra låtar (jag har filmat en del), men det är i de gamla låtarna han verkar tryggast. Allt som allt var det mycket bättre än väntat, det blir en del nostalgi, jag har lyssnat väldigt mycket på de här låtarna, men också nerv och närvaro. Tjejen på bilderna är Jakobs flickvän Carolina Svensson.