Funktionshinderdagen i Flunsan med Nanne Grönvall

Utöver att ett antal utställare sätter fokus på olika funktionshinder, är det ingen större skillnad på den här eftermiddagsunderhållningen och en vanlig familjekväll i Flunsan. Konferencier Bosse Carlsson leder lite allsång och tävlingar som han brukar, kanske är det lite mer blandning på artisterna än vanligt.

Barnen får sitt av Spökligan och Affe Paffe Trollkarl. Sen blir det dans, först rullstolsdito och sen de pigga pensionärerna i Rytmgubbarna.

Medeltida hårdrock med Black Magic Fools är nästa punkt. Hårdrockarna i publiken vill att de ska spela snabbare, men just idag är det mer akustiskt och ingen eldshow heller.

Och sen är det Nannes tur. Det finns mycket man kan beundra Nanne för; en lång och lyckad karriär eller de höga klackarna hon dansar runt i utan att fastna i trätrallens breda springor. Men också hur hon hanterar alla de som gärna vill vara med på scenen, ingen irritation, tvärtom bjuder hon in alla som vill att komma upp i avslutande Håll om mig.

Hammerfall på Liseberg

Ja, det här var ju inga konstigheter, det räcker att man riktar en kamera mot vem som helst i bandet så skiner dom upp och rockar hårt för kameran. Bättre kan man inte ha det som fotograf.

Fansen älskar det här bandet och efter konserten har de den längsta kö jag sett med folk som vill få saker signerade, men jag undrar om det bara var jag som hade för bra öronproppar eller om ljudet var burkigt. Det enda jag upplevde var en hård bas som kändes som små hammarslag mot kroppen. Väldigt behagligt i och för sig, lite som att sitta i en massagestol. Jag tror det var lite för hög volym för vad den här högtalaranläggningen mäktar med.

Koolt

Koskräck? Bara lite. Hade lilla GM1 med vidvinkelzoomen på med mig i bilen och stannnade till mellan Henån och Ellös på Orust och fotade den här tjuren.

Den första bilden har jag lekt med lite, men kroppen är inte bortredigerad, utan döljs helt av huvudet. Jag gillar hur tungan reflekteras i den blanka mulen.

Familjekväll i Flunsan med Hep Stars och Miss Molly

Den som bokar Miss Mollys lokalpatriotiska Göteborgsshow får inte bara en skönsjungande jänta, utan en efter en äntrar de scen och till slut är de fyra stycken. Det är Anna Brygård, Maria Elnegård, Sara Nord och Jane Johnzon. Väldigt proffsigt framför de låtar som alla har ett tydligt Göteborgstema, och sjunger dom inte så byter de kläder.

Efter en liten paus kommer de tillbaka och kör ett set med rocklåtar, de kan få fart på vilken fest som helst.

Varför är det nu en katt mitt i alltihop? Jo, den där katten gjorde entré i barnvagn och drog till sig nästan lika många fotografer som Svenne Hedlund.

Ni andra som kanske tycker att det borde vara katter med i alla blogginlägg, undrar säkert mer vem gubben som kommer näst är. Det Bosse Carlsson som leder allsången.

Sen är det dags för Hep Stars. Jag har skrivit tidigare om att jag började gilla 60-talsmusiken när jag var fjorton, men då var det redan 80-tal, och jag hade inte tid eller intresse att sätta mig in i de svenska banden, det fanns så enormt mycket annat att lyssna på.

Det är först på senare tid som jag har börjat digga den svenska 60-talspopscenen och för några år sen roade jag mig med att klippa musikvideos till bl a några Hep Starslåtar. <- Klicka! Den populäraste av dom är Farmer John som snart är uppe i två miljoner visningar.

Det roligaste när man ser såna här gamla legender är mellansnacken, de har många historier att dela med sig av, men också många sköna tio-i-topplåtar, så klart.