tisdag 31 juli 2012
måndag 30 juli 2012
Om en bild del 4
Att manipulera bilder anser en del vara lite fult och t o m fusk. Att justera nivåer och exponering är ok, men inte mer. Läser man däremot tidningar som handlar om Photoshop, finns det naturligtvis inga gränser för vad som är accepterat. Det handlar så klart om att bilden berättar en historia. Terje Hellesøs bild på lodjuret i snön berättar en historia om hur Terje legat i en snödriva i dagar och väntat på att det skygga lodjuret skulle våga sig fram, inte som det visade sig, att Terje gått ut i trädgården och fotat en snödriva och sen klippt in ett lodjur i den. Men bilden är fortfarande rent konstnärligt mycket bra, den berättar bara en annan historia. Så här efteråt en betydligt mer intressant historia, kan man tycka.
För en nyhetsfotograf är reglerna glasklara, bilden skall vara som den är i kameran, vilket i varje fall brukade vara glasklart när en kamera bara hade basfunktioner. Dagens kameror har massor med kreativa inställningar. Bilden ovan togs av en fotograf för The Guardian som använde kamerans tilt shift funktion när Usain Bolt vann sitt 100 meter lopp i Beijing 2008. Om fotografen gjorde detta för att förminska Bolts insats förtäljer inte historien, men han var väldigt nöjd med sin bild, berättade han i en fototidning jag läste nyss.
Att systemkamerorna kan åstadkomma tilt shift live (och förmodligen även ha en normal bild på minneskortet) är ju så klart bara början. Systemkameror kommer också att få appar till slut och då kommer man att kunna göra vad som helst live, även redigera bort störande element i en bild, eller lägga till saker som inte ens finns på riktigt. Kommer The Guardian även att publicera dessa?
Problemet med hela diskussionen är att gränsdragningen mellan en manipulerad bild och en omanipulerad är omöjlig att dra. Redan när fotografen trycker på avtryckaren har han valt att berätta en begränsad del av verkligheten. Jag minns ett löp med Carola för flera år sen. Rubriken var typ "Carola i tårar" med en bild på Carolas ansikte där hon storbölar. När man sen bläddrade in i tidningen, och hela bilden var med, såg man att hon egentligen skrattade. Hade fotografen bara haft ett tele med sig den dan hade vi inte ens fått veta det.
För oss som är lite äldre finns det fortfarande ett förtroende för en bild, men för den yngre generationen kommer det att vara helt självklart att bilder är manipulerade. För instagramgenerationen finns det inte ens omanipulerade bilder, allt förevigas i en dimma. De flesta anar nog inte heller i vilken utsträckning bilder manipuleras dagligen, alla skvallerbilder t ex. De enda kändisar vars nunor inte förskönas är de som man bestämt sig för skall stenas för dagen. Då väljer man dessutom starkt solljus rakt uppifrån för att ge hårdare skugga åt celluliterna och apelsinhuden.
För egen del vill jag bara åt den bästa bilden, när jag tar mina konsertbilder vill jag inte springa omkring av respekt till publiken som kommit för att njuta av musiken, (på Taubescenen är det bara sittplatser) och min utrustning är såpass begränsad att jag inte har tillgång till alla bildvinklar hela tiden. Den här posen på Joel Alme knäppte både jag och min kompis Pelle.
Posen är bra, men kompositionen är trist och gitarrhalsen är av, så med lite trixande blev bilden så här:
Själv har jag inga problem med detta, bilden ljuger inte. Hade jag däremot klippt in en yppig blondin som slingrar sig runt Joels ben, hade saken varit en annan både för bilden och för Joels fru. Och för Joel som får ett och annat att förklara.
Här är en intressant artikel om problematiken.
fredag 27 juli 2012
Regina Lund på Liseberg
Regina på Liseberg är en av de konserter jag sett fram emot mest i år. Det är 22 år sen nu som hon slog igenom som sexiga och roliga Laila Klang på P3. Jag låg i lumpen då och tyckte hon var toppen. När hon släppte sin första platta Unique köpte jag in den till jobbet och den blev en av de plattor vi spelade mest, en stadig ström av medelålders damer frågade mig vem som sjöng så vackert. Där har du din kärnpublik Regina, och inget fel i det naturligtvis.
Man vet aldrig vad det ska bli på Taubescenen, en akustisk gitarr och en vit spotlight eller fullt band och ljusshow. Regina bjöd på det senare och det märks att hon är skådespelerska i grunden. I vanliga fall när en artist lyfter handen i luften smattrar det rejält på fotoläktaren. Man måste passa på. Regina sjunger hela kvällen med händerna och de bra fototillfällena kommer i en stadig ström. Jag tror aldrig jag kommit hem med fler bra foton efter en konsert. Jag körde också med helt nya inställningar i kameran som blev riktigt lyckade, därför blir det arton bilder, lite mycket, men jag kan inte välja bort fler.
En ny favoritlåt fick jag, en oväntad Siouxie & The Banshees pastisch när man bara hört spamusiken på de äldre plattorna; This Is My Shield. Lyssna på den, Regina goes new wave!
Regina bjuder också på skivan Breathe på hemsidan, ligger i en zipfolder. Bara tanka ner och packa upp helt lagligt. Här visar hon en ny sida, med mer elektronisk dansmusik, jag lyssnar på den nu och det låter bra, passa på medan det är gratis.
Filmade ett par låtar, här är min favorit Silent Green. Melodifestivallåten Rainbow Star finns här. I Water Me klippte jag in lite av den officiella videon, det blev inte helt perfekt, men solen skiner ute och jag skulle inte ens ha klippt detta idag egentligen. Det gick ju inte att låta bli. Som vanligt.
Klicka upp bilderna för att lättare bläddra.
Man vet aldrig vad det ska bli på Taubescenen, en akustisk gitarr och en vit spotlight eller fullt band och ljusshow. Regina bjöd på det senare och det märks att hon är skådespelerska i grunden. I vanliga fall när en artist lyfter handen i luften smattrar det rejält på fotoläktaren. Man måste passa på. Regina sjunger hela kvällen med händerna och de bra fototillfällena kommer i en stadig ström. Jag tror aldrig jag kommit hem med fler bra foton efter en konsert. Jag körde också med helt nya inställningar i kameran som blev riktigt lyckade, därför blir det arton bilder, lite mycket, men jag kan inte välja bort fler.
En ny favoritlåt fick jag, en oväntad Siouxie & The Banshees pastisch när man bara hört spamusiken på de äldre plattorna; This Is My Shield. Lyssna på den, Regina goes new wave!
Regina bjuder också på skivan Breathe på hemsidan, ligger i en zipfolder. Bara tanka ner och packa upp helt lagligt. Här visar hon en ny sida, med mer elektronisk dansmusik, jag lyssnar på den nu och det låter bra, passa på medan det är gratis.
Filmade ett par låtar, här är min favorit Silent Green. Melodifestivallåten Rainbow Star finns här. I Water Me klippte jag in lite av den officiella videon, det blev inte helt perfekt, men solen skiner ute och jag skulle inte ens ha klippt detta idag egentligen. Det gick ju inte att låta bli. Som vanligt.
Klicka upp bilderna för att lättare bläddra.
Etiketter:
guldkorn,
konsertfoto,
liseberg,
musikvideo,
regina lund
torsdag 26 juli 2012
Thomas Stenström på Liseberg
Jag lyssnar sällan på radio, vilket gör att man har nollkoll på vilka av de här artisterna på Taubescenen som kommer att vara populära. Thomas har släppt sin platta för bara några veckor sen, men hade en radiohit med låten Detsamma förra året, så det är i princip fullt framför scenen när han drar igång. Och som han drar igång, det är bara att åka med. Jag är grymt imponerad, självklart håller inte alla låtar fullt ut med bara en platta i bagaget, men han gör banne mig en god soppa av den här spiken. Ska han ha en känga är det för mellansnacken; eftersom han är från Uddevalla går det knappt att fatta vad han säger. Jag tror dom pratar så i Uddevalla, snabbt och stötigt, det är i varje fall min erfarenhet. Och det var inte bara jag och min dåliga hörsel, tjejerna runt omkring mig kommenterade varje mellansnack, med "vad sa han". Men det spelar mindre roll, Thomas är här för att stanna, bara fatta det.
Två filmer blev det, här får ni båda. När jag riggat allt för att filma gick bandet av scenen och jag hade inte ens hunnit slänga på micken, tänkte först sluta filma, men så hände något kul. Sen kom hitten, Detsamma, och det blev hur bra som helst, allsång från start och en massa energi. Ibland har man tur.
Klicka upp bilderna för att lättare bläddra.
Två filmer blev det, här får ni båda. När jag riggat allt för att filma gick bandet av scenen och jag hade inte ens hunnit slänga på micken, tänkte först sluta filma, men så hände något kul. Sen kom hitten, Detsamma, och det blev hur bra som helst, allsång från start och en massa energi. Ibland har man tur.
Klicka upp bilderna för att lättare bläddra.
Etiketter:
konsertfoto,
liseberg,
musikvideo,
thomas stenström
onsdag 25 juli 2012
Om en bild del 3
Efter ett tips från Tony igår putsade jag lite till på bilden från dessa inlägg 1 och 2. I ett nytt lager körde jag dodge tool (jag har elements på engelska, tror verktyget kallas skugga på svenska) tills glasögonen var tillräckligt ljusa. Det blev lite skarpt, så jag körde också en sväng med plåstret inställt på proximity match för att jämna ut och sen 60% opacitet för at minska effekten av peseldrag.
Ikiz på Liseberg
Tokjazz är inte min grej egentligen och när jag lyssnade på Robert Mehmet Sinan Ikiz platta Checking In första gången fick jag faktiskt stänga av. Men så kom suget efter att fota och jag tänkte jag ger den en chans till, och då vart det bättre. Live lyfter det ett snäpp till och efter ett gäng låtar där det är väl flummigt och man mest undrar om det är en låt eller om de hittar på allt eftersom kommer det några riktigt bra låtar på slutet, lyssna på Holy Schhh, riktigt svängigt.
Trodde som vanligt att jag skulle komma ihåg namnen på alla, men med lite googlande gissar jag att det var Erik Lindeborg på klaviatur, Kristian Lind, bas och Anna Christofferson, sång (1 låt). Killen på trumpet hittar jag inte och han var bäst av allihop, faktiskt kvällens stora behållning. Trumpeten tycker jag är jazzens själ. Det är svårt att gömma sig bakom en trumpet, men den här killen fick jobba och han gjorde det bra. Inga filmer från ikväll tyvärr, hade gärna filmat låten ovan t ex.
Trodde som vanligt att jag skulle komma ihåg namnen på alla, men med lite googlande gissar jag att det var Erik Lindeborg på klaviatur, Kristian Lind, bas och Anna Christofferson, sång (1 låt). Killen på trumpet hittar jag inte och han var bäst av allihop, faktiskt kvällens stora behållning. Trumpeten tycker jag är jazzens själ. Det är svårt att gömma sig bakom en trumpet, men den här killen fick jobba och han gjorde det bra. Inga filmer från ikväll tyvärr, hade gärna filmat låten ovan t ex.
Etiketter:
anna christofferson,
ikiz,
konsertfoto,
liseberg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)