Alice B på Taubescenen, Liseberg

Ibland är det bra med låga förväntningar, jag tror inte ens jag hade tagit mig in i regnet till Liseberg, om det inte varit för att jag ändå var tvungen att ta mig till Bergakungen och hämta biljetter till The Dark Knight Rises. Alice B har bara en skiva i bagaget och jag tycker inte den håller hela vägen. En del låtar har en bra text, men melodin fladdrar. Spellistan ovan är en knapp halvtimme med mina favoriter, och är jättebra, men det innebär ju ändå att om konserten är en timme, så kan det ju inte bli mer än halvbra, eller?

Alice kommer ut på scenen i samma ögonblick som det slutar regna och börjar direkt med en av de bättre låtarna, Vi har ingenstans att ta vägen. Blir lite irriterad på mig själv för att jag satt mig på scenens vänstra sida. Alice har en gammal hederlig syntlugg, och den blir det enda jag ser. Jag fick ta mod till mig och springa runt lite för att få de bilder jag ville ha.

 Det visar sig också att alla låtar är bra mycket bättre live än på platta. Alice har utstrålning, en stark röst och ett fantastiskt band bakom sig. För ett tag sen hamnade jag i en diskussion om banden som besökt Taubescenen i år och min vän ansåg att många av trummisarna hamrar sig igenom låtarna, men Caroline bakom trummorna ikväll är grymt bra, det är dynamik och inlevelse. Trots det är det extranumret som är kvällens höjdpunkt; Alice ensam på scen med en elgitarr och låten Någonting? Nej. Hennes röst är så bra så man ryser. Nu är ju inte jag journalist, så jag behöver inte vara objektiv alls, men ska man säga något negativt så kan det ju vara så att eftersom Alice står rakt upp och ner och spelar, kan det ju bli trist att se på om det varar mer än en timme, nu var ju konserten färdig före åtta så det var inget problem.


Bandet består av Olle Widell på bas, Emma Wättring på keyboard och kör samt Caroline Kabat på trummor.