Det är väl nåt fel på en, men i morse rusade jag åter ner till Säveån. Spindelväv i ansiktet och leriga skor, livrädd att missa en minut av vad dagen skulle bjuda. Dimmigt och ganska klart var det idag, det hände inte så mycket mer, men dimman gav ju karaktär.
Det räckte ju gott!
SvaraRadera