Svenskar är också människor, det är i varje fall vad Fredrik Lindström påstår och det kan ju ligga något i det. Under den nittio minuter långa föreställningen får vi bland mycket annat reda på att vi inte alls är så där lagom som vi tror, utan faktiskt ganska extrema; i ytterkant. Det är många skratt och mycket intressant, ska man klaga på något så är det tempot. Det går undan av bara den och man vill egentligen fundera mer på vad han egentligen säger. Mot slutet ökar tempot ännu mer och det är knappt man hinner med. Förhoppningsvis kommer mycket av det han pratade om att poppa upp igen i skallen, så man kan smälta det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar