Slutträning innan säsongen börjar

Det är väldigt roligt att redigera bilder, men min inställning nu är helt olik den jag hade 2012 när jag tog dessa bilder. Då satt jag länge och experimenterade. Drog i alla rattar jag hittade, mycket klonande och finputs. Och det var ju helt rätt. Då. Det är så man lär sig vad man kan göra.

Nu vill jag att det ska gå fort, och ändå bli bra så klart. Som ett experiment tog jag ett antal bilder från 2012 och redigerade så som jag gör nu och jämförde med hur det blev då. Ibland blev resultatet lite överraskande. Bilderna på Ebbot hade ett blåstick som jag visserligen gillar. Det fick honom att se ut som en urman från tundran, men att konvertera till svartvitt eller styra upp sticket funkade bättre, så som jag ser det nu.

Samma med bilden på Lenny Kravitz; ett blåstick som var så lätt att korrigera och bilden på Amii i Parralox som var röd, också det snyggt, men när det blir rätt får bilden ett annat djup.

Bilderna på Pernilla Andersson och Daniel Gilbert tillhör fortfarande mina favoriter, där ville jag egentligen bara uppdatera dom till att vara allt de kan vara.

Vårtecken

Solen gassar, våren är definitivt på gång och parkeringen är gratis eftersom det är söndag. Klart man tar kameran och drar in till stan. What else can we do on Sunday?

Modevisning i Nordstan

Första gången jag fotar en modevisning och tanken var nog mest att komma in och träffa alla fotonördar som jag misstänkte skulle dras dit. Och mycket riktigt, det rasslade rejält av alla kameror.

Egentligen skall man förmodligen ta såna bilder som de första här hela tiden; helfigur så att alla modedetaljer syns och namnet på vem som designat eller säljer varan i bakgrunden, men det blir ju för trist när man ändå inte har nån köpare till bilderna, så jag har varierat lite.

Filmtipset - The Secret Life of Walter Mitty

Jag får erkänna att jag knappt har något tålamod med film längre, häromkvällen såg jag tjugo minuter på tre filmer vardera, innan jag gick tillbaka till mitt Vänner-maraton som jag kört i nån månad nu. Har jag sett en film till slutet, så är det förmodligen värt att tipsa om den, kan man tycka.

Jag gillar när filmmakarna har använt mycket fantasi för att klura ut något nytt, och det har de gjort i The Secret Life of Walter Mitty.

Ben Stiller i huvudrollen jobbar på bildtidningen Life som arkivarie över alla negativ (tror jag). Sean Penn är fotografen med sånt renommé att hans ord att ett negativ ska bli omslag, räcker för att det också ska bli det. Se där, redan har man använt sin fantasi för att skapa en ny verklighet.

Walter hittar dock inte det här negativet och istället för att dagdrömma om fantastiska äventyr tvingas han ut på ett som tar honom till Island bl a. Väldigt snygga scenerier.

Filmen är kul och spännande och jag tycker den håller hela vägen i mål, en stark sjua. (7/10)

En annan film där man använt mycket fantasi, är boxningsfilmen Grudge Match med Stallone och De Niro. Ja, du läste rätt Rocky Balboa och Jake La Motta. Man får nästan gnugga sig i ögonen och nypa sig i armen.

En fotnot för historielösa; Stallone har spelat Rocky i sex filmer och De Niro har boxats i stenhårda Tjuren från Bronx från 1980.

Som sagt det kräver lite fantasi för att vi ska acceptera att de här två 70-åringarna ska gå femton hårda ronder i ringen, men jag gillar ju det.

Själva upptakten till matchen i slutet av filmen innehåller en del roliga referenser till gamla meriter, även om den säkert är mer intressant om man har ett sport eller boxningsintresse. Men matchen är riktigt spännande. För en gångs skull är det inte helt uppenbart hur den kommer att sluta. Vem är störst stjärna, vem har publikens sympatier? Ok, jag hade en favorit, men har alla samma? Jag tror inte det. (6/10)

En skrytpost, känsliga läsare varnas

Nu tar jag bladet från munnen och berättar hur bra jag är, klarar ni det? Nå, det är inte lätt för mig heller, men det har ju hänt en hel del kul på sistone som jag vill berätta om. Bilderna från Silvias besök i Göteborg hamnade på JMs internsida, på Mentors hemsida och t o m på Kungahusets sida.

Jag vet att jag inte får lov att kalla mig hovleverantör, men ändå...

Nästa stora nyhet är att jag inlett ett samarbete med Liseberg! Redan nu kan man se 35 av mina bilder på deras museisida, Lisepedia. Under sommaren kommer jag också att vara deras officiella konsertfotograf, en helt ny tjänst som dom skapat efter att ha hittat mina bilder på nätet. Och det är ju helt fantastiskt kul.

Gatufoto är kanske det jag har fotat minst av allt, ändå gick jag och vann tävlingen om att pryda headern på Facebookgruppen Gatufoto i Göteborgs hemsida. Kanske var det för att nattgatufoto är lite ovanligt. Vad jag vann? Äran, inte det sämsta.

På instagram (@fotoscenen) har mina bilder blivit "featured" flera gånger och jag vet att man förväntas göra en stor grej av det, men jag tycker flödet blir så trist om man postar samma bild om och om igen. Fast jag blev väldigt stolt när Scandinavian Photo valde ut min bild av Göteborgskymningen som en av de första.

Göta Älvbron

Spännande ljus en kort stund idag.

Det ligger i luften

Missade den stunden när köksfönstret reflekterar solen tillbaka på äppelträdet, men det blev ett annat spännande ljus istället.