Mer Swedish Beach Tour

Det blev så kallt på altanen så jag gick in och trixa lite med den av bilderna som kom närmast det jag ville fånga. En av de australiensiska systrarna Rohkämper.

Swedish Beach Tour

Tog en tur in till stan och passade på att stanna en timme och fota nere vid Kanaltorget där det var en Beach volleyboll turnering. Det är lite spännande att se vad man kan få till med riktigt korta slutartider och lite tur. Jag hade hoppats nån skulle slänga sig åt mitt håll, men sån lycka hade jag inte. Det kanske går att räkna ut sånt där om man kollar lite mer och ser om spelarna är högerhänta eller vänsterhänta, men jag har, som säkert trogna läsare vet, ingen aning om hur sånt här med sport funkar. Det känns som när jag var sex år och inte hade lärt mig begripa musik än och följdaktligen höll på killen i melodifestivalen som hade ett klistermärke på gitarren. Blev mycket besviken när han sen förlorade. Idag höll jag på han med långt rött hår och inte alls på hans kompis som verkade vara lite surare. Kan man ens hålla på ett halvt lag?

Alice Rohkämper (AUS)och Johannah Rohkämper (AUS)

Anna Åsberg och Sofia Ögren

Alice Rohkämper (AUS)och Johannah Rohkämper (AUS)

Nejc Zemljak och Björn Berg

Simon Ekbäck Nordström och Andreas Rågfeldt

Loffe, Staffan och Hannah på video

Två filmer blev det  från igår. Kvällen marknadsfördes som Janne Loffe Carlsson & Staffan Nilsson och så fick vi söta Hannah Svensson som en bonus. Har jag förstått det rätt så är det Ewan Svensson som trakterar gitarren och Matz Nilsson på ståbas.

Första videon ut är den sista jag spelade in där jag lyckats bemästra inställningarna i videokameran så det nästan ser ut som det är inspelat på klubb trots hårt solsken. Gänget svänger i Dizzy Gillespies Ornithology, utan hjälp av Hannah här. Hon sjunger i den andra Hasseåtages Bedårande sommarvals.

Janne 'Loffe' Carlsson & Staffan Nilsson på Liseberg

Äntligen är det sommar och sol, det är skönt. När man ska filma och fota är det däremot närmast katastrof när solen ligger på så här starkt, men idag var jag lite nöjd med det. Jag misstänkte att en snubbe bakom ett piano och en annan snubbe bakom ett trumset skulle bjuda på få fototillfällen ändå, så jag ville passa på att se om jag kunde bemästra inställningarna och ändå få till något. Kanske kom jag ett steg närmare, och ett halft rätt fick jag i och med att Staffan inte syntes alls bakom pianot. När jag ändå är inne på själva fotandet; visst är det märkligt att just jazzmusiker behöver fylla scenen med skrymmande notställ när de ändå så sällan håller sig till melodin, eller kanske just därför.

Jag hade väntat mig tokjazz á la Hansson & Karlsson, t o m hoppats på det, men det blev ganska stillsam jazz faktiskt, Ack Värmeland du sköna, och Evert Taube, t ex. Det passade bra i sommarkvällen. Loffe bjöd så klart på mindre politiskt korrekta historier, som väntat och efter ett tag fick de sällskap på scen av Hannah Svensson, som sjöng vackert för oss. Jag filmade lite också, videos kommer i morgon, hoppas jag.

Erik Hassle på liseberg på video

Jag var framme innan konserten och tjuvkikade på Eriks setlist, och planerade att filma Stay och Family Affair. Jag brukar filma mitt i konserten, då har jag hunnit plåta lite, bandet har kommit igång och sen kan man plåta lite till, när det förhoppningsvis blivit lite mörkare, solen ligger på hårt och trots manuella inställningar fick jag inte riktigt bukt med det.

Nåväl, det var väl inte så noga med setlistan, så dom hoppade över låten innan Stay och det blev lite stressigt, men som tur var filmade en annan kille i publiken från början så jag lånade hans intro, hoppas det är ok.

Erik Hassle på Lisebergs lilla scen

Allt jag visste om Erik Hassle var en frisyr, men så lyssnade jag in mig på spotify med den här listan. Han är riktigt bra faktiskt, inte bara en bra röst utan bra låtar också. Just hur populär han är hade jag mindre koll på, men redan vid sextiden var det halvfullt, och när det började klockan sju var det packat.

När man fotar en konsert är man ganska fokuserad, att lyssna kommer på gott och ont i andra hand. Kriteriet på en riktigt bra konsert är när man glömmer av att fota för att det är så bra. Så var det ikväll, Erik har en sån fantastisk röst att man måste stanna upp ibland och bara lyssna. Sen är han otroligt avslappnad på scen och gillar verkligen att uppträda för oss, trots att han har en obarmhärtig stark sol i ögonen hela konserten. Och hur många andra artister har tagit sig ner från Taubescenen för att skaka hand med publiken, det kändes speciellt och hjärtligt.

Bra ljud och bra musiker på det och detta var en av årets höjdpunkter hittills på Liseberg, helt i klass med Lenny Kravitz konserten.

Videos kommer under morgondagen.

Linnea Henriksson på Liseberg samt MTV-galan

Det blir en försenad recension här då det kom en midsommarhelg emellan. I torsdags spelade Linnea henriksson på Lisebergs lilla scen. Jag såg inte hennes säsong av idol och följdaktligen hade jag inte en susning om vem hon var, men hennes nya platta Till mina älskade och älskare, som Orup har hjälpt henne med är riktigt bra. Fin svensk pop som låter ny och gammal på samma gång. Bra texter och starka melodier. En stor radiohit där och den hade blivit årets Maggio/ Linnros. Frågan är bara om det finns nån spjutspets på plattan, den är jämnbra rätt igenom och då är det alltid svårare att hitta hiten.

Förväntningarna var trots allt ganska stora, och betydligt fler än väntat bänkade sig framför Taubescenen samtidigt som 50 000 samlades för att se Loreen och Tove Styrke m fl nere på Götaplatsen.

Linnea har bara två spelningar i bagaget, men är förvånansvärt hemtam på scenen, det är där hon vill vara, det märks. Tyvärr går inte sången fram alls utan drunknar i en dåligt mixad ljudbild. Även på Christina Gustafssons konsert härom veckan var bakgrundsljudet från karusellerna mycket högre än vanligt, kanske beror det på hur vinden ligger på, jag vet inte, men bra låter det inte, det är mest trummorna som når fram. Låtarna från skivan spelas igenom och det blir inget extranummer trots en entusiastisk publik, jag hade gärna hört Antony & The Johnsons' Hope there's someone som hon gjorde på Idolskivan.

Efter konserten vandrade vi ner till Götaplatsen där det var riktigt trångt. Utöver på publiken var det helt kört att få till några bra bilder, så vi vandrade vidare hemåt.

Klicka upp bilden för bättre överblick. Tycker allt att det är ganska trångt på Götaplatsen.

Sommar filmtips

Även om det inte är mycket till sommar blir det ju så att man ser mindre på tv nu än annars, då kan det vara bra med lite guidning i filmdjungeln. Jag tänkte tipsa om några av de filmer jag sett på sistone som varit sevärda och börjar med en överraskning; The Woman In Black, en skräckfilm med Harry Potter (Daniel Radcliff) i huvudrollen. Det låter ju inget vidare, men faktum är att den var riktigt suggestiv. Daniel spelar en jurist som skall avsluta ett dödsbo i ett ödsligt hus som visar sig vara bebott av ett spöke. Letar man efter gore, hittar man inte mycket här, den här filmen bygger upp läskiga stämningar på ett klassiskt sätt och Potter gör sitt jobb bra. Jag skrek högt flera gånger, men det brukar jag i och för sig göra när jag kollar på skräckfilm eftersom jag alltid lever mig in i filmer jag ser. 8/10

Goon såg jag igår kväll så den har jag i färskt minne. Sean William Scott (Stifler i American Pie) spelar en snäll men korkad dörrvakt, som blir värvad till ett lokalt hockeylag för att han är bra på att slåss. Överraskningen här är att Stifler spelar riktigt bra. Visst det är träigt, men han får en faktiskt att tycka om rollkaraktären trots att han pucklar på folk på ett sätt som kunde fått dom att lämna in för gott. Filmen bygger på en sann historia om Doug "The Hammer" Smith, och om jag som knappt sett en hockeymatch gillar det här, borde ju hockeyfans gå helt bananas. Även boxningsfans har en del att hämta för ibland är det lite oklart vilken sport de tävlar i. Under eftertexterna visas några korta klipp med den riktige Doug. 7/10

The Man From The Future är en brasiliansk film och handlar om en vetenskapsman kallad Zero som har konstruerat en maskin som skall lösa världens energiproblem. Det finns dock en bieffekt, maskinen flyttar Zero tillbaka i tiden, närmare bestämt till just den dagen då den vackraste kvinna han mött svek honom och förändrade hans liv. Nu har han chansen att ställa allt till rätta.

Jag har tidigare skrivit om filmer som handlar om tidsresor och det är ett kul tema, jag har bara sett filmen en gång, men manuset verkar hålla ihop. Den är välgjord och rolig, det här är mainstream, men det blir ju ändå lite eget eftersom den inte är gjord i Hollywood. 7/10

Ännu roligare har man med 21 Jump Street. Jag gillar verkligen Jonah Hill. The Sitter tyckte jag också var jättekul.  Den här filmen bygger på en tv-serie från 80-talet som breakade Johnny Depp. Jag brukade se den men mer än så minns jag inte. Jonah och Channing Tatum spelar korkade snutar som får gå tillbaks till skolan för att jobba undercover. Målet är att fånga en drogtillverkare på skolan. Som brukligt numera i amerikansk film gör man skillnad på droger och droger. Den här dödsdrogen av LSD-typ är farlig, cannabis är kul. Det kan man tycka vad man vill om, men det skulle vara intressant att veta om all denna propaganda kommer från personlig övertygelse, eller om det ligger ekonomiska intressen bakom. Förr eller senare kommer detta att bli lagligt i Amerika, när propagandamaskinen rullat tillräckligt länge så. Filmen är i varje fall väldigt kul. En stark 7/10.

Chickflicks har jag inget emot; Clueless och Mean Girls är två av mina favoriter. This Means War med Reese Witherspoon är en annorlunda chick flick, det är en romantisk komedi, men det är också en spionhistoria med mycket pang pang. Man har täckt in alla baser, så det är en perfekt dejtfilm.
Vad händer när två CIA agenter börjar dejta samma kvinna och har tillgång till all världens resurser inom övervakning; förhoppningsvis inte det som händer i den här filmen, men kul är det. Regisserad av McG som gjort Terminator Salvation och Chalies änglar. 7/10

Bildbehandling - Lenny Kravitz

För en månad sen berättade jag om en teknik för att få mer kontrast i bilderna, kallad soft focus i två inlägg, här och här.

När man lär sig nåt nytt photoshoptricks blir det lätt att man använder det på allt antingen det passar eller inte, jag skulle vilja påstå att soft focus passar bäst på bilder som föreställer tjejer, när man vill få lite modellkänsla. På mina konsertbilder lyfte de fram en del, men skapade en del nya problem, framför allt blev jag av med skärpa. Men så fick jag nys på detta; i programmet Lightroom klickar man på Framkalla uppe i högra hörnet. Här finns en massa reglage att experimentera med givetvis, men vi ska fokusera på några få, nämligen svärta och fyllnadsljus. Börja med att öka svärtan och det blir genast mer kontrast i bilden, med en hel del detaljer försvinner, det korrigerar du med fyllnadsljuset.
 
På den här första bilden har jag ökat svärtan till 50 och fyllnadsljuset till 22. Eftersom många av mina bilder från den här konserten blev tagna med tokhögt ISO och var väldigt korniga fanns det en del att vinna på att göra om dom till svartvitt med den här metoden.
 

TTA Racing på Frihamnspiren i Göteborg

Första gången för mig på en motortävling. Även om det inte var formel 1 dån på motorerna, (öropropparna de sålde behövdes knappast), så var det ganska mäktigt att se de här tävlingarna på nära håll. Prins Carl-Philip vann sitt race och det tyckte vi var kul, eftersom vi visste vem han är. Hade vi direkt förstått att Bygglovs-Matte var med, hade vi hållit på honom också, men det fattade vi först senare, fastän jag tog kort på honom.